Víkingur Ólafsson & Mozart

Vikingur Ólafsson är en av dagens mest idérika och nydanande klassiska musiker. Inte minst har han gjort sig känd för sin kreativa programsättning och sina uppfinningsrika projekt. Ett av hans mest uppmärksammade projekt från senare år är soloalbumet Mozart & Contemporaries, där han ställer Mozart vid sidan om andra tonsättare från samma tid, som Joseph Haydn och Carl Philipp Emanuel Bach samt italienska tonsättare som Baldassare Galuppi och Domenico Cimarosa.

När Ólafsson tolkar musiken från Mozartalbumet i Berwaldhallen inleds konserten med musik just av den venetianske tonsättaren Galuppi. I dag är Galuppis musik i stort sett bortglömd, men under sin levnad var han mycket uppskattad, bland annat för sina operor. Ólafsson har berättat att han fascinerats av Galuppi ända sedan han en dag stötte på en video med hans pianomusik tolkad av den legendariske pianisten Arturo Benedetti Michelangeli. Galuppis nionde sonat har Ólafsson liknat vid Mozarts fyrtionde symfoni, med samma ”svårfångade kombination av mörkpolerad elegans och rastlös energi”.

Vi får också bland annat ta del av Ólafssons pianospel i musik av Carl Philipp Emanuel Bach, son till den mer kände Johann Sebastian. Mozart influerades starkt av honom och när han uttalade de berömda orden ”Bach är fadern, vi är hans barn”, var det just Carl Philipp Emanuel han syftade på. Hans Rondo  d-moll har Ólafsson beskrivit som ”oemotståndligt”: ”Han komponerar på ett sätt som är helt atypiskt för sin tid … som Beethoven med en touch av Stravinsky.”

Men det är ändå Mozart som står i centrum vid den här konserten. Ólafsson har berättat hur han redan som åttaåring fascinerades av Mozarts pianosonater, som av den berömde pianisten Arthur Schnabel betecknades som ”för lätta för barn och för svåra för musiker.” De Mozartstycken vi får ta del av vid denna solokonsert härstammar från Mozarts produktiva 1780-tal. Tjugofem år gammal flyttade en förhoppningsfull Mozart till Wien 1781 och gjorde sig ett namn som tonsättare och inte minst som gudabenådad pianist, med talang för att trollbinda sin publik. En förmåga som även Vikingur Ólafsson kan sägas besitta i högsta grad.

Text: Axel Lindhe