Stravinskys Petrusjka

Som 2023 års huvudperson på Tonsättarfestivalen i Konserthuset i Stockholm gjorde Jörg Widmann en bejublad entré för Stockholmspubliken. Den drygt femtioårige tonsättaren, dirigenten och klarinettisten är bosatt i Berlin och säsongen 2023/2024 hustonsättare hos Berliner Philharmoniker. Där hade hans nyskrivna Hornkonsert urpremiär i maj 2024. Konserten är tillägnad hornisten Stefan Dohr, solohornist i Berliner Philharmoniker och gäst i Berwaldhallen vid kvällens konsert, som leds av chefdirigent Daniel Harding.

Widmanns musik är variationsrik och mångskiftande och hans förmåga att blanda tradition och innovation har gett honom renommé som en av våra mest intressanta samtida tonsättare. Drivkraften att komponera kommer, som han säger, ur ”känslan”: ”Beethoven skrev en gång: Från hjärtat – må det återvända till hjärtat. Min konst kommer från hjärtat.”

Med riktigt så målande ord talade förmodligen inte Igor Stravinsky om sitt arbete – alltjämt väckte hans musik så kraftfulla reaktioner att han under 1900-talet blev känd som en revolutionär. Ett skäl till det var Våroffer – den mytomspunna baletten som enligt historien fick publiken att lämna salongen vid premiären i Paris 1913. Själv delade Stravinsky inte bilden av sig själv som radikal, och i sin bok Musikalisk poetik bemötte han omvärldens envisa försök att placera honom i ett radikalt fack med följande, mångtydiga påstående: ”Jag är inte mer akademisk än modern, inte mer modern än konservativ.”

Säsongens tema, kärlek och död, går att hitta i baletten Petrusjka som Stravinsky komponerade redan 1910. Bakom beställningen stod Ryska baletten och vid urpremiären 1911 vid Théâtre du Châtelet i Paris blev mottagandet genomgående positivt. Baletten handlar om kasperdockan Petrusjka och hans olyckliga kärlek till en ballerina och utspelar sig på ett nöjesfält i Sankt Petersburg. Nöjesfält som plats kan ju vara på samma gång fantasieggande och rätt otäck, och denna dubbelhet fångade Stravinsky i en passage med kusliga partier för pianot där dockan kommer till liv.

Även i Antonín Dvořáks Skogsduvan, en av fyra symfoniska dikter skrivna utifrån författaren Karel Jaromír Erbens berättelser återfinns den olyckliga kärleken och döden. I Skogsduvan, som utgår från dikten ”Holoubek”, möter vi en kvinna som förgiftar sin man till döds. På den döde mannens grav växer snart ett träd, och i kronan bosätter sig en skogsduva som ständigt påminner kvinnan om det förflutna. Det hela slutar med att hon blir galen, och går i sjön. Musikaliskt klingar Skogsduvan sagolikt, vemodigt och bitvis mardrömslikt. Stycket är indelat i fem delar, som alla förhåller sig till ett och samma tema. Det uruppfördes i Brno år 1898 under ledning av Leoš Janáček – som var en stor beundrare av Dvořák.

Text: Hedvig Ljungar

Utforska Stravinskys Petrusjka med Emma Johansson i Klassisk förmiddag: