Persian Epilogue

Stycket är komponerat som programmusik i oratorieformat för orkester, kör och sångsolister. Det mångfacetterade tonspråk som använts, för att föra berättelsen framåt, gör att lyssnaren kan referera till olika epoker och stilar, från klassism till nutida musik.

Huvudberättelsen i oratoriet är dikten Arash Kamangir av Siavash Kasrayi. I samband med berättelsens tillblivelse har kompositören i vissa delar använt sig av några klassiska dikter av de persiska poeterna Rumi och Bafghi för att utveckla och förstärka dramat i verket.

Oratoriet utgår från en nutida dramatisering av och är en lovsång till den iranske mytologiske gestalten, bågskytten Arash. Han nämns kort redan på 1000-talet före Kristi födelse, i de äldre delarna av zoroastriernas heliga skrift Avesta. Denna berättelse om hjälten som sköt en välsignad pil från ett berg till ett annat, traderades länge, av allt att döma, i olika former i de östra delarna av Iran ända till Transoxanien. Inte förrän på 1000-talet e Kr skrevs historien ned i en mer utvecklad form av det iransk-islamiska universalgeniet Abu-Reyhan Biruni.

Den mytologiska berättelsen om bågskytten Arash har under modern tid blivit tema i flera litterära verk, bland annat hos poeten Siavash Kasrayi (1927–1996). Han hyllar i sitt poetiska verk, ”Bågskytten Arash”, honom som en ensam folklig hjälte som ger sitt liv för att försvara folket mot utländsk invasion. Arash lyckas således, med sin offervilja, förvandla ett militärt underläge till en moralisk styrkeposition, från vilken inkräktarna bekämpas och besegras.

I Kasrayis version av berättelsen riskerade Arash sitt liv i slutskedet av ett krig mellan Iran och Turan, vars trupper ryckt fram från Centralasien till det iranska inlandet.  Från sitt militära överläge uppmanade turanerna hånfullt iranierna att skjuta en pil från berget Damavand och där pilen hamnade, skulle den nya gränsen mellan de två länderna dras.

Bågskytten Arash anmälde sig frivilligt. Han klättrade upp för berget Damavand. I gryningen vände han sig och sköt mot nordost och inte förrän på kvällen landade pilen  på stammen av ett valnötsträd på den östra sidan av floden Oxus. Denna flod blev således den nya gränsen och turanerna besegrades. Efter att ha skjutit sin pil försvann Arash. Ingen kunde finna något spår av honom, varken hans kvarlevor eller hans båge. Myten säger att han förenades med pilen, som får symbolisera hans vilja och hans offervilja.

Den iranske kompositören Afshin Khaef tolkar denna historia i form av ett koralt symfoniskt verk med ett mångfacetterat tonspråk med influenser av såväl klassisk som new-age musik. Stockholms Akademiska Orkester, Akademiska kören i Stockholm och den iranska kören Aftab kommer att samverka för att berika verket och fylla scenen med kärlek, hjältemod och dramatik.