Nature Morte

Konserten sänds i Sveriges Radio P2 fredagen den 25 feb kl 20:20.

Körmusik sysselsatte Jean Sibelius under hela livet. Rakastava (Den älskande) framförs nog oftast i den senare versionen för stråkorkester, men körsviten från 1894 är ett av tonsättarens tidiga mästerverk. Det skrevs för en kompositionstävling anordnad av YL, Helsingfors universitets manskör. Tävlingsresultatet blev nedslående, Sibelius knep bara en andraplats med vad många menade var det bästa och mest säregna man dittills upplevt i finsk körsång. Rakastava är verket av en kompromisslös kompositör som tvingade körer att lära sig ett nytt tonspråk. Texten kommer från Kanteletar, systerverk till Kalevala. Den beskriver först den älskandes längtan efter den älskade, sedan ett lyckligt möte och till sist ett vemodigt farväl.

Veljo Tormis betraktas som en av 1900-talets främsta kompositörer av körmusik. Hans verklista domineras av över 500 körsånger, de flesta a cappella. Majoriteten grundar sig på traditionella folksånger (regilaulud), men texter av samtida poeter används ofta. Ett bra sätt att vårda sångarvet är att kombinera dess rötter med moderna grepp, menar Tormis. ”Det är inte jag som använder folkmusik, det är folkmusik som använder sig av mig”, har han sagt. Sügismaastikud (Höstlandskap) är en sångcykel ur samlingen Looduspildid (Naturbilder) från 1964-69 som beskriver de fyra årstiderna.

Einojuhani Rautavaara tillhör Sibelius värdiga arvtagare, både kvalitetsmässigt och i fråga om internationell berömmelse. Liksom för den äldre mästaren har körmusiken kanske i någon mån stått i skuggan av orkesterverken. Rautavaaras stilar har skiftat genom åren, från neoklassicism över strikt tolvtonsteknik till neoromantik. Inspirationskällorna har också varit många, såsom ortodox kyrkomusik eller finska spelemän. Sommarnatten från 1975 bygger på folkliga dansmelodier från svenskspråkiga delar av Finland, och beställdes av den legendariska kören Jubilate i Helsingfors.

Ingvar Lidholm skrev Fyra körer till texter av barndomsvännen Åke Nilsson 1953. De texter som Lidholm valde ut till sviten bär avtryck av en svår tid; krig, ondska och katastrofer ledsagar människan mot sin undergång, men samtidigt består naturen, bergen, havet och månen. Verket kan liknas vid en körsymfoni i sonatform, där Lidholm går en fin balansgång. Han ställer tolvtonsteknik mot tonalitet, harmoni mot disharmoni och inlemmar dessutom svensk naturlyrik i sviten.

Den ryske tonsättaren Georgij Sviridov gick i lära hos Sjostakovitj och inspirerades av rysk folkmusik. Liksom många av sina landsmän stod han också den ryska poesin nära. Redan som 25-årig student skrev han en sångcykel till text av Alexandr Pusjkin. Långt senare, till minne av den populäre poetens 180-årsdag år 1979, tonsatte Sviridov ytterligare tio av hans dikter. Tonspråket i Pusjkins krans kombinerar tradition med ett modernare idiom. Expressivt och känslosamt ger sångerna ett personligt uttryck för den ryska folksjälen.

Text: Gunnar Lanzky-Otto/Anna Hedelius

Dirigentbyte: Maria Goundorina ersätter Tõnu Kaljuste som dirigent. Programändring: ”Nature morte” av Grigorjeva utgår och ersätts av Lidholms ”Fyra körer till dikter av Åke Nilsson”.

I övrigt: Delar av ursprungsprogrammet har även bytts ut. Konserten hette tidigare ’Katedralen’.

Konserten ges i S:t Mattues Kyrka, läs om hur du hittar dit och vad som gäller inför ditt besök i kyrkan här.