Harding möter Andsnes

Konserten sänds direkt på Berwaldhallen Play samt  i Sveriges Radio P2 fredag 24 maj kl 19:03.

Sergej Rachmaninov räknas som en av 1900-talets främsta pianister. Under så gott som hela sin karriär turnerade han oförtröttligt som pianist och dirigent i Europa och USA. Han skrev mängder av musik för det egna instrumentet, bland annat sonater, preludier, Paganinivariationerna och inte minst de fyra pianokonserterna. Framför allt den andra och tredje konserten har blivit mäkta populära verk, och i denna konsert får vi höra en av världens främsta pianister, Leif Ove Andsnes, ta sig an den utmanande tredje pianokonserten.

Rachmaninov skrev detta verk inför sin första turné till USA 1909, och den kallas ibland för ”världens svåraste” pianokonsert. Men det är så mycket mer än bara ett virtuost bravurnummer. Rachmaninov fyllde sitt verk med undersköna melodier, och de förtrollande romantiska stämningarna som han var en sådan mästare i att framkalla från både orkester och piano är högst närvarande.

Rachmaninov var 28 år gammal då han fick sitt internationella genombrott med den andra pianokonserten, men Leoš Janáček skulle få vänta betydligt längre på sin första stora framgång. Han hade hunnit bli 62 år gammal då operan Jenůfa sattes upp i Prag och blev en enorm succé. Så gott som samtliga av hans i dag mest populära verk tillkom sent i livet, och det gäller också orkesterverket Taras Bulba.

Upprinnelsen till Taras Bulba var Janáčeks intresse för rysk litteratur och det som väckte skaparlustan var Gogols historiska roman med samma namn, som skildrar 1637–38 års bonde- och kosackuppror mot polackerna. Janáček valde ut tre episoder från berättelsen som han satte musik till, och kallade verket för en ”rapsodi”. I likhet med många andra verk från Janáčeks penna bjuder Taras Bulba på personlig och originell musik, inte minst med färgstarka och framträdande klanger.

Även fransmannen Claude Debussy hör till de tonsättare som lyckades frambringa ett högst eget tonspråk, med rika klangfärger. Det är inte minst märkbart i orkesterverket La mer, ”Havet”, som räknas till hans absolut största verk. La mer är komponerat i tre satser, men Debussy ville själv varken kalla sitt verk en symfoni eller en symfonisk dikt, utan ”trois esquisses symphoniques”: tre symfoniska skisser. Titeln är träffande, för precis som skisser – som ju befinner sig i förändring – kan Debussys fantasifulla och överdådiga musik ses som en illustration av havets oförutsägbarhet och ständiga föränderlighet. Debussy använde sig gärna av asiatiska femtonsskalor, något som ger denna underbart skimrande musik en speciell karaktär.

Text: Axel Lindhe

Konserten spelas in av SVT .

Lyssna på Klassisk Podden om Sergej Rachmaninov och Mästerverken i P2 om verket La Mer: