Händels Messias

Oratoriet Messias är nog att betrakta som Georg Friedrich Händels mest kända verk, i synnerhet utanför Englands gränser. Sannolikt är Messias ett av världens mest kända och framförda oratorier; en briljant tonsättning av texter från gamla och nya testamentet utförd av en av barockens verkligt stora mästare.

Messias uruppfördes i Dublin 1742 under succéartade former. Vid det första uppförandet London 1745 blev mottagandet betydligt svalare, vilket ledde till att av de sex planerade konserterna genomfördes endast tre. Men när verket åter framfördes, efter att ha legat i malpåse i fyra år, vann det ny mark. Året därpå inleddes de årliga Messias-konserterna för välgörande ändamål som fortsatte även efter Händels död. År 1755 satte till slut Händels dåliga syn stopp för tonsättaren att leda framförandena och taktpinnen lämnades över till en av tonsättarens elever. Ödet ville också att just Messias blev den sista konsert som Händel närvarade på i London 1759, åtta dagar innan han dog.

Händel bearbetade Messias åtskilliga gånger, ibland för att anpassa verket efter de olika solister som han hade tillhands för tillfället. Även andra än tonsättaren har bearbetat oratoriet, bland andra Mozart. Under 1800-talet gjordes flera versioner tillrättalagda för tidens smak vilket ibland innebar monumentala framföranden med upp till 800 utövare. Numera, liksom här, är det ofta en mer ”Händel-trogen” version som framförs. En komplett Messias med 68 satser och en konsertlängd om ca 2,5 timmar förekommer sällan.

Under 1750-talet letade sig Messias ut i världen för att frälsa ny konsertpublik. Verket spreds från England till den europeiska kontinenten och till USA. Oratoriet, eller delar av det, började framföras på konserter, vid festivaler och i gudstjänst, något som fortsatt sedan dess. Det har också med tiden vuxit fram en stark tradition att framföra Messias vid jul och om inte hela oratoriet så åtminstone den numera ikoniska Halleluja-kören.

Karin Ekedahl