Gerhaher, Harding & Mahler

Lyrisk kärlek, existentiell smärta och giftig satir – Gustav Mahlers sånger Des Knaben Wunderhorn är lika njutbara som underhållande och tolkas här av barytonen Christian Gerhaher. Under ledning av chefsdirigent Daniel Harding ger Radiosymfonikerna Mahlers Blumine, ursprungligen den andra satsen i tonsättarens första symfoni. Bengt Rosengren och Lisa Viguier Vallgårda är solister i Witold Lutosławskis 1980-talsverk Dubbelkonsert för oboe, harpa och kammarorkester. Och så leder Daniel Harding Radiokören i tre körverk av Reger, Bruckner och Brahms.

Datum har passerat

Berwaldhallen

Se konserten på Berwaldhallen Play.

Witold Lutosławski föddes i Warszawa 1913, rakt in i en orolig tid i Europa. Han var en etablerad tonsättare redan före andra världskriget men försörjde sig under krigsåren främst som kabaré- och krogpianist. Han undkom med nöd och näppe Warszawaupprorets fasor hösten 1944. Genombrottet kom 1954 med Konsert för orkester där folkliga element blandas med en sträv modernism. Med verket Musique funèbre upptogs Lutosławski i den musikaliska avantgardism som skulle komma att placera honom i spetsen för den ”nya polska skolan”. I Jeux venitiens introducerade Lutosławski aleatorisk kontrapunkt: en typ av slumpmässighet i musiken som skulle komma att utmärka många av hans verk. Tekniken var en reaktion mot den seriella musikens matematiska stränghet.

Lutosławskis Dubbelkonsert för oboe, harpa och kammarorkester, komponerad 1979-1980, beställdes av den schweiziske dirigenten Paul Sacher. När verket nu spelas i Berwaldhallen är oboisten Bengt Rosengren och harpisten Lisa Viguier Vallgårda solister, båda sedan länge medlemmar i Radiosymfonikerna.

Konsertens tredje solist är barytonen Christian Gerhaher, som framför åtta av Gustav Mahlers Sånger ur Des Knaben Wunderhorn. Gerhahers urval till denna konsert inkluderar den stillsamma sången Urlicht, som även utgör den fjärde satsen i Mahlers andra symfoni. Sångerna pendlar mellan tragedi och komedi. Från en hemsökt nattvakt i Der Schildwache Nachtlied eller döda soldaters spöken som osynliga tvingas vandra i Revelge till den blåögt naiva Rheinlegendchen eller trallande Wer hat dies Liedlein erdacht? Den sistnämnda skrevs, om man får tro sångaren, egentligen av tre gäss som gärna tutar sången för den som inte kan sjunga den själv.

Mitt i de åtta sångerna på programmet framför orkestern Blumine – ursprungligen den andra satsen i Mahlers första symfoni. På senare år har Blumine blivit ett uppskattat litet konsertstycke i egen rätt.

Gustav Mahler öppnar med sin känsligt orkestrerade vokalmusik porten till en djupt andlig värld. Där solisten i Urlicht längtar till det eviga ljuset, ansluter Radiokören i Max Regers Åtta andliga sånger från 1914. Människan lägger sitt öde i Guds händer i den inledande sångens skimrande åttastämmiga sats – kanske en naturlig reaktion från en tonsättare under första världskrigets ångestfyllda första månader. Vid Regers plötsliga bortgång två år senare fann man korrekturet till sångcykeln vid hans säng.

Precis som Reger anknyter Johannes Brahms och Anton Bruckner till äldre tiders körmusik och dess strukturerade skönhet. För Brahms var Johann Sebastian Bach den ojämförligt store förebilden, och de två motetterna, där Warum ist das Licht är den första, är stöpta i samma form som Bachs motetter – komplett med slutkoral och allt. Men under den polerade ytan glöder romantikens smälta guld. Warum? Varför? ropar kören. För Anton Bruckner var renässansens körmusik modersmjölken – och idealet. Vid tretton års ålder antogs han som korgosse vid det kloster där han 59 år senare blev begravd. I Os justi fyller Bruckner en strikt formell körsats à la Palestrina med romantikens starka känslor.

Text: David Saulesco, Henry Larsson & Janna Vettergren

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim (inkl. paus)

Konserten spelades in den 22 januari 2021 i Berwaldhallen.