Fanny & Felix Mendelssohn

När syskonen Fanny och Felix Mendelssohn växte upp fick de sin första musikaliska skolning i form av pianolektioner av mamma Lea. Fanny visade tidigt särskilt stor talang och kunde som trettonåring med skicklighet och säkerhet spela alla 24 preludier från Bachs Das wohltemperierte Klavier utantill. Bägge syskonen tog som barn lektioner för parisiskan Marie Bigot och i tonåren för Ludwig Berger i Berlin.

Carl Friedrich Zelter, som sedermera blev båda syskonens lärare i musikteori och komposition, bekräftade redan 1816 i ett brev till den tyske nationalskalden Goethe Fannys särpräglade begåvning: ”Abrahams äldsta dotter är verkligen något extra,” skrev Zelter. Abraham var pappa Mendelssohn och i egenskap av familjens överhuvud den som hade sista ordet om barnens utveckling.

Trots Fannys stora musikaliska förmåga som hade gjort henne känd i Berlins konstkretsar såg Abraham det som opassande att hans äldsta dotter skulle försörja sig på musik. 1819 började Fanny och den då tioårige Felix studera för Carl Friedrich Zelter. Året efter, när Fanny var 15 år gammal, skrev pappa Abraham till henne att ”musik kanske kommer att bli Felix yrke en dag, men för dig kan musiken endast bli en prydnad”.

Felix utvecklades under studieåren för Zelter och började liksom Fanny komponera tidigt. Han skrev sin Symfoni nr 1 redan som femtonåring och den uruppfördes på Fannys födelsedagsfest den 14 november samma år. Tre år senare fick det sitt första offentliga framförande i Leipzig. Fanny och Felix hade ändå ett tätt samarbete genom livet. Fanny kom med värdefulla synpunkter och råd om Felix kompositioner och han uppmuntrade i sin tur Fannys fortsatta verksamhet.

Fannys Stråkkvartett ligger Radiosymfonikernas konsertmästare Malin Broman varmt om hjärtat. Malin beskriver det med stor entusiasm som ett ”helt fantastiskt verk” och hon har framfört det flera gånger, samt står i färd med att spela in kvartetten på skiva. Carl Friedrich Zelter gav för övrigt, i ett senare brev till Goethe, Fanny det antagligen högsta beröm en kvinna kunde få vid den tiden: ”Hon musicerar som en man.”

Finske nationaltonsättaren Jean Sibelius är med rätta känd för att med sin musik ha bidragit till hemlandets nationella väckelse med storslagna verk som Finlandia, Kareliasviten och Tapiola. De sex Humoresker för violin och orkester som Sibelius skrev mellan 1916 och 1917 är alla av ett mer lättsamt slag, som titeln också antyder. De är icke desto mindre mycket skickligt skrivna och fulla av detaljer och nyanser i såväl de virtuosa solostämmorna som i orkesterbehandlingen. Solisten ges lekfulla och dansanta linjer att följa och konturera, vilket känns helt rätt för en så skicklig och uttrycksfull musiker som Malin Broman.

Text: David Saulesco