Cirkuskonsert: Trådar

Verk av nio samtida tonsättare från Sverige, Finland, Litauen, Lettland, Ukraina och Ryssland ingår i nycirkusföreställningarna Trådar och Glas som spelas under Östersjöfestivalens familjedag. Med de båda föreställningarna begår Cirkus Cirkör sin Berwaldhallenpremiär, och det är också första gången de genomgående arbetar med samtida konstmusik. För idé och regi står Alexander Weibel Weibel tillsammans med Tilde Björfors.
– Vi är väldigt glada att samarbetet blir av, att mötas över gränser och konstformer är alltid väldigt spännande.
Trådar påminner till viss del om Cirkörs publiksuccé Knitting Peace, som ursprungligen skapades 2013 och har spelats över hela världen.
– Vi kommer att använda garnet som metafor och rör oss i samma värld som tidigare, men Trådar har samtidigt en ny och annan estetik, berättar Alexander Weibel Weibel. Trådar och garn kan på ett väldigt tydligt sätt visa hur folk hanterar livet och sig själva. Vissa är raka och vet vad de vill, andra har en tendens att krångla och trassla till allt. Trådar binder också samman saker. Saker en människa gör nu kan påverka något som händer mycket senare i livet. Även om det inte visas jättetydligt är det verkets genomgående tanke.
Videoinstallationer av Johannes Ferm Vinkler skapar tillsammans med musiken föreställningens stämning.
– Bilderna är en viktig beståndsdel eftersom vi inte har någon annan scenografi i föreställningen. Bland annat har vi filmat verk av fredsstickare, som engagerade sig i rörelsen We knit for peace i samband med Knitting Peace.
Trådar är en lätt och rolig föreställning. Glas vänder sig också till alla åldrar, men är renare och mer estetisk. Glas i olika former används på scenen och maskin möter kropp med hjälp av en cirkuskran som gör att artisterna kan ge sig av på en riktig flygtur.
–  Glas som material gestaltar så bra kontrasten mellan det hårda och fragila. Precis som kroppen, som här får möta den 5,5 meter höga stålgaffeln.
Alexander Weibel Weibel rekommenderar publiken att se bägge föreställningarna eftersom de kommer att bli väldigt olika. Vid intervjutillfället är han och Tilde Björfors fortfarande i skapandefasen, vilket innebär att musiken från föreställningen går varm hemma.
­- Vissa av styckena talar till mig direkt, som till exempel Dance in Red av Zita Bruzaite. Bara jag hör den vill jag se någon flyga. Andra är mer svårlyssnade, som till exempel Tebogo Monnakgotlas Toys. Den är helt crazy att lyssna till men på scen tror jag att den kommer fungera hur bra som helst.
Ett tiotal musiker från Sveriges Radios Symfoniorkester medverkar på scenen i föreställningarna.
– Tyvärr är de inte med i cirkusnumren, men någon sorts interaktion ska vi se till att ha med dem.

Text: Anna Hedelius