Chamber Unplugged 28 januari

Louise Farrenc växte upp i en konstnärlig parisisk miljö. Hennes far och bror var berömda skulptörer och själv blev Louise ett av Europas stora musikernamn som pianovirtuos och tonsättare, såväl som pedagog. Föräldrarna såg tidigt till att hon fick studera piano för musikvärldens storheter. Eftersom hon visade talang för att skriva musik ordnades undervisning hos Anton Reicha, lärare vid Pariskonservatoriet. Troligen studerade hon privat för honom eftersom konservatoriet då endast var öppet för manliga kompositionselever.

Från början skrev Farrenc enbart för solopiano, ofta lovordat av kritikerna, inte minst av Robert Schumann. Under 1840-talet tillkom en stor del av hennes kammarmusik, allmänt räknad som hennes mest betydande verk. Det finns även tre utmärkta symfonier, ett par konsertuvertyrer, stycken för piano och orkester samt en del vokalmusik. Pianokvintett nr 2 E-dur från 1840 är ett mästerstycke i en genre med starka traditioner i Paris musikliv, utan tvekan med rötter hos Schubert och Mendelssohn, men lika tveklöst personligt, briljant och uppfinningsrikt.

Under 1830-talet blomstrade Farrencs solistkarriär och 1842 blev hon professor i piano vid konservatoriet, en position hon behöll i 30 år. Hon lär ha varit en lysande lärare som fostrade många berömda elever, men först 1849 kunde hon begära och beviljas samma lön som sina manliga kollegor. Kvinnliga tonsättare har genom historien haft svårare att bli spelade än manliga och därmed lättare blivit bortglömda. Först under de senaste decennierna har den saken börjat rättas till.

Som fjortonåring vann bulgariska Dobrinka Tabakova ett prestigefyllt internationellt kompositionspris. Hon har studerat i London och skriver musik för orkester, kammarensembler, soloinstrument och kör. I Insight för stråktrio finns klangliga förnimmelser av såväl accordeon som av mässingsfanfar. Att försöka åskådliggöra klanger är ett av de största glädjeämnen som vår fantasi kan skänka oss genom musiken, menar tonsättaren; det är det som är verktitelns insikt.

London-födda Cecilia McDowalls musik har beskrivits som rytmiskt levande, uttrycksfull, starkt berörande och kommunikativ på ett sätt som är ovanligt för nutida konstmusik. Time Between Tides, också det skrivet för stråktrio, inspirerades av dikten Cliff Falls av poeten och radioprofilen Seán Street. Dikten anknyter till scenen i Shakespeares Kung Lear där lord Gloucester luras att hoppa utför vad han tror är ett stup. Här tecknas bilden av en person som faller, både bokstavligen och i betydelsen av att gå under: först i en stilla del med långa linjer, sedan själva fallet som inleds med brutna musikaliska fraser.

Text: Gunnar Lanzky-Otto