Blicken mot Ukraina

Den argentinsk-israelske kompositören Osvaldo Golijovs verk Tenebrae för stråkkvartett från 2022 är skriven som en klagan, inspirerad av två kontrasterande upplevelser som Golijov hade två år tidigare. Under ett besök i Israel såg han med egna ögon det eskalerande våldet som pågick, och bara en vecka senare besökte han New Yorks planetarium med sin femåriga son, som förundrad såg jorden som en liten blå prick i kosmos. Verket ställer krigets brutalitet mot ungdomens oskuld och hopp.

I Ulysses Awakes (1989) för soloviola och stråkar har den engelske kompositören John Woolrich fått inspiration av Claudio Monteverdis opera Il ritorno d’Ulisse in patria (Odysseus återkomst) från 1640. Odysseus har spolats upp på Ithakas kust, och undrar förvirrat var han hamnat, och om han sover eller är vaken. Woolrich gör här ett arrangemang på Odysseus entréaria, och låter soloviolan ackompanjeras av stråkar.

Fröet till Wolfgang Amadeus Mozarts Adagio och fuga c-moll såddes 1783, då Mozart fick intresse för kontrapunktiska studier efter att ha kommit i kontakt med musik av Johann Sebastian Bach. Själva fugan är ursprungligen skriven för två pianon (K426), men arrangerades 1788 för stråkar, då med en tillagd långsam, melankolisk inledning. Mozart beskrev den i sin verkförteckning som ”ett kort adagio för två violiner, altfiol och bas, för en fuga jag skrev för länge sedan”.

Reflections on a Folk Song är ett beställningsverk av den ryske tonsättaren Leonid Desyatnikov. Han har gjort sig ett namn främst som film- och operakompositör, och hans musikstil karaktäriseras av honom själv som ”minimalistisk, men med ett mänskligt ansikte”.

Valintin Silvestrov är en av de mest kända ännu levande ukrainska tonsättarna. Hans Der Bote (Budbäraren) från 1996 är en sonatin, skriven som en Mozart-pastisch för piano, stråkorkester och synthesizer. Verket är tillägnat Silvestrovs fru, som dog samma år. Titeln syftar på texter av filosofen Yakov Druskin (1901–1980), vars fiktiva karaktär ”budbäraren” representerar en länk mellan vår värld och tillvaron bortom den.

Stille Musik för stråkorkester (2002) är ett av Silvestrovs mest spelade verk och består av tre satser: Walzer des Augenblicks (Ögonblickets vals), Abendserenade (Kvällsserenad) och Augenblicke der Serenade (Serenadens ögonblick). Denna musik utstrålar metafysiskt djup och vemodig kraft, och enligt tonsättaren själv representerar verket en metafor för tystnad eftersom ”melodin är en symbol för något som inte kan uttryckas, utan snarare en antydan till livsbejakande lycka”.

Grażyna Bacewicz anses vara den viktigaste polska kompositören under första hälften av 1900-talet, och hon uppnådde också internationell berömmelse. Hon kom aldrig att räknas till de banbrytande avantgardisterna, men hennes expressivitet, formkänsla och starka personlighet gör hennes musik tidlös. Bacewiczs tonspråk utvecklades från nyklassicism, via bi- och polytonalitet, till att leka med lätt atonalitet. Konsert för stråkorkester (1948) är och ett av hennes mest spelade verk.  Dess motoriska rytmik och kontrastrika dynamik gör den till en färgstark komposition i neo-barockstil, vilket har bidragit till dess popularitet.

Text: Andreas Konvicka