arrow

#metoo blottlägger nedvärderande kvinnosyn

Publicerad den 2 december 2017 12:56

Vilsna män räds #metoo och undrar om de inte längre får ge komplimanger. Men metoo handlar inte om det. Metoo handlar om den nedvärderande kvinnosyn som genomsyrar samhället.

”Superutsändning” är kanske ett märkligt begrepp, men det var just vad vi ägnade oss åt i Berwaldhallen igår när Sveriges Radios Symfoniorkester framträdde med chefsdirigent Daniel Harding och cellosolisten Maximillian Hornung

Konserten sändes direkt både i Sveriges Radios P2 och ett antal utländska kanaler genom samarbetet inom Europeiska Radiounionen. Den videostreamades också direkt både på Berwaldhallens och SVTs webbplatser. Upptagningen av symfonin kommer att sändas i Kulturstudion i SVT under våren, medan solokonserten togs upp för ett utländskt skivbolag. Mer inspelad än så kan en konsert knappast bli.

På programmet stod Robert Schumanns Cellokonsert i a-moll och Symfoni nr 7 av Allan Pettersson. Publikens mottagande var överväldigande, särskilt efter symfonin då den djupa tystnaden under framförandet gick över i bravorop och stående ovationer. Daniel Harding var lycklig som en pojke då jag mötte honom i logen efteråt.

I måndags samlades Kungliga Musikaliska akademien till högtidssammankomst i kunglig närvaro. Jag är ledamot sedan 2012 och gläds åt denna årliga anledning att klä mig fint och gemensamt med ledamöter och gäster reflektera över musikens plats i samhället. Ett viktigt inslag i sammankomsten är utdelandet av medaljer, priser och diplom. Det finns många hjältar inom svenskt musikliv.

Preses Susanne Rydén höll ett väl avvägt inledningstal där hon markerade mot den ledamot vars trakasserier och övergrepp mot studenter nyligen har blottlagts i medierna. (Han var inte närvarande). Den väg hon stakade ut rymmer intern rannsakan och initiativ för att samla musiklivet kring krafttag mot de strukturer och värderingar som ger utrymme för dylikt maktmissbruk.

För det är ju det #metoo handlar om, att visa på den nedvärderande kvinnosyn som fortfarande genomsyrar samhället. Vi må vara ett av Europas mest jämställda länder, men uppenbarligen anses kvinnor generellt sett vara lägre stående än män. Hur skulle annars trakasserier och övergrepp kunna förekomma i sådan mängd i samhällets alla delar.

Män jag talat med uttrycker vilsenhet. ”Jag skulle aldrig kränka en kvinna, får jag inte säga att du är vacker längre?”

Det handlar inte om det. Det är trots allt förhållandevis få män som går över gränsen. Men det finns en allmän hierarki som ger mörkermännen luft, så att de kan säga dumma saker, trakassera och i värsta fall begå övergrepp utan att stoppas.

Denna hierarki, inom genusvetenskapen benämnd könsmaktordning, är vi alla del av och den innebär att män på ett självklart sätt kan ta plats på kvinnors bekostnad i snart sagt alla sammanhang. Många – både kvinnor och män – kämpar med att bryta upp denna hierarki, men de flesta är knappt medvetna om att den existerar.

Om man befinner sig mitt i en norm krävs ett uppvaknande för att förstå att normen existerar. Vi människor har tusen anledningar att inte lyfta blicken, eftersom ett ifrågasättande av normen innebär att maka åt sig, att ge någon annan plats i strömfåran.

Metoo visar på könsmaktordningens avarter och hur ”normala” dessa avarter fortfarande är. För hur kan vi annars kollektivt blunda för de nedvärderande beteenden som tusentals kvinnor nu vittnar om? Och det vi ser i metoo handlar ju ”enbart” om nedvärderingen av kvinnor i förhållande till män.

Liknande hierarkier råder på en mängd områden, vilket yttrar sig i en nedvärderande syn på exempelvis invandrare, personer med funktionsvariationer, hbtq-personer, personer med annan sexuell läggning än vi själva, gamla människor…

Vi är kort sagt snabba med att upprätta maktordningar gentemot alla som faller utanför den för stunden och platsen rådande normen.

Ytterst handlar det om människosyn. Om vi på allvar hävdar människors lika värde, måste vi våga se att fördomar om ”de andra” är en del av mänskligt varande. Sina fördomar får man jobba med varje dag, de kommer aldrig helt att försvinna. Men man måste försöka.

Så, alla vilsna män. Ni blir inte förövare genom att säga att en kvinna är vacker. Metoo handlar inte om det. Metoo handlar om att vi alla – kvinnor och män – i vår vardag aktivt måste jobba för att kvinnor och män ska kunna ta plats på lika villkor.

När vi har nått dit kommer vi inte längre att acceptera kommentarer, trakasserier och övergrepp mot kvinnor. När vi kommer dit kommer kommer tystnadskulturen att försvinna och vårt samhälle vara jämställt på riktigt.

Dagens begivenhet är en konsert med Radiokören och dirigenten Martina Batic. Det ser jag verkligen fram emot. Engelbrektskyrkan i Stockholm kommer att vara väl fylld i eftermiddag och jag vet på förhand att stämningen kommer att vara tät. För så blir det när Radiokören samlar sig till konsert. Det är en lisa för både kropp och själ.

Helena Wessman, den 2 december 2017

Helena Wessman. Foto: Bo Södersrtröm

Helena Wessman är sedan augusti 2014 konserthuschef för Berwaldhallen med Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören. I sin blogg berättar hon om verksamheten och ensemblerna och reflekterar över musikens betydelse för individ och samhälle.

Du når Helena Wessman på:

Telefon: +46 8 784 51 05
Mobil: +46 70 311 64 74
Epost: helena.wessman@sverigesradio.se