arrow

So We Will Vanish med Anne Sofie von Otter

Mikael Karlssons sångcykel So We Will Vanish, om den naturliga förgörelsen i naturen, är tillägnad den svenska mezzosopranen Anne Sofie von Otter och Svenska Kammarorkestern. När hon nu framför verket i Berwaldhallen är det tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Jukka-Pekka Saraste. Det mångbottnade verket The ring of fire and love av finländska kompositören Outi Tarkiainen inleder denna konsert som avslutas med Pjotr Tjajkovskijs fjärde symfoni – inspirerad av hans korta, olyckliga äktenskap.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot 2024/2025

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

Jukka-Pekka Saraste är sedan sommaren 2023 nytillträdd chefsdirigent och konstnärlig ledare för Helsingfors stadsorkester. Han var tidigare chefsdirigent för WDR Symfoniorkester i Köln 2010–2019. Dessförinnan chefsdirigent och konstnärlig ledare för Oslo-Filharmonien 2006–2013, sedermera utnämnd till den norska orkesterns förste hedersdirigent någonsin.

Han har tidigare tjänstgjort hos bland andra Skotska Kammarorkestern, Finska Radions Symfoniorkester – hos vilka han numera är hedersdirigent – och Torontos Symfoniorkester. Han är grundare av och konstnärlig ledare för Finländska Kammarorkestern och medgrundare av stiftelsen LEAD! som erbjuder mentorprogram för unga dirigenter och solister.

Saraste har gästat alla stora världsorkestrar, från Londons Filharmoniska Orkester, Gewandhausorkestern i Leipzig, NHK Symfoniorkester i Tokyo och Orchestre de Paris till San Franciscos Symfoniorkester, New Yorks Filharmoniker, Bostons Symfoniker, samt alla de stora skandinaviska orkestrarna. På senare år har han även etablerat sig som operadirigent med stora framgångar vid Theater an der Wien och Bayerska Statsoperan i München.

Han har spelat in samtliga symfonier av Jean Sibelius och Carl Nielsen med Finska Radions Symfoniorkester. Med Torontos Symfoniorkester har han spelat in verk av Béla Bartók, Henri Dutilleux och Sergej Prokofjev. Och med WDR Symfoniorkester i Köln har han spelat in bland annat Arnold Schönbergs Pelleas och Melisande, Gustav Mahlers symfonier nr 5 och 9, samt Beethovens samtliga symfonier.

Saraste har en förkärlek för romantiska orkesterverk, i synnerhet sådana av Beethoven, Bruckner, Sjostakovitj, Stravinsky och Sibelius, och är internationellt hyllad för sina Mahler-tolkningar. Han har tilldelats Pro Finlandia-medaljen, Sibelius-medaljen, finska statens musikpris, och 2023 förärades han Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden. Han är hedersdoktor vid universiteten i York och Toronto samt vid Sibelius-Akademin i Helsingfors.

Anne Sofie von Otter är en av Sveriges internationellt mest framgångsrika sångare genom tiderna. Sedan debuten 1983 har hon sjungit på världens alla stora operahus. Hon har även gjort en avundsvärd mängd hyllade skivinspelningar. Bland annat belönades albumet Douce France 2015 med en Grammy för bästa klassiska solosångsalbum.

Bland hennes många roller på operascenen kan de senaste åren nämnas Leokadja Begbick i Staden Mahagonnys uppgång och fall på Covent Garden, Madame de Croissy i Karmelitsystrarna på Kungliga Operan och The Old Lady i Candide på Komische Oper Berlin. Hon uruppförde rollen som Leonore i Thomas Adès The Exterminating Angel och hyllades för sin gestaltning av Charlotte Andergast i Sebastian Fagerlunds Höstsonaten.

Hon har arbetat med dirigenter som Georg Solti, Claudio Abbado och John Eliot Gardiner och artister som Elvis Costello, Benny Andersson och Björn Ulvaeus. Hon är fyrfaldig Grammisvinnare och har vunnit två Grammy Awards. Hon utnämndes 2011 till kommendör av Arts et Lettres-orden för sina insatser för fransk musik, är ledamot av Kungl. Musikaliska akademien och utnämndes 1995 till hovsångare.

Musiken

Ungefärliga tider

I. Andante sostenuto
II. Andantino in modo di canzona
III. Scherzo: Pizzicato ostinato
IV. Finale: Allegro con fuoco

Sommaren 1877 gifte sig Tjajkovskij med en av sina elever vid konservatoriet i Moskva, Antonina Miljukova. Ett äktenskap, som på grund av tonsättarens homosexualitet utvecklade sig till katastrof och Tjajkovskij flydde utomlands. I slutet av föregående år hade han fått ett brev från en beundrare han aldrig träffat, Nadezjda von Meck, en förmögen affärskvinna. De två träffades aldrig, men försändelsen blev inledningen till en brevväxling som skulle pågå i nästan fjorton år. I von Meck fann Tjajkovskij en själsfrände och hon bidrog med ett generöst underhåll, något som gjorde det möjligt för honom att avsluta sin lärartjänst och komponera på heltid.

Tack vare von Meck fick Tjajkovskij arbetsro och han lyckas på sensommaren 1877 återuppta arbetet med fjärde symfonin. ”Arbetet med vår symfoni går framåt”, skriver han till von Meck och på titelbladet tillägnar han henne verket, ”Till min bästa vän”. Han avslöjar att inledningen med sina fanfarer är nyckeln till verket: ”Introduktionen är kärnan till hela symfonin … Den symboliserar ödet: den ödesdigra kraft som hindrar längtan efter lycka att nå sitt mål.” Musiken fortsätter sedan i en klagande sinnesstämning, men hejdas emellanåt av mer hoppingivande avsnitt. ”Så är hela livet: en evig växling av sorgsen verklighet och flimrande lyckodrömmar.”

Ett melankoliskt oboe-solo inleder andra satsen, men det är inte fråga om nattsvart modstulenhet, snarare genomsyras musiken av en bitterljuv sinnesstämning, en känsla av nostalgiskt tillbakablickande. Till von Meck skrev han: ”Den melankoliska känsla som kan uppstå på kvällen, när man är uttröttad av arbete … En uppsjö av minnen dyker upp i ens inre… Det är både ledsamt och behagligt att förlora sig i det förgångna.”

Den tredje satsen beskrev han vara i avsaknad av någon specifik känsla, som ”oberäkneliga arabesker”, där fantasin får fritt spelrum. I finalen, avslutningsvis, exploderar orkestern i uppsluppna glädjeyttringar, för att sedan övergå till temat i en rysk folkvisa, ”På fältet stod en björk. ”Finner du inte lyckan inom dig själv, se på andra. Gå ut bland folket!”, skrev Tjajkovskij. Men glädjen är inte ogrumlad och ödestemat från första satsen dyker upp igen, och det är inte förrän det sista ackordet slutligen klingat ut som vi vågar fastslå att det trots allt är ljuset som avgår med segern.

Text: Axel Lindhe

Ingår i följande konsertserier: