arrow

Sibelius & Saariaho

Två verk med olycklig eller omöjlig kärlek som motiv inleder den här konserten; Jean Sibelius musik till Maurice Maeterlincks skådespel Pelléas et Mélisande och Kaija Saariahos Cinq reflets de l’amour de loin med solisterna Johanna Wallroth och Karl-Magnus Fredriksson. Avslutningsvis leder dirigent Dalia Stasevska Sveriges Radios Symfoniorkester i Sibelius dramatiskt inåtblickande andra symfoni.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot 2024/2025

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

Från begåvad elev till Jorma Panula, via assistent åt Esa-Pekka Salonen, har finsk-ungerska dirigenten Dalia Stasevska gjort internationellt genomslag som bejublad opera- och konsertdirigent. Sommaren 2019 tillträder hon som förste gästdirigent för BBC Symphony Orchestra, bara två år efter att ha gjort sin debut med orkestern. Nyligen har hon debuterat med både Orchestre National de Lyon, Philharmonia Orchestra, Svenska Kammarorkestern och Houston Symphony. I Sverige har hon på senare tid både gjort Sebastian Fagerlunds opera Höstsonaten under Östersjöfestivalen 2018 och dirigerat Kungliga Filharmonikerna vid Nobelprisceremonin i Stockholm, liksom Mozarts Don Giovanni på Kungliga Operan. Hon har studerat violin, viola och komposition vid konservatoriet i Tammerfors och Sibelius-Akademin och dirigering även för bland andra Susanna Mälkki och Jukka-Pekka Saraste. Stasevska grundade 2009 festivalen Kamarikesä i Helsingfors för att uppmuntra unga musiker.

&

Den svenska sopranen Johanna Wallroth trädde fram i rampljuset i samband med att hon vann första pris i den prestigefyllda Mirjam Helin International Singing Competition 2019. 2021 mottog hon det eftertraktade Birgit Nilsson-stipendiet. Som Klassiska artisten i P2 säsongerna 2022/23 och 2023/24 medverkar Johanna Wallroth i ett flertal konserter med Sveriges Radios Symfoniorkester i en bred repertoar, från Alban Bergs Sju tidiga sånger med chefsdirigent Daniel Harding till Mozart-arior med Martin Fröst och Franz Schuberts Mässa Ess-dur med András Schiff.

Säsongen 2023/24 innefattar bland annat även en Europaturné med Mahlers fjärde symfoni tillsammans med Klaus Mäkelä och Oslo-Filharmonien, och Mahlers åttonde symfoni i debuten med Orchestre de Paris under ledning av Daniel Harding. Med Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester har hon tidigare turnerat med Mahlers fjärde symfoni. Denna säsong debuterar hon även med DR-Symfoniorkestret i Debussys La demoiselle elué under ledning av Barbara Hannigan och gör scendebuter på både Opéra de Rouen och Glyndebourne.

Säsongerna 2020/21 och 2021/22 framträdde hon på Wiener Staatsoper, bland annat som Barbarina i en livestreamad föreställning av Figaros bröllop under chefsdirigent Philippe Jordan, samt som Giannetta i Kärleksdrycken, En röst från himlen i Don Carlos och Ida i Läderlappen, samtliga under ledning av Bertrand de Billy. Säsongen 2022/23 debuterade hon på Drottningholmsteatern under teaterns operafestival, som Leocasta i Vivaldis Il Giustino under George Petrou. Samma säsong debuterade hon på Opernhaus Zürich i en balettuppsättning koreograferad av Christian Spück efter Monteverdis madrigaler med dirigenten Christoph Koncz.

Johanna Wallroth utbildade sig först till dansare på Kungliga Svenska Balettskolan, men kom senare att fokusera på röststudier och tog examen vid Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien.

Musiken

Ungefärliga tider

I. Allegretto
II. Andante; ma rubato
III. Vivacissimo
IV. Finale: Allegro moderato

Tidigt på våren 1901, i den lilla staden Rapallo på Italiens västkust påbörjade Jean Sibelius arbetet med sin andra symfoni. Året innan hade hans och Ainos dotter Kirsti dött i tyfus, bara dryga året gammal, och med hjälp av vännen baron Axel Carpelan, hade familjen Sibelius kunnat resa bort och lämna sorg och saknad bakom sig, om än för en tid.

”Nu är jag åter helt och hållet fantasimänniska”, skrev en lättad Sibelius till Carpelan från Italien i mars 1901. ”Jag skulle gärna inviga Dig, förstående vän, i mitt arbete, men avhåller mig därifrån av princip. Enligt min tanke är det med kompositioner som med fjärilar: rör vid dem en enda gång, och stoftet är borta.” Senare på hösten skrev han färdigt symfonin, när familjen hade återvänt till Finland.

I stället för att, som tidigare, hämta inspiration från finska sagor och legender, vände blickade Sibelius inåt och vände sig också utåt mot det Europa som han fått se delar av under resan. I symfonins tredje sats spelar till exempel oboestämman en melodi som han skall ha hört i Prag under hemresan.

Symfonin öppnar sorglöst, nästan idylliskt, men snart tilltar dramatiken och tonen blir mörkare. Andra satsen inleds dramatiskt med pukvirvel och pizzicato, följt av en dyster fagottmelodi. Tredje satsen är ett snabbt scherzo som skall spelas väldigt livligt, Vivacissimo, och domineras av hetsiga stråkar, men med kontrasterande lugnare partier. Fjärde satsen tar vid utan avbrott, efter en uppbyggnad i hela orkestern som lockar lyssnaren att dra efter andan.

Med radions och grammofonspelarens hjälp kom Sibelius andra symfoni att bli en av de mest avlyssnade under 1900-talet. Alla stora dirigenter har tolkat den, alla namnkunniga orkestrar – och några till – har spelat den. Redan vid uruppförandet tog den finska publiken symfonin till sitt hjärta. ”En sådan tonsättning har aldrig tidigare klingat hos oss” löd kritiken. 1902 var Finland fortfarande en del av det ryska tsardömet och den andra symfonin befäste Sibelius rykte som nationalhjälte.

Året därpå spelades symfonin i något omarbetad version i Stockholm. En tid senare skrev en hänförd Wilhelm Stenhammar till Sibelius: ”Du härliga människa, det är ju hela fång av under du hämtat upp ur det omedvetnas och outsägligas djup.”

David Saulesco

Ingår i följande konsertserier: