arrow

Mahlers åttonde symfoni

Med ofattbar kraft drabbades Gustav Mahler av inspiration på sommaren 1906 då han, i stället för att vila upp sig, inom loppet av några månader hade skrivit hela det monumentala verket för tre körer, åtta sångsolister och stor orkester. Hans fru Alma berättade efteråt hur ”Veni, creator spiritus”-musiken i första satsen komponerades innan Mahler fick texten, men likväl passade de perfekt ihop. De två satserna i Mahlers Symfoni nr 8 för samman pingstpsalmen från 800-talet med Johann Wolfgang von Goethes tusen år yngre teaterpjäs ”Faust”. Det är ett banbrytande och optimistiskt verk som låter, med tonsättarens egna ord, ”som om hela universum börjar sjunga”.

Den framförs inte ofta, Mahlers Symfoni nr 8 i Ess-dur. Det har inget att göra med några brister i konstnärlig eller intellektuell kvalitet; tvärt om har symfonin lovprisats sedan uruppförandet i september 1910. Att verket inte spelas oftare beror enbart på den enorma besättning som krävs för ett fullgott framförande. Med visst fog gav impressarion Emil Gutmann verket smeknamnet ”De tusendes symfoni”, även om Mahler själv konsekvent tog avstånd från det och aldrig sanktionerade den dock tveklöst slagkraftiga undertiteln. Gutmanns uppgift var dock att att väcka intresse för uruppförandet och i det avseendet passade – och passar – namnet bra.

Mahler ångrade dock ganska snabbt att han involverat Gutmann i planeringsarbetet; i sin korrespondens beskrev han sin oro för att impressarion skulle ”förvandla konserten till en cirkusföreställning”. Själv hade han djupare ambitioner med verket och den massiva orkester- och sångaruppsättning som krävdes var inte för storhetens egen skull utan för att förverkliga hans konstnärliga idé: ”Föreställ dig att hela universum börjar sjunga och återskalla. Det är inte längre mänskliga röster utan kretsande planeter och solar.” För att fullt ut uttrycka denna kosmiska vision gick Mahler längre än vad som tidigare gjorts.

Redan 1911 sprängde Arnold Schönberg, som för övrigt inspirerades av Mahler, den här gränsen bortom gränser ånyo med den storslagna sångcykeln Gurrelieder. Men när Mahler skrev sin symfoni sommaren 1906 var den här syntesen av symfoni, kantat, motett och romans banbrytande, vilket han också själv var medveten om. Han kallade själv verket för det främsta han skrivit och att hans tidigare sju symfonier blott var preludier till denna.

Symfonin öppnas med en triumferande åkallan: ”Veni, creator spiritus”, en psalm från 800-talet som också återfinns i Svenska kyrkans psalmböcker som ”Kom, Skaparande, Herre god”. Psalmtexten hade på 1800-talet översatts till tyska av Johann Wolfgang von Goethe, som menade att dess budskap stämde överens med hans egen filosofi. Mahler, som var en stor beundrare av Goethe, har som parallell till psalmen i symfonins andra sats tonsatt slutet av Goethes egen tragedi ”Faust”, där huvudkaraktärens själ räddas från djävulens grepp och stiger upp till himlen. Mahler ville förmedla att kärleken var vägen till människans frälsning, ett ganska drastiskt steg från den pessimism som hade präglat hans tidigare musik.

På Berwaldhallen framfördes Mahlers Symfoni nr 8 senast i februari i år, men dessförinnan var det tolv år sedan. Passa på att avnjuta det här storslagna, glädjerusiga och livsbejakande verket live – en sällsynt och garanterat minnesvärd upplevelse.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER arrow RADIOKÖREN Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios symfoniorkester är en av Europas bästa och mest mångsidiga orkestrar. Deras repertoar innefattar såväl älskade klassiska verk som ny musik av spännande samtida tonsättare och samarbeten med framstående populära artister i en ständig strävan att utvecklas och bryta ny mark. Orkesterns omfångsrika och högklassiga musicerande har belönats med ett otal priser och lovord i musiktidskrifter och de gör regelbundna gästspel på internationella festivaler och konserthus. Med en sällsynt känsla och lyhördhet, ödmjukhet inför musiken och tillsammans med chefsdirigenten Daniel Harding ligger orkestern i musikalisk framkant på världens stora scener.

Radiokören är ensemblen som tar ut riktningen för andra att följa. I över 90 år har de förvaltat den svenska a cappella-traditionen och det legendariska klangidealet som Eric Ericson skapade på 1900-talet och bjuder samtidigt på en framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar från tidig musik till helt nyskrivna verk. Körmedlemmarnas förmåga att växelvis sjunga solistiskt och i nästa stund smälta in i körens tätt sammanvävda klang skapar ett instrument som har kallats en av världens bästa körer. Över hela världen prisas deras inspelningar och konserter och med sin chefsdirigent Peter Dijkstra fortsätter de ständigt att utvecklas.

Eric Ericsons kammarkör grundades 1945 av den då 27-årige Eric Ericson och har sedan dess intagit en central plats i svenskt och internationellt musikliv. Ensemblens intresse av att hela tiden söka ny musik och nya arbetsområden har givit dem en mycket bred repertoar: från tidig musik till det allra senaste. För generationer svenska och internationella tonsättare har kören representerat ett ideal med sin typiskt nordiska klang och drivna virtuositet. Eric Ericsons kammarkör hör till det internationella toppskiktet av professionella ensembler. Sedan 2013 är Fredrik Malmberg körens chefdirigent.

Mikaeli kammarkör bildades 1970. Grundare var Anders Eby, som allt sedan starten varit körens dirigent och konstnärlige ledare. Det musikaliska målet har alltid varit att pröva det som känns musikaliskt spännande, vilket har gjort körens verksamhetsfält brett. Kören hör hemma i Adolf Fredriks församling i Stockholm. Repertoaren är till lika delar profan och sakral. Den omfattar såväl de stora verken för kör och orkester som musikdramatiska verk, folkmusik och svensk körlyrik. Tyngdpunkten har dock kommit att ligga på de stora nutida a cappella-verken.

S:t Jacobs Kammarkör framträder regelbundet vid gudstjänster och konserter i S:t Jacobs Kyrka och Storkyrkan i Stockholm. Körens repertoar består dels av a cappella-stycken från olika stilar och epoker och dels storskaliga verk för kör och orkester. Kören har vunnit flera av Europas främsta körtävlingar och även deltagit i ett stort antal festivaler. S:t Jacobs Kammarkör leds av Gary Graden.

Adolf Fredriks kyrkas diskantkör består av barn i åldrarna 9–12 år. Kören har en hög ambitionsnivå och sjunger såväl enstämmig som flerstämmig körmusik för lika röster. Kören uppträder själva samt tillsammans med pianist eller organist, olika instrumentalensembler eller orkestrar. Repertoaren riktar sig mot den klassiska körtraditionen men omfattar även jazz, visa, folkton, med mera. Kören leds av Christoffer Holgersson.

Kören Choristas sångare är mellan 13-18 år. Kören medverkar i gudstjänster, konserter och gör konsertresor och är från Hägerstens församling. Chorista leds av  Kerstin Börjeson.

Adolf Fredriks kyrkas kammarkör består av körvana unga vuxna. Kören framför så väl klassisk som nyskriven a cappella-repertoar som större verk tillsammans med solister och stor eller liten orkester. Kammarkören samarbetar sedan 2013 med El Sistema Stockholm och är en av organisationens samarbetsensembler tillsammans med Sveriges Radios symfoniorkester, Radiokören, Kungliga Musikhögskolan, med flera. Körens konstnärlige ledare och dirigent är Christoffer Holgersson.

Daniel Harding slog igenom tidigt som dirigent efter att ha varit assistent åt både Simon Rattle och Claudio Abbado i tonåren. Han började sin musikaliska skolning som trumpetare men är i dag en av världens mest eftertraktade dirigenter. Han har gjort många kritikerrosade och prisbelönta inspelningar, bland annat vann han en Grammy 2010 för Brittens Billy Budd. Harding är sedan 2007 chefsdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester. Han är även chefsdirigent för Orchestre de Paris, förste gästdirigent för London Symphony Orchestra, konstnärlig medarbetare vid New Japan Philharmonic och konstnärlig ledare för Ohgahallen i Japan.

Sopranen Hanna Husáhr kommer från Borlänge och studerade vid Guildhall School of Music and Drama i London, på Operahögskolan i Göteborg samt Stockholms Operastudio. 2009 operadebuterade hon som Leïla i Pärlfiskarna. Hon har även spelat Adina i Kärleksdrycken, Romilda i Xerxes och Zerlina i Don Giovanni. Utöver detta har Hanna en bred konsertrepertoar som sträcker sig från tidig barock till nyskriven musik, och hon har arbetat med dirigenter som Leif Segerstam, Pinchas Steinberg, Mikko Franck och Herbert Blomstedt. Hanna mottog Jussi Björlings pris 2011, Christina Nilsson-stipendiet 2013, Mozartpriset i Stenhammartävlingen 2016 och Birgit Nilsson-stipendiet 2017.

Sopranen Ida Falk Winland är utbildad vid Royal College of Music och National Opera Studio i London. Hon inledde förra säsongen på GöteborgsOperan, där hon varit en återkommande gäst, och på Opéra National de Paris. Ida har tidigare sjungit roller på bland annat Kungliga Operan, Teatro alla Scala, Covent Garden och Opéra National de Lorraine. Hon har arbetat med dirigenter som Esa-Pekka Salonen, Sakari Oramo, Gustavo Dudamel, Daniel Harding, och Valery Gergiev. Hon är en ofta anlitad konsertsolist och har sjungit med såväl Kungliga Filharmonikerna och Sveriges Radios Symfoniorkester som med Göteborgs Symfoniker.

Medverkan i Mendelssohns Elias med London Philharmonic samt mottagandet av Kathleen Ferrier Award 2002 var två tidiga höjdpunkter i skotska mezzo-sopranen Karen Cargills karriär. Sedan dess har uppträtt med en rad olika filharmoniska orkestrar i bland annat Boston, Philadelphia, Seoul, Rotterdam, Berlin och London. Hon har jobbat med framstående dirigenter som Myung-Whun Chung, Bernard Haitink, Robin Ticciati och Valery Gergiev. På operascenen har Cargill framträtt som Waltraute i Ragnarök på Deutsche Oper, Suzuki i Madama Butterfly på English National Opera och Isabella i Italienskan i Alger på Scottish Opera.

Genomslaget kom i Belgien år 2000 då den kanadensiska kontraalten Marie-Nicole Lemieux belönades med första pris i prestigefyllda Drottning Elisabeths musiktävling. Det blev startskottet för en omfattande internationell karriär där hon uppträtt på till exempel La Scala, Parisoperan, Gran Teatre del Liceu i Barcelona, samt vid festivaler i bland annat Salzburg och Glyndebourne. Lemieux odlade sin karriär i barockmusiken och har efterhand tagit sig an även 1800-talets franska och italienska operarepertoar. Hon uppträder även med stora symfoniorkestrar och dirigenter och ger kammarkonserter med särskild förkärlek för fransk, rysk och tysk sångrepertoar.

Den nya zeeländske tenoren Simon O’Neill arbetar på ett flertal av de stora operahusen. Han har sjungit på Teatro alla Scala, Metropolitan Opera House, Royal Opera House, Bayerische Staatsoper och både Salzburg- och Bayreuthfestivalen. Främst är han känd för sina krävande roller som Parsifal och Lohengrin. Simon O’Neill räknas idag som en av världens finaste hjältetenorer (tyska: Heldentenor) med sin stora och täta stämma. 2017 blev han, i samband med Drottning Elizabeths födelsedag, utnämnd till “Officer of the New Zealand Order of Merit” för sitt bidrag till operan. Utöver Wagner-roller inkluderar Simon O’Neills repertoar även Otello, Florestan i Fidelio, Cavaradossi i Tosca, och Mao i Nixon in China.

Efter att ha tagit examen i biokemi sadlade den engelske barytonen Christopher Maltman om och började studera vid Royal Academy of Music i London. Han har blivit världskänd för titelrollen i Mozarts Don Giovanni som han även spelat i en filmatisering av operaregissören Kasper Holten. Maltman har börjat göra sig känd som Verdisångare som exempelvis Posa i Don Carlos, Germont i La traviata och titelrollen i Simon Boccanegra. Han är också en mycket uppskattad romanssångare och vann tidigt i sin karriär Liederpriset vid den prestigefyllda tävlingen Cardiff Singer of the World. Han har gjort uppskattade skivinspelningar på bland annat Hyperion, Warner och Chandos.

Basbarytonen Shenyang föddes i Tianjin, Kina, och studerade vid Shanghais musikkonservatorium. 2010 framförde han världspremiären av Xiaogang Yes Song of Farewell, som skrevs till honom, med Kinas nationella symfoniorkester. 2012-13 spelade Shenyang rollen som Figaro i Mozarts Figaros bröllop vid Nationella centret för scenkonst i Beijing.  I Nordamerika har han framfört Beethovens nionde symfoni med Torontos symfoniorkester, och vid Metropolitan Opera House har han spelat brudgummen Masetto i Mozarts Don Giovanni, kumpanen Garibaldo i Händels Rodelinda och filosofen Colline i Puccinis La bohème. 2010 vann Shenyang Montblanc New Voices vid Stars of the White Nights Festival.

Musiken

Ungefärliga tider

Gustav Mahler var plågad av skrivkramp under sommaren 1906 och bestämde sig för att vila upp sig. Fast redan på första semesterdagen blev han överväldigad av inspiration: ”På tröskeln till min gamla verkstad”, skriver Mahler, ”tog skaparanden tag i mig och skakade om mig och drev mig under de följande åtta veckorna tills mitt största arbete var utfört.” När Mahler var klar med skisserna till sin Symfoni nr 8, så var han ännu lika överväldigad: ”Jag har aldrig komponerat något liknande”, skriver han. ”I innehåll och stil är det helt och hållet annorlunda mina andra verk, och det är med all säkerhet mitt finaste arbete.”

Den åttonde symfonin utgörs av två delar som binds samman av tanken på försoning genom kärleken. Mahler valde att sammanföra den latinska 800-talshymnen Veni creator spiritus (Kom skaparande) och slutscenen ur Goethes Faust. I den tyska traditionen fanns inget annat verk som var så läst och citerat som Goethes teaterpjäs om doktorn som säljer sin själ till djävulen för att nå makt och framgång. Även Mahler hade pjäsen nära hjärtat. En dam i Venedig, som emellanåt gav husrum åt tonsättaren, berättar att hon brukade förse Mahler med äpple till frukost, lunch och middag, samt sätta en Goethe-biografi i gästrummet, då ”var han i himmelen. Goethe och äpplen är två saker som han inte klarar sig utan.”

Mahlers Symfoni nr 8 är en hyllning till kärleken och mänsklighetens frälsning. Det storslagna eposet är ett av de största körverken som finns. Till skillnad från Beethovens nia och Mahlers tidiga verk används flera körer och solosångare genom hela symfonin. Storheten var nödvändig eftersom Mahler ville fånga hur hela universum börjar sjunga: ”inte längre med mänskliga röster utan med kretsande planeter och solar.” Verket kom att marknadsföras, trots kompositörens aversion, som ”De tusendes symfoni” inför premiären – ett namn som därefter har satt sig. Smeknamnet kom till för att inte mindre än 858 sångare, 171 instrumentalister och Mahler själv som dirigent, sammanlagt 1030 personer framförde verket på premiären i München 1910. Receptionen av tidigare symfonier var ofta en besvikelse för tonsättaren, men annat var det med Symfoni nr 8. Premiären var utsåld med tonsättare som Richard Strauss och Anton Webern samt författare som Thomas Mann i publiken. Applåderna efter slutackordet sägs ha varat i hela tjugo minuter.

Text: Mats Hansson

Kort om tonsättaren Gustav Mahler

Född: 7 juli 1860 i Kalischt, Böhmen

Död: 18 maj 1911 i Wien, Österike

Ubildning: Konservatoriet i Wien för den för Mahler betydelsefulle Anton Bruckner som då inte hade slagit igenom som tonsättare.

Verk i urval: Nio symfonier, samt en ofullbordad tionde. Das Lied von der Erde, Des Knaben Wunderhorn, Lieder eines fahrenden Gesellen, Rückert-Lieder, Kindertotenlieder.

Om Mahlers tidiga mottagande i Sverige: Ture Rangström skrev om Symfoni nr 4, ”denna söta, slippriga och segslitna musik” medan Ollalo Morales beskrev den som ”ganska billiga vitsar”. Den omvittnat kritiske Peterson-Berger skrev däremot: ”betydande och genialt” samt att Mahler åstadkom något av en ”tysk dalmålning”.

MISSA INTE ÖSTERSJÖKLIPPET!
10 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av tre olika konserter vid samma tillfälle.
15 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av fyra olika konserter vid samma tillfälle.
20 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av fem eller fler olika konserter vid samma tillfälle.
TILL ÖSTERSJÖKLIPPET

Här ser du hela festivalprogrammet