arrow

Kärlek och bävan

Radiokören och Sören Kinch Hansen uttrycker starka känslor i musik från Nordamerika, Frankrike, Ukraina och Sverige, med André Jolivets tolvstämmiga kärlekshyllning Épithalame i centrum.

Ett epithalamion är en kärleksdikt till ett nygift par på väg att spendera sin bröllopsnatt tillsammans. Formen uppstod i antikens Grekland och inspirerar än i dag många tonsättare och poeter. 96-åriga Ingvar Lidhoms klangrika …a riveder le stelle målar stjärnhimlen som i Dante och Virgilius ögon i slutet av Dantes Inferno. Jan Sandström klär den kurdiska kärlekssången Fatima i såväl typiskt sandströmska klanger som österländska ornament och vemodstoner och i Galina Grigorjevas In Paradisum anar vi paradisets stillhet och frid.

De allra flesta vuxna människor har någon relation till kärlek, till känslan av att älska och förhoppningsvis att själv bli älskad. Känslan kan vara väldigt konkret och påtaglig för den som är i den och samtidigt flyktig och svårdefinierad, i synnerhet som känslan är unik för var och en. Kärlek kan både förlama en totalt och skänka otrolig energi och handlingskraft. Djupt troende människor vittnar om kärleken till det gudomliga som en central och oumbärlig del av sina liv och varje nyförälskad tonåring har väl upplevt hur livet självt plötsligt känns ännu mer levande. Liksom alla starka känslor kan kärlek driva människor till både underbara storverk och fruktansvärda illdåd. Tonsättare och andra kreativa personer har tolkat, skildrat och inte minst fått utlopp för sina stormande känslor i tusentals år och kommer alldeles säkert fortsätta med det i tusentals år till.

Rytm och musik har varit av stor betydelse genom mänsklighetens historia. De för oss samman på ett djupare plan, vilket inte minst märks i religiösa sammanhang där musiken ofta är central. Från transcendentalt mässande till gemenskapsbyggande psalmsång förekommer musiken i stora såväl som små religiösa samfund över hela världen. Den franske tonsättaren ANDRÉ JOLIVET lockades redan i sin ungdom av vad han kallade musikens uråldriga, magiska dimension. Senare i livet intresserade han sig även för ursprungsbefolkningar och naturreligion och genom hela sin karriär strävade Jolivet efter att återupptäcka musikens ursprungliga, rituella betydelse.

Körverket Épithalame har sin bakgrund i bröllopstraditioner från antikens Grekland. På väg till bröllopssviten åtföljdes brudparet av ett sjungande och dansande följe och framme vid själva entrén lovsjöngs paret i ett så kallat epithalamium, en dikt skriven för detta särskilda ändamål. Jolivets mäktiga, tolvstämmiga körverk består av tre satser: Först en jublande uppmaning att slå upp kärlekens portar; sedan en lyrisk, andäktig hyllning till bruden; slutligen en frimodig dans till klangen från lyrans strängar medan brudparet försvinner in i bröllopsnatten.

Redan i Radiokörens tidiga historia var ett av ensemblens uttalade mål att framföra nyskriven svensk musik. Under Eric Ericsons ledning gjorde även Radiokören svensk körsång och svenska körverk internationellt erkända. Kören beställde och framförde banbrytande musik av svenska och utländska tonsättare som drev kömusiken framåt i dittills oanade riktningar. En av de svenska tonsättare som flera gånger arbetat med Radiokören är INGVAR LIDHOLM. Hans breda skapargärning omfattar såväl musikteater och balett till solostycken men många förknippar honom ändå särskilt med just körverk.

Lidholm är inte rädd för att utmana vare sig musiker eller lyssnare. …a riveder le stelle från 1973 innehåller skarpa, kärva dissonanser och svindlande rörelser i körstämmorna, men också mjuka, drömmande klanger som växer i rummet. Texten är tagen ur slutet av första delen av Dante Alighieris epos Den gudomliga komedin. Dante och hans ledsagare Vergilius har tagit sig igenom helvetets kretsar och blickar upp mot stjärnhimlen vid Skärseldsbergets fot. Lidholm skildrar den mödosamma klättringen och, till slut, hur Dante och Vergilius står och andäktigt betraktar himlavalvet innan de fortsätter sin pilgrimsfärd.

En annan svensk tonsättare som trots sin bredd förknippas starkt med just körmusik är JAN SANDSTRÖM. Hans bearbetning av Det är en ros utsprungen har sedan 1990-talet hört till julens standardrepertoar och naturromantiska Biegga luohte efter en jojk av Johan Märak är också ett omtyckt och flitigt framfört körstycke. Sandström är annars känd för sina operor och solokonserter och för ett drygt år sedan belönades han med en Guldbagge för originalmusiken till filmen Sophelikoptern.

I körstycket Fatima hämtar Sandström inspiration från den kurdiska musikskatten. Det är ett arrangemang av en mycket omtyckt kurdisk folksång som lovsjunger den vackra Fatima. Hennes rörelser liknas vid musik och poesi och i hennes ögon finns kärlekens vin och gudarnas arrak. Typiskt sandströmska drag hörs direkt i arrangemanget, men även att det är något annat, något främmande för våra öron. Han är noggrann med att behålla ornament och andra karakteristiska stildrag som ger originalsången sitt särdrag, men klär den varsamt i den nordiska körtradition som han själv är uppvuxen i.

Den österrikiske diktaren och författaren Rainer Maria Rilke är främst känd för diktsamlingarna Duinoelegier och Sonetterna till Orfeus. Båda färdigställdes mot slutet av hans liv och karriär; elegierna hade tagit tio år att bli till medan sonetterna skrevs under bara ett par veckor. Genom de 55 sonetterna löper röst, ljud, klang, hörsel som en röd tråd. En anledning till detta är naturligtvis Orfeus själv som med sin sång och lyrspel kunde tämja till och med själva naturen. LIBBY LARSEN har tonsatt en av Rilkes sonetter, How It Thrills Us, som framkallar ljudet av fåglar, av barn, och en uppmaning till Orfeus att forma ljudet till en mäktig kör.

När Larsen skrev körstycket 1990 pekade hon på alla ljud, alla röster som omgav oss dagligen. Det är inte desto mindre sant i dag när vi är än mer uppkopplade, tillgängliga, ständigt uppdaterade och på vakt. ”Var är vi?” frågar Rilke i dikten. Larsen målar texten i toner och frågan ställs kraftfullt men samtidigt svävande, osäkert som om vi tappat bort oss själva i diset av röster omkring oss.

Den katolska dödsmässan, requiem, firas i katolska församlingar till minne av de avlidna på Alla själars dag och i anslutning till begravningar. Förutom de fasta delarna av den katolska mässan ingår även i dödsmässan till exempel Dies irae, en psalmtext om den yttersta dagen då alla själar ställs inför sin slutliga dom. För icke-katoliker är dödsmässan nog framför allt känd som musikverk, då texterna bearbetats av tonsättare åtminstone sedan 1400-talet. Bland de mer kända sättningarna finns Mozart, Verdi, Fauré och Duruflé men även av samtida svenska tonsättare som Fredrik Sixten och Sven-David Sandström.

I flera av de tonsatta mässorna ingår även texter som inte är en del av själva mässan men väl begravningsceremonin som åtföljer den. En av dessa texter är In Paradisum, som traditionellt läses eller sjungs medan den avlidne bärs ut ur kyrkan. Där uppmanas änglarna leda den avlidne hem till paradiset och martyrerna välkomna hen till den heliga staden och evig vila. GALINA GRIGORJEVA har satt den här bönen till ömsint och samtidigt storslagen musik. I stycket hörs drag av slavisk kyrkomusik, inte så förvånande med tanke på Grigorjevas uppväxt i ortodoxa Ukraina, men hon rör sig också i samma klangvärldar som exempelvis Pēteris Vasks och Ēriks Ešenvalds. Efter en omtumlande och strapatsfylld resa får till sist själen frid och det sista som sjungs är ordet ’reqiuem’ – vila.

Text: David Saulesco


RADIOKÖREN Skriv ut

Medverkande

 

Radiokören är ensemblen som tar ut riktningen för andra att följa. I över 90 år har de förvaltat den svenska a cappella-traditionen och det legendariska klangidealet som Eric Ericson skapade på 1900-talet och bjuder samtidigt på en framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar från tidig musik till helt nyskrivna verk. Körmedlemmarnas förmåga att växelvis sjunga solistiskt och i nästa stund smälta in i körens tätt sammanvävda klang skapar ett instrument som har kallats en av världens bästa körer. Över hela världen prisas deras inspelningar och konserter och med sin chefsdirigent Peter Dijkstra fortsätter de ständigt att utvecklas.

SØREN KINCH HANSEN är en av Danmarks framstående körprofiler. Han är sedan 1996 docent i kör- och ensembleledning vid Det Jyske Musikkonservatorium och leder bland annat vokalensemblen GAIA som anses vara en av landets allra bästa körer. På Danska Nationaloperan har Kinch Hansen även satt upp såväl nyskrivna verk som klassiker i operarepertoaren. Han turnerar regelbundet som gästdirigent och är dessutom fast dirigent för Århus Sinfonietta.

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 5 min

Ingår i följande abonnemang: