Gardolińska & Montero

aug.

Lördag 19:00

KÖP BILJETT

Att beröra och låta sig beröras känslomässigt är en ledstjärna för Mats Larsson Gothe vars Symfoni nr 4 uruppförs på denna konsert. Den venezuelanska tonsättaren och pianisten Gabriela Montero sätt att beröra är delvis ett annat. Med sin pianokonsert vill hon både bekräfta våra idéer om vad latinamerikansk musik är och få oss att tänka: ”Allt är inte guld som glimmar”, apropå sitt hemlands svåra situation. Beethoven berör alltid. Denna gång med sin dynamiska, utåtriktade och muskulöst kraftfulla sjunde symfoni.

Skriv ut

Medverkande

Sveriges Radios Symfoniorkester

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Marta Gardolińska, dirigent

Marta Gardolińska är för närvarande Young Conductor in Association vid Bournemouth symfoniorkester, med vilka hon på kort varsel gjorde en hyllad debut i oktober 2018. Säsongen 2019–2020 har hon varit Gustavo Dudamel Fellow vid Los Angeles filharmoniker, debuterat med Royal Northern Sinfonia och återvänt till österrikiska Tonkünstler-Orchester. Som gästdirigent har hon även uppträtt med Skotska kammarorkestern, operaorkestrarna vid Teatro Lirico i Trieste och operahuset i Poznań samt Armeniens nationella kammarorkester.

Tidigare har hon varit förste dirigent för Akademischer Orchesterverein i Wien och säsongen 2017–2018 var hon chefsdirigent och konstnärlig ledare för Wiens Tekniska Universtets Orkester. Hon är också aktiv inom operavärlden, sedan 2017 som assistent till Tadeusz Kozłowski som återupptäckt polsk opera av tonsättare som Felix Nowowiejski och Ignacy Jan Paderewski. Hon har nått framgångar i internationella dirigenttävlingar i Polen, Grekland och Hong Kong.
Gabriela Montero, piano

Musiken

MATS LARSSON GOTHE: Symfoni nr 4 ”…out of the mountain of despair a stone of hope” – uruppförande, beställningsverk Östersjöfestivalen
GABRIELA MONTERO: Pianokonsert nr 1 – Latin Concerto

30 min
LUDWIG VAN BEETHOVEN: Symfoni nr 7 i A-dur op 92

40 min

I. Poco sostenuto – Vivace
II. Allegretto
III. Presto
IV. Allegro con brio

Richard Wagner kallade Beethovens Symfoni nr 7 i A-dur för ”dansens apoteos”, dansens gudomliggörande, ett yttrande som under senare år tagits så bokstavligt att det satts upp baletter till symfonin. Tanken att musiken skulle utgöra underlag för en balett hade nog varit främmande för både Wagner och Beethoven, men förmodligen är det bevis för symfonins styrka att den kunnat få helt annorlunda representation än tonsättaren föreställt sig.

Uruppförandet skedde vid en välgörenhetskonsert för soldater som sårats i slaget vid Hanau under Naopleonkrigen. Beethoven, redan då rejält hörselskadad, dirigerade själv vilket senare beskrevs av tonsättaren Louis Spohr: ”Han var van vid att visa vilka uttryck han ville få fram med de mest egendomliga rörelser. Vid sforzando slog han våldsamt isär armarna. Vid piano böjde han sig ner, längre och längre ju svagare det skulle vara. Vid crescendon reste han sig igen för att till slut sträcka ut sig helt; och utan att veta det skrika högt rakt ut.”

Mottagandet i Wien var mycket entusiastiskt, men i Tyskland var publiken inte lika förtjust. Friedrich Wieck, Clara Schumanns far, menade att det allmänna omdömet var att verket måste tillkommit i berusat tillstånd. Carl Maria von Weber påstås ha sagt att Beethoven nu var mogen för dårhuset. Själv tvivlade Beethoven aldrig på symfonins kvaliteter. På 1800-talet ägnades mycket huvudbry åt vad musiken handlade om. Några hävdade att den skildrade tidsandan i det krigsdrabbade Centraleuropa. Andra menade att sista satsen återgav ett sinnessjukhus med hoppande interner. En del ansåg liksom Weber att Beethoven själv hade blivit galen.

En frimodig – och tidstypisk – tolkning gick ut på att symfonin gestaltade en bröllopsfest. I inledningen slås portarna upp och stela gamla herrar och damer varvas med mer lättfotade, humoristiska bröllopsgäster. Andra satsen är själva bröllopsakten med cellosolot som äktenskapslöfte, den tredje en jublande dans under ivrigt skålande och i den sista satsen öppnas alla fördämningar, anständigheten är ett minne blott och det hela slutar i allmän förvirring.

I dag är det lätt att le åt en sådan bild och det är också kanske svårare att uppfatta symfonin som så kaotisk och förvirrad som många lyssnare under 1800-talet tycktes göra. Vi kan lättare att se konsekvensen, logiken och klarheten i struktur och form. Samtidigt är det bevis för att lyssnare kan skapa sig väldigt olika och personliga bilder av Beethovens musik. Och det är naturligtvis också tillåtet.

Text: Ola Nordenfors

Gardolińska & Montero

Medverkande

Sveriges Radios Symfoniorkester

Marta Gardolińska, dirigent

Gabriela Montero, piano

Musiken