arrow

Eric Ericson 100 år

Han var under många år Radiokörens chefsdirigent, tillika ledare för sin egen kammarkör. Han framhävde ny musik, uppmuntrade nya uttryck och var en förgrundsgestalt i det som kallas för ”det svenska körundret”. Eric Ericson har gjort ett outplånligt avtryck på musikvärlden och firas med såväl två av hans paradnummer samt ett av de många verk han själv beställde. Dessutom uruppförs ett helt nytt beställningsverk av litauiska Raminta Šerkšnytė, en av dagens hetaste körtonsättare

Körnationen Sverige började växa fram redan under 1800-talet i folkrörelser, i studentstäder som Lund och Uppsala samt i kyrkan där körsången länge varit framträdande. Det började alltså inte egentligen med Eric Ericson själv, men där fanns likafullt en bördig mylla att odla skickliga sångare i och därtill ett grundläggande intresse för stämsång och musikalisk gemenskap. Som dirigent för såväl sin egen kammarkör som Orphei Drängar och inte minst Radiokören höjde han på flera sätt nivån för körsång och flyttade fram gränserna för vad som ansågs vara möjligt att sjunga – och skriva för kör.

Konsertens program går i Ericsons anda, med utmanande repertoar som ställer höga krav på utövarna men som också belönar med stor skönhet. Richard Strauss Der Abend och Arnold Schönbergs Friede auf Erden skrevs med ungefär tio års mellanrum, på varsin sida av år 1900, och representerar å ena sidan höjden av romantiken och å andra sidan övergången till modernismen med sitt liberala förhållningssätt till traditionell harmonik. Båda hör till Eric Ericsons paradnummer, förståeligt nog med tanke på verkens klangliga rikedom och djup. Likaså Gloria av Lars Edlund och Ingvar Lidholms …a riveder le stelle spelade Ericson in på skiva flera gånger och är båda exempel på den nya slags körmusik som han framhöll och uppmuntrade. Det senare är dessutom ett av många verk som Ericson själv beställde.

I rakt nedstigande led från 1900-talets avantgardistiska körtonsättare finns samtida komponister som Ēriks Ešenvalds, vars suggestiva stycke A Drop in the Ocean har flera beröringspunkter med programmets övriga tonsättare. Lidholm skildrar Dantes och Vergilius mödosamma klättring ut ur helvetet med skarpa dissonanser och svindlande rörelser i stämmorna. Med andetag, visslingar, mumlande och skira ackord framkallar Ešenvalds en förtrollad stämning i sin tonsättning av texter ur Bibeln, av den helige Franciskus, samt av Moder Teresa som stycket är tillägnat. Klangerna minner stundtals både om Schönberg och, i de mest spänningsfyllda partierna, om Edlund.

Mest spännande är dock det nyskrivna stycke av Raminta Šerkšnytė som beställts till festivalkonserten i Eric Ericsons ära. Liksom Ericson beställde nya verk av tonsättare som låg i musikalisk framkant är detta musik av en tonsättare som blandar etablerade tekniker med nya för att utforska och upptäcka nya sidor hos vilken ensemble hon än skriver för. Šerkšnytė själv beskriver sin musik som att hon, liksom med vattenfärger, vill frammana de flesta möjliga skiftningar och toner. Med den ambitionen kan ett så mångsidigt instrument som den mänskliga rösten knappast passa bättre.


RADIOKÖREN Skriv ut

Medverkande

 

Radiokören är ensemblen som tar ut riktningen för andra att följa. I över 90 år har de förvaltat den svenska a cappella-traditionen och det legendariska klangidealet som Eric Ericson skapade på 1900-talet och bjuder samtidigt på en framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar från tidig musik till helt nyskrivna verk. Körmedlemmarnas förmåga att växelvis sjunga solistiskt och i nästa stund smälta in i körens tätt sammanvävda klang skapar ett instrument som har kallats en av världens bästa körer. Över hela världen prisas deras inspelningar och konserter och med sin chefsdirigent Peter Dijkstra fortsätter de ständigt att utvecklas.

Lettiska radiokören tar sig målmedvetet an såväl den tidigaste musiken som det mest innovativa och nyskrivna med samma drivkraft och konstnärliga skärpa. Med sina två dirigenter, Sigvards Kļava och Kaspars Putniņš, har kören under de senaste drygt tjugo förutom konsertverksamheten medverkat i operaföreställningar och tvärkonstnärliga projekt, teatershower och mycket mer. Kören har uppträtt vid ett otal av världens stora festivaler, däribland dem i Salzburg och Lucerne, vid BBC Proms, White Light Festival, kanadensiska Soundstreams, med flera. Inspelningar med kören finns på exempelvis Ondine, Hyperion, Deutsche Grammophon och BIS.

Estlands filharmoniska kammarkör är en av landets mest kända och framstående ensembler. Tõnu Kaljuste grundade kören 1981 och utvecklade som chefsdirigent körens konstnärliga nivå i över tjugo år. Kören har samarbetat med enastående dirigenter som Claudio Abbado, Eric Ericson, Ward Swingle, Stephen Layton, Sir Colin Davis och Gustavo Dudamel. Körens inspelningar på bland annat Harmonia Mundi, Carus, Ondine och ECM har Grammynominerats 14 gånger och förärats med prestigefyllda utmärkelser som Diapason d’Or och Preis der Deutschen Schallplattenkritik.

Estniske dirigenten Tõnu Kaljuste är bekant för den svenska publiken efter sin tid som Radiokörens chefsdirigent åren 1994–2000. Den mångsidige Kaljuste har varit en drivande kraft i att öppna de nordiska öronen för musik från de baltiska länderna. Han grundade med drygt tio års mellanrum Estlands filharmoniska kammarkör och Tallinns kammarorkester som båda blivit mycket framgångsrika och uppträder på världens stora konsertscener och festivaler. Han är en erkänd uttolkare av bland annat Krzysztof Penderecki, Alfred Schnittke, Arvo Pärt och Veljo Tormis och har vunnit prestigefyllda utmärkelser för sina skivinspelningar.

Sedan 1992 har Sigvards Kļava varit konstnärlig ledare för Lettiska radiokören. Han har arbetat med såväl de främsta körerna i Lettland som med RIAS Kammerchor i Berlin, Nederlands Kamerkoor, Radiosymfonikerna vid MDR med flera. Med Lettiska radiokören har han gjort över 20 skivinspelningar och samarbetat med Lettlands stora samtida komponister som Maija Einfelde, Ēriks Ešenvalds, Juris Karlsons och Pēteris Vasks. Kļava är sedan år 2000 professor i dirigering vid Lettiska Musikaliska Akademien i Riga.

Musiken

Ungefärliga tider

Tonsättaren och pianisten Raminta Šerkšnytė blev 2008 en av de yngsta mottagarna av Lithuanian National Prize, hennes hemlands främsta konstnärliga utmärkelse. Gidon Kremer, vars ensemble Kremerata Baltica hon arbetat med flera gånger, har beskrivit hennes De Profundis för stråkorkester som den baltiska musikens visitkort. Bland annat City of Birmingham Symphony Orchestra, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och Les Percussions de Strasbourg har framfört hennes verk. Šerkšnytė deltar ofta i nutida musikfestivaler och evenemang både som pianist och kompositör, däribland Gaudeamus Music Week i Amsterdam, ISCM World New Music Days och Klangspuren Schwaz.

Schönberg hade ännu inte lämnat den traditionella harmoniken bakom sig. Han hade inte skrivit mycket körmusik men var med ett par dussin sånger och, naturligtvis, de två första satserna av kantaten Gurre-Lieder inte främmande för den mänskliga rösten. Året var 1907 och även om Schönberg fortfarande var senromantiker när han skrev körstycket Friede auf Erden är det lätt att förstå att de kapabla sångarna i Wiener Singverein inte förstod hur de skulle ta sig an Schönbergs stycke när de skulle uruppföra det året därpå.

Friede auf Erden är tonalt, men följer inte den förväntade logiken hos tonal musik. För körsångarna som var vana vid Brahms, Bruckner och Mahler visade sig detta vara övermäktigt. Schönberg själv förstod nog verkets svårighetsgrad. I ett manuskript har han skrivit att stycket ”skall framföras utan ackompanjemang; bara i sådant fall att intonationen kräver det skall orgelackompanjemang tillföras”. När till slut två andra körer – sammanlagt 200 sångare – uruppförde stycket i december 1911 var det till orkester, som förvisso spelade ”så tyst att de knappt hördes” enligt dirigenten själv.

Texten är skriven av den schweizisk 1800-talsförfattaren Conrad Ferdinand Meyer och publicerades i julupplagan av en familjetidning 1886. Meyers dikt tar avstamp i bibelhistorien om Jesu födelse, ger en dyster och våldsam skildring av världshistorien sedan dess, men avslutar med ett budskap om fred och rättvisa, en utopi för samtiden men ett löfte som framtida generationer skulle uppfylla. Schönbergs musik framhäver textens sakrala perspektiv. Klangerna och motiven som ackompanjerar fredsfurstens ankomst i början återkommer i slutets framtidsperspektiv. Musiken är suggestiv och gripande, definitivt romantisk, men hör än i dag till de mer utmanande styckena i körrepertoaren.

Schönberg själv skrev 1923 att fred på jorden, Friede auf Erden, var ”en illusion skapad i min tidigare oskuldsfullhet”. Med ett världskrig nyligen avslutat, Europa i spillror och destruktiva krafter i rörelse är det förståeligt att han såg tillbaka på sitt körstycke med dyster, kanske en smula uppgiven, blick. Fem år senare uttryckte dock Anton Webern, en av Schönbergs elever, odelad förtjusning och vördnad inför stycket och, må det sägas, är också den bild som delas av de flesta som drabbas och berörs av dess innerlighet: ”Har du överhuvudtaget hört ditt eget körstycke? I så fall, vet du själv hur vackert det är? Det saknar motstycke! Vilka klanger!”

Text: David Saulesco

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min inkl. paus

Konsertintroduktion i Berwaldhallens nedre foajén kl 18.15-18.30.

Ingen buss till Berwaldhallen från Stockholm city:
Busslinje 69 kortas av och kör sträckan Karlaplan – Kaknästornet/Blockhusudden from 20 augusti tillsvidare. Läs mer här

MISSA INTE ÖSTERSJÖKLIPPET!
10 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av tre olika konserter vid samma tillfälle.
15 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av fyra olika konserter vid samma tillfälle.
20 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av fem eller fler olika konserter vid samma tillfälle.
TILL ÖSTERSJÖKLIPPET

Här ser du hela festivalprogrammet