arrow

Byström & Grieg

Perspektiven är många i Byströms Segelnde Stadt, inspirerat av konstnären Paul Klee, men även Griegs Pianokonsert liksom Schumanns Symfoni nr 3 bjuder på vackra klangvärldar.

Hör den prisbelönta isländska pianisten Víkingur Ólafsson berätta om Griegs Pianokonsert i a-moll.

Britta Byströms Segelnde Stadt delar namn med schweizaren Paul Klees målning och kan liksom tavlan betraktas på olika sätt, som en musikalisk mosaik. Robert Schumanns Symfoni nr 3, med drag av både Beethoven och Berlioz, bjuder ömsom på naturlyrik och hjältemod på en musikalisk färd genom det böljande Rhenlandet i verket som även kallas den Rhenska symfonin.

Hör Britta Byström beskriva sitt arbete som tonsättare (på engelska, ej textat)


Programändring

Griegs Pianokonsert ersätter Rachmaninovs Pianokonsert nr 2

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges orkester. Oavsett var i landet du bor kan du lyssna på orkesterns konserter i Sveriges Radio P2 i etern och på webben och flera av dem visas också i Sveriges Television. Varje år framför orkestern älskade verk ur den klassiska repertoaren och nyskriven musik av spännande, samtida tonsättare. Dessutom samarbetar de med framstående jazz-, pop- och rockartister och strävar ständigt efter att utvecklas och bryta ny mark.

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Under de första 40 åren ansvarade en rad olika musikprofiler för den radiosända orkestermusiken. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har sedan dess, under enastående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, formats till en internationellt ryktbar konstmusikensemble i toppklass. Sedan 2007 är Daniel Harding orkesterns chefsdirigent som säsongen 2016–2017 firade sitt tioårsjubileum med att göra tre av 1800-talets stora symfoniska verk.

Orkestern turnerar regelbundet och blir ofta inbjuden till internationella festivaler och konserthus. Våren 2016 turnerade de i Europa tillsammans med Mozart-specialisten Maria João Pires och den uppmärksammade violinisten Veronika Eberle. Under 2014 gästade de såväl påskfestivalen i Aix-en-Provence som the BBC Proms i London. I maj 2017 gjorde orkestern en stor turné med musik av bland andra Ravel, Dvořák och Mahler. Tillsammans med den Grammybelönade violinisten Joshua Bell besökte de bland annat Wien, Salzburg och Milano. Under Östersjöfestivalen 2017 uruppförde Sveriges Radios Symfoniorkester Aeterna av Anders Hillborg, ett beställningsverk som är en del av ett filmprojekt om FN:s 17 miljömål. Festivalen avslutades med Mahlers Symfoni nr 6 under ledning av chefsdirigent Daniel Harding.

I augusti 2018 avslutade orkestern den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers Symfoni nr 8, med vilken de bara veckan innan öppnat den sextonde Östersjöfestivalen. Säsongen 2018–2019 omfattar flera stora verk för kör och orkester som Brahms Requiem och Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht. Sveriges Radios Symfoniorkester är också mycket stolta att presentera sin nye förste gästdirigent, Klaus Mäkelä, som kommer att göra tre konserter under säsongen med bland annat Sjostakovitjs femte, sjätte och sjunde symfonier. Andra uppmärksammade gästspel är Malin Byström, Christian Gerhaher, dirigenten Mirga Gražinytė-Tyla och pianisten Conrad Tao. I november 2018 åker orkestern på en ny, omfattande Europaturné och i september gästade de dessutom Anima Mundi Festival i Pisa.

Den spanske dirigenten Pablo Heras-Casado föddes 1977 i Granada. Hans musikresa inledde med att gå med i skolkören. Därefter följde pianolektioner och musikstudier vid konservatoriet i Granada som han fortsatte på Granadas universitet. Heras-Casado blev tidigt intresserad av äldre musik och har fördjupat sig bland annat i barockmusik från Andalusien. Genom åren har han lett San Franciscos orkester, LA Phil, LSO och Berlinerfilharmonikerna med flera. Idag är han hedersmedborgare i hemprovinsen Granada.

Vikingur Ólafsson har av New York Times kallats ”Islands Glenn Gould”. Han har vunnit alla stora priser i sitt hemland, varav fyra Musician of the Year på Icelandic Music Awards. Samarbeten med tonsättare som Philip Glass och Daníel Bjarnason har hittills lett till fem uruppföranden och innan han knöts till Deutsche Grammophon spelade han in tre album på ett eget skivmärke, Dirrindí. Ólafsson är konstnärlig ledare för tre festivaler: svenska Vinterfest, Icelandic Weekend i Liepaja i Lettland samt Reykjavík Midsummer Music som han även själv grundat.

Musiken

Ungefärliga tider

Verket hämtar sitt namn från målningen Segelnde Stadt (Seglande stad) av den schweiziske konstnären Paul Klee (1879–1940) som fällde de bevingade orden: ”Konst återger inte det synliga, utan konst synliggör.” Britta Byström skriver att målningen Segelnde Stadt är ett fint exempel på detta: ”olika geometriska figurer fogas samman till något som liknar en grupp fritt svävande pappersdrakar – som i sin tur liknar en stad sedd på avstånd, en seglande stad.” På liknande sett ger hennes eget musikstycke en kalejdoskopisk bild i sin uppbyggnad, där klanger flyter ihop och går isär för att bilda nya, oväntade mönster.

Paul Klee var själv också musiker sedan tidiga år. Han brukade spela violin som uppvärmning när han målade och beskrev många paralleller mellan konstformerna. Han jämförde färgerna som vi ser med klangfärgerna som vi hör, och menade att även olika färgkombinationer på målarduken kan vara harmoniska eller dissonanta. Han har kommit att inspirera ett flertal tonsättare med sina målningar, däribland Judith Weir, Peter Maxwell Davies och Toru Takemitsu. ”Det är lätt att få en förnimmelse av att hans målningar klingar,” skriver Byström, ”att de låter sig omformas till musik.”

I hennes verk försöker hon fånga det tyngdlösa svävandet som hon kände inför Paul Klees målning samt blandningen av del och helhet, enkelhet och komplexitet. Klee fascinerades av barns sätt att teckna på, hur de skapar enkelt, fritt och ofrånkomligt kreativt, eftersom de saknar tidigare modeller att utgå ifrån. Hans konst beskrivs ofta med etiketten naivism, då han ofta använder enkla linjer och former. I hans Katt och fågel (1928) är kattens öron och näsrygg målade med trianglar och nosen är formad som ett hjärta, vilket framhäver kattens begär efter fågeln. Klee var en transcendentalist som menade att den materiella verkligheten bara var en av många, och att även våra tankar och drömmar bör framhävas.

I musikstycket Segelnde Stadt återkommer det skira och lätta. Det ordnade blandas med en klockspelsliknande naivitet och enkla, myllrande och ”pointillistiska” motiv hakar samman för att skapa en sorts musikalisk mosaik. Stycket avslutas med allt tydligare konturer, där orkestern enar sig i samfälld rytm och vi får en klarare bild av en stad sedd på avstånd, en seglande, drömmande och mångskiftande stad som synliggör det oväntade och extraordinära.

Text: Mats Hansson

BRITTA BYSTRÖM

Född: 14 mars 1977 i Sundsvall.

Utbildning: Började som trumpetelev på Kommunala Musikskolan. Studerade från 1995 komposition vid Musikhögskolan i Stockholm för bland andra Pär Lindgren och Bent Sørensen, där hon tog examen 2001.

Kännetecken: Atmosfärisk, impressionistisk och gehörsbunden musik som ofta rör sig i ett ljust register, samt präglas av långa efterklanger och stor klangpalett. Starkt påverkad, enligt egen utsaga, av Debussy, Ravel och Bach.

Verk i urval: Fler verk lånar titlar från klassiker inom litteratur, film, konst och musik. Der Vogel der Nacht (2019) refererar till en partitur-anteckning av Mahler. Farewell Variations (2015) refererar till Farväl-symfonin av Haydn. Invisible Cities (2013) och Picnic at Hanging Rock (2010) är namn som hämtas från filmer som bygger på romaner med samma namn. De nyare verken Infinite Rooms, Segelnde Stadt och Diagonal musik hämtar i sin tur namn från installationer och målningar.

Om problem med efterklanger: Byströms verk är rika på långa efterklanger. Cymbalerna dämpas sällan utan vävs in i musiken som följer, detsamma gäller stråkarnas pizzicaton. Efterklangerna skapar en gränslös, flytande och atmosfärisk känsla i hennes upplösande och klangrika orkesterverk, men ställer tyvärr till det vid skivinspelningar. Det går inte att klippa var som helst eftersom det just skulle förstöra efterklangerna. Längre stycken måste därför sitta i en tagning. Ja, ibland är det lätta och befriande både krävande och komplicerat …

Griegs stora musikaliska begåvning upptäcktes av den norske världsviolinisten Ole Bull, som lyckades övetala Griegs föräldrar att låta sonen få studera utomlands vid Leipzigs musikkonservatorium. Grieg ansåg själv att studierna där inte gav honom något, även om hans betyg visade annorlunda. Men det var inte studierna i Leipzig eller senare Köpenhamn som skulle komma att inspirera honom mest, utan i stället norsk saga och dikt.

Tre år efter hemkomsten  från Leipzig, juni 1868, reste Grieg tillsammans med hustrun Nina och den nyfödda dottern Alexandra till Danmark. Här var det meningen att han skulle skriva sitt dittills största verk; en konsert för piano och orkester.Han lämnade fru och barn i Köpe nhamn och for själv till Sölleröd på Själland, tillsammans med två vänner. Den ene av dem var Edmund Neupert – vid den här tiden Nordens ledande pianist.

Arbetet med konserten pågick hela sommaren, men när sommaren var slut var endast pianostämman och några skisser till partituret klara. Verket blev i stället färdigskrivet i Kristiania följande vinter, vilket ledde till att uruppförandet försenades.

I Köpenhamn 1869 kunde så den redan omtalade konserten uruppföras med Griegs vän Neupert som solist. I publiken fanns bl a den världsberömde ryske pianisten Anton Rubinstein, som var på turné i Danmark och som generöst hade lånat ut sin medhavda konsertflygel till kollegan Neupert. Grieg kunde själv inte vara med på konserten, men fick i stället många brev som berättade om den succéartade tillställningen. Neupert skrev själv till Grieg:

”I lördags tonade din gudomliga konsert genom Casinots stora sal. Den triumf som jag firade var verkligen storartad. Redan efter kadensen i första satsen brast publiken ut i en verklig storm. De tre farliga recensenterna, Gade, Rubinstein och Hartmann satt uppe i logen och applåderade av alla krafter”.

Grieg hade otvivelaktigt Schumanns pianokonsert i tankarna när han komponerade sin egen, och kanske är förebilden som mest tydlig i första satsen. Men även om båda är skrivna i en tysk romantisk tradition, tillkom något nytt med Griegs konsert. Där finns ett drag av norskt folklynne med en speciell folkloristisk karaktär som pulserar genom hela verket, särskilt i finalen med sina medryckande folkmelodier och danser.

Griegs pianokonsert  blev snabbt populär i många länder och har sedan dessa varit en av de mest spelade i sin genre. Trots att den har framförts många gånger, gör den i dag ett lika starkt intryck på publiken som första gången den spelades för mer än 120 år sedan.

Text: Bengt Arwen

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim inkl. paus

Före konserten 26 okt – Interplay kl 17:30

Konsertintroduktion 27 okt kl 18:00.