arrow

Allt innehåll från dagen

  • Peer Gynt

29 augusti: Peer Gynt

Henrik Ibsens satiriska versdrama Peer Gynt handlar om människans jakt på meningen med livet – existentiella frågor vi alla kan relatera till. I Edvard Griegs skådespelsmusik till Peer Gynt återfinns älskade konsertstycken som I bergakungens sal, Anitras dans och Solveigs sång. Här gör den estniske stjärndirigenten Neeme Järvi och Radiosymfonikerna ett sällsynt framförande av hela verket med Loa Falkman i rollen som Peer Gynt. Kvällens livesamtal streamas från Moderna museet i Vilnius, Litauen, där vi möter dirigenten Giedrė Šlekytė.

Biljetter

Dagspass

  • 17:30

    KONSERTINTRODUKTION 29 aug

    Nedre foajén, Berwaldhallen
  • 18:00

    SAMTAL: Giedrė Šlekytė (LT) LIVE FRÅN VILNIUS

    Berwaldhallen

    Giedrė Šlekytė gästade Berwaldhallen första gången under Östersjöfestivalen 2018 då hon bland annat gjorde Raminta Šerkšnytės oratorium Songs of Sunset and Dawn. Nu är hon tillbaka: den 27 augusti ger dirigerar hon Brahms fjärde symfoni med Litauens nationella symfoniorkester inom ramarna för Konsertbion, och vid dagens samtal från Moderna museet i Vilnius möter vi henne i ett samtal med Sveriges Radios Fredrik Wadström. Sedan öppningen 2018 är Moderna museet i Vilniys, ritat av den internationellt hyllade arkitekten Daniel Libeskind, ett av Litauens mest inflytelserika museer. Med engagerande utställningar är museets vision att skapa ett öppet och tillgängligt rum för den mest intressanta samtidskonsten. Moderna museet förfogar över en av de största privata konstsamlingarna i Litauen med över 5000 nyckelverk av modern litauisk konst. Samtalet mellan Giedrė Šlekytė och Fredrik Wadström hålls på engelska och livestreamas till Östersjöfestivalens samarbetsländer.

    Medverkande

    • Fredrik Wadström (SE) är redaktör på Kulturradion i Sveriges Radio P1. Fredrik har varit medarbetare på Sveriges Radio sedan 1987, och var i många år utrikeskorrespondent i Ryssland.

  • 19:00

    INSTÄLLD - PEER GYNT

    Berwaldhallen

    Årets upplaga av Östersjöfestivalen ställs tyvärr in. Läs mer på balticseafestival.com

    Edvard Grieg slet med musiken till Henrik Ibsens satiriska versdrama om att tvingas söka och finna sig själv. I Peer Gynt återfinns kända och älskade konsertstycken som I bergakungens sal, Anitras dans och Solveigs sång. Här gör dirigent Neeme Järvi och Radiosymfonikerna ett sällsynt framförande av hela Griegs skådespelsmusik.

    Läs mer

    Liksom många andra 1800-talstonsättare ville Edvard Grieg skapa en nationalopera. Han kom bara en bit på väg innan samarbetet skar sig med diktaren Bjørnstjerne Bjørnson kring vikingasagan Olav Trygvason. Texterna dröjde och under tiden hade Grieg åtagit sig att sätta musik till Henrik Ibsens versdrama Peer Gynt från 1867.

    Grieg fick noggranna anvisningar: ”I andra akten kan scenen med de tre säterjäntorna behandlas efter kompositörens önskan, men där skall finnas djävulskap! Monologen (akt 2, scen 4) har jag tänkt mig beledsagad av ackord, alltså som melodram. Likaså bör det sättas något slags ackompanjemang till uppträdandena i Dovregubbens hall, där dock replikerna skall förkortas betydligt! Också scenen med Böjgen, som spelas i sin helhet, bör beledsagas av musik. Fågelsång bör höras, och långt borta klockringning och psalmsång…”

    Grieg lydde och tog sig energiskt an verket, trots att han tyckte att det var ”det mest omusikaliska av alla ämnen”. Peer Gynt uruppfördes i Kristiania 1876. Det blev succé och när partituret gavs ut av tyska Peters 1908 innehöll det över tjugo nummer.

    Ibsens kritiska satir över 1800-talets frambrytande liberalism innehåller både saga och realism. Det är en moralitet enligt devisen högmod går före fall. Peer Gynt är en odåga och hjärtekrossare som kommer på kant med sin omgivning innan han ger sig ut i världen. Under tiden går ungdomskärleken Solveig, den evigt förlåtande kvinnan, hemma och väntar.

    Peer är en kallhamrad cyniker som till och med bedriver slavhandel, en krösus omgiven av rövslickare så länge pengarna flödar. För Ibsen är han ändå ingen syndare och skall därför slippa helvetets alla kval, i alla fall enligt Knappstöparen som till slut kommer för att hämta hans själ.

    I dag är Peers personlighetstyp mer regel än undantag. Världen är annorlunda, allting har ett pris och mycket lite har något värde. Samvetslösa skojare av Peers typ möter man på livets alla områden.

    ”Att vara sig själv är att offra sig själv” menade Ibsen. Priset för uppbrottet från gården var identitetsförlusten. I dagens globaliserade värld framstår Peer däremot som ett mer naturligt identifikationsobjekt än i 1800-talets bondesamhälle. Kanske ställer det också nygamla frågor om hemhörighet och rotlöshet?

    Peer Gynt har inte bara varit en norsk angelägenhet. Nämnas kan Werner Egks opera eller Alfred Schnittkes balett och på Oslooperan uruppfördes 2014 estländaren Jüri Reinveres kontroversiella Peer Gynt-opera ”som Ibsen skulle ha gjort den idag”. Verkets grundläggande konflikt – rotfasthet kontra rotlöshet – går som en röd tråd inte bara genom litteraturen, utan också genom livet självt.

    Att få höra hela skådespelsmusiken, inklusive I Bergakungens sal med kör, hör numera inte till vanligheterna. 2005 gjordes den av Neeme Järvi och Radiosymfonikerna på Mariinskijteatern i Sankt Petersburg och två säsonger senare i Berwaldhallen av den norske dirigenten Rolf Gupta. Här framförs Peer Gynt med Loa Falkman som Peer och berättare, Johanna Wallroth som Solveig och Rebecka Wallroth som Anitra.

    Text: Henry Larsson

    Medverkande

    • Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

      Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!

      Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radio. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967.

      Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, inklusive Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare till Östersjöfestivalen.

    • Mikaeli kammarkör är en av Sveriges mest framstående körer, med en bred och avancerad repertoar. Den stockholmsbaserade kören består av 32 erfarna sångare och leds sedan starten 1970 av Anders Eby, professor i kördirigering och internationellt verksam dirigent och pedagog.

      Passionen för svensk körmusik har lett till ett stort antal uruppföranden, beställningsverk och personliga relationer till våra största körtonsättare. Kören och dess dirigent har också ett intresse för historisk musik som bidragit till stora repertoarbredd; publiken har fått höra allt ifrån kvinnliga 1800-talstonsättare till renässanspolyfoni.

      Under åren har kören haft omfattande samarbeten med svenska orkestrar och solister. Mikaeli kammarkör har medverkat på mer än 20 skivinspelningar, otaliga radiosändningar samt konserter och uppsättningar på flera av Stockholms största scener. I en strävan att föra sin tradition vidare har kören också under många år arrangerat workshops och mästarkurser med unga dirigenter.

      Under nära 50 verksamma år har kören varit en institution i svenskt körliv. Sedan juli 2018 verkar Mikaeli kammarkör som en fristående konstnärlig grupp.

    • Neeme Järvi är en av dagens mest respekterade maestros som leder världens främsta orkestrar och arbetar med solister av högsta kaliber. Han är chefsdirigent och konstnärlig ledare för Estlands nationella symfoniorkester, chefsdirigent emeritus för Detroits symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker, hedersdirigent för Royal Scottish National Orchestra och gästande chefsdirigent för Japans filharmoniska orkester. Under sin långa och framgångsrika karriär har han varit knuten till flera stora orkestrar runt om i världen som Orchestre de la Suisse Romande, New Jerseys symfoniorkester och Residentie Orkest i Haag.

      Järvi har gjort mer än 500 skivinspelningar och tidskriften Gramophone belönade honom i september 2018 med Lifetime Achievement Award. Bland alla höjdpunkter märks hyllade inspelningar av samtliga symfonier av Prokofjev, Sjostakovitj, Mahler, Sibelius, med flera, liksom mindre framförda tonsättare som Niels Gade, Franz Berwald och Johann Svendsen samt musik av sina landsmän som Arvo Pärt, Rudolf Tobias, Eino Tamberg, Veljo Tormis och Eduard Tubin.

      I januari 2019 tilldelades han det estniska sällskapet Barclay de Tolly Sõprade Klubis förtjänstorden. Han är hedersdoktor vid flera lärosäten, däribland Estlands musik- och teaterakademi, Wayne State University i Detroit och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

    • Loa Falkman har etablerat sig som en av Sveriges mest välkända och älskade artister. Sedan debuten på Kungliga Operan 1973 i rollen som Ferdinand i Lars-Johan Werles Tintomara har han framträtt på en rad operascener i Sverige och utlandet i snart sagt alla de stora lyriska barytonrollerna. Han har tilldelats en guldbagge, två guldmasker, Paris stads medalj i silver, utnämndes till hovsångare 2003 och av Kung Carl XVI Gustaf mottagit medaljen Litteris et Artibus.

      Han har gjort en bejublad Papageno i Trollflöjten på Kungliga Operan, sjungit titelrollen i Rigoletto på Malmö Musikteater i Peter Oskarssons uppsättning och framträtt på Dramaten i rollen som narren Feste i John Cairds uppsättning av Shakespeares Trettondagsafton. Bland hans senaste rollframträdanden kan nämnas Jupiter i Malmö Operas produktion av Offenbachs Orfeus i underjorden, Salieri i Folkoperans produktion av Mozart vs. Salieri och Maskinmästaren i Drottningholms Slottsteaters jubileumsproduktion Rokokomaskineriet.

      Han har även gjort Higgins i My Fair Lady på Oscarsteatern, titelrollen i Wozzeck på Kungliga Operan och nådde internationell ryktbarhet som Escamillo i Peter Brooks berömda La Tragedie de Carmen. På senare år har han även blivit en mycket uppskattad lärare, bland annat på mästarkurser i Mariefred och i samband med Festspelen i Piteå.

    • Sopranen Johanna Wallroth kastades in i strålkastarljuset när hon vann första pris i prestigefyllda internationella Mirjam Helin-tävlingen i sång i Helsingfors 2019. Hon var tidigare elev på Kungliga Svenska balettskolan men har sedan 2016 studerat sång vid Musik- och scenkonstuniversitetet i Wien.

      Hon operadebuterade 2013 som Barbarina i Figaros bröllop under ledning av Arnold Östman på Ulriksdals slottsteater, följt av framträdanden som Eurydice i Glucks Orfeus och Eurydike på Musik- och scenkonstuniversitetet i Wien, Despina i Così fan tutte på Schörbrunns slottsteater i Wien och Pamina i Trollflöjten på Ryska musikakademin Gnessin. Hon har återvänt till Schörbrunns slottsteater som både Greta i Humperdincks Hans och Greta och som Susanna i Figaros bröllop och har dessutom porträtterat Ismene i Telemanns Orpheus på Vadstena slott.

      Säsongen 2019–2020 har Johanna uppträtt som Sömnmalen och Gryningsfen i Hans och Greta på Norrlandsoperan, medverkat i Mahlers fjärde symfoni under ledning av Sakari Oramo i Musikhuset i Helsingfors och debuterar i juli 2020 på Savonlinna operafestival som Frasquita i Carmen.

    • Sopranen Rebecka Wallroth vann 2018 tävlingen Dalasolist under studietiden vid Musikkonservatoriet Falun. Hon har bland annat sjungit verk av Delius och Peterson-Berger med Dalasinfoniettan och medverkat i dirigenten Simon Phipps och regissören Catarina Gnosspelius omtyckta uppsättning av Bizets Beatrice och Benedict på Läckö slott. Hon studerar för närvarande på Musik- och scenkonstuniversitetet i Wien.

    Musiken

    • Liksom många andra 1800-talstonsättare ville Edvard Grieg skapa en nationalopera. Han kom bara en bit på väg innan samarbetet skar sig med diktaren Bjørnstjerne Bjørnson kring vikingasagan Olav Trygvason. Texterna dröjde och under tiden hade Grieg åtagit sig att sätta musik till Henrik Ibsens versdrama Peer Gynt från 1867.

      Grieg fick noggranna anvisningar: ”I andra akten kan scenen med de tre säterjäntorna behandlas efter kompositörens önskan, men där skall finnas djävulskap! Monologen (akt 2, scen 4) har jag tänkt mig beledsagad av ackord, alltså som melodram. Likaså bör det sättas något slags ackompanjemang till uppträdandena i Dovregubbens hall, där dock replikerna skall förkortas betydligt! Också scenen med Böjgen, som spelas i sin helhet, bör beledsagas av musik. Fågelsång bör höras, och långt borta klockringning och psalmsång…”

      Grieg lydde och tog sig energiskt an verket, trots att han tyckte att det var ”det mest omusikaliska av alla ämnen”. Peer Gynt uruppfördes i Kristiania 1876. Det blev succé och när partituret gavs ut av tyska Peters 1908 innehöll det över tjugo nummer.

      Ibsens kritiska satir över 1800-talets frambrytande liberalism innehåller både saga och realism. Det är en moralitet enligt devisen högmod går före fall. Peer Gynt är en odåga och hjärtekrossare som kommer på kant med sin omgivning innan han ger sig ut i världen. Under tiden går ungdomskärleken Solveig, den evigt förlåtande kvinnan, hemma och väntar.

      Peer är en kallhamrad cyniker som till och med bedriver slavhandel, en krösus omgiven av rövslickare så länge pengarna flödar. För Ibsen är han ändå ingen syndare och skall därför slippa helvetets alla kval, i alla fall enligt Knappstöparen som till slut kommer för att hämta hans själ.

      I dag är Peers personlighetstyp mer regel än undantag. Världen är annorlunda, allting har ett pris och mycket lite har något värde. Samvetslösa skojare av Peers typ möter man på livets alla områden.

      ”Att vara sig själv är att offra sig själv” menade Ibsen. Priset för uppbrottet från gården var identitetsförlusten. I dagens globaliserade värld framstår Peer däremot som ett mer naturligt identifikationsobjekt än i 1800-talets bondesamhälle. Kanske ställer det också nygamla frågor om hemhörighet och rotlöshet?

      Text: Henry Larsson