arrow

Allt innehåll från dagen

  • Martin Fröst & Mozart

27 augusti: Martin Fröst & Mozart

Världsklarinettisten och dirigenten Martin Fröst och Svenska Kammarorkestern bjuder på glittrande musikaliska juveler: Mozarts älskade klarinettkonsert och den livliga Pragsymfonin. Konsertbion i Studio 2 vid lunchtid ger Brahms fjärde symfoni med Litauens nationella symfoniorkester under ledning av Giedrė Šlekytė. Kvällens livesamtal sänds från The Baltic Sea Cultural Centre i Gdańsk – en av Östersjöfestivalens nya samarbetspartners.

Biljetter

27 Augusti
Biljett Konsertbio: Brahms fjärde symfoni i Studio 2, Radiohuset

Dagspass

  • 17:30

    KONSERTINTRODUKTION 27 aug

    Övre foajén, Berwaldhallen
  • 18:00

    SAMTAL: DIREKT FRÅN GDAŃSK

    Berwaldhallen

    Med missonen att främja brobygge över landsgränser och språkbarriärer presenterar Östersjöfestivalen sin nya samarbetspartner the Baltic Sea Cultural Centre. I över 25 år har the Baltic Sea Cultural Centre i Gdańsk arrangerat kulturevenemang, konstnärlig forskning och internationella och nationella tvärsektoriella projekt. The Baltic Sea Cultural Centre arbetar för att främja kultur och kulturutbyte inom Östersjöregionen och verkar inom traditionell och samtida musik, litteratur, film, visuell konst och scenkonst. The Baltic Sea Cultural Centre finns på två platser: i Gamla rådhuset och i St. John’s Center. Det 400 år gamla Rådhuset i flamländsk renässansstil är ett av få monument i Gdańsk som överlevde andra världskriget. St. John’s Center är en gotisk kyrka och numera ett livligt kulturcenter. Samtalet från The Baltic Sea Cultural Centre sker på engelska och livestreamas från St. John’s Center till Östersjöfestivalens samarbetsscener. Samtalsdeltagare presenteras senare.

    Medverkande

  • 19:00

    MARTIN FRÖST & MOZART

    Berwaldhallen

    Du har hört Mozarts musik förut, men du har nog inte hört den så här. Den oefterhärmlige klarinettisten och dirigenten Martin Fröst och Svenska Kammarorkestern bjuder på glittrande musikaliska juveler som den älskade klarinettkonserten och livliga Pragsymfonin.

    Medverkande

    • Tillsammans med Svenska Kammarorkestern i Örebro har Thomas Dausgaard utvecklat en konstnärlig profil för nya perspektiv inte bara på den traditionella repertoaren för kammarorkester, utan även gällande symfoniska verk från Beethoven och Bruckner till Sibelius och Tjajkovskij. Barock och nutida musik är också viktigt för orkestern, det senare manifesterat bland annat i samarbete med tonsättare som Brett Dean och H K Gruber.

      Orkestern är berömd för sitt unika, ”stora” sound trots endast 38 orkestermedlemmar, och för ambitionen att ständigt tänja på gränser. Bejublade turnéer har genomförts i exempelvis Japan, USA, Storbritannien, Tyskland, Österrike och Frankrike. Svenska Kammarorkestern har ett mångårigt samarbete med Radiokören och har även gästat Berwaldhallen med orkesterkonserter.

    Musiken

    • ”Gör ditt bästa för att hålla orkestern på gott humör” varnade Mozarts pappa Leopold. ”Jag vet allt hur du komponerar. Du kräver mycket uppmärksamhet av alla orkesterns medlemmar och att hålla en hel orkester i så strängt arbete i flera timmar är inget att skämta om.” Just dessa varningens ord handlade om operan Idomeneo som enligt pappa Leopold pressade de stackars musikerna till bristningsgränsen.

      Det var sant att Mozarts musik inte alltid föll publiken i smaken. Kejsar Josef II:s berömda, kompakta sågning av Figaros bröllop – ”för många toner, käre Mozart” – var inte bara en högt uppsatt träskalles enskilda oförstående. Mozarts samtida kritiker kunde kalla hans musik för ogenomtränglig, osmaklig eller helt enkelt bisarr. Men själv ville Mozart inte sluta utvecklas. Inte i pianokonserterna, inte i operorna, inte i stråkkvartetterna och inte i symfonierna.

      Denna Mozarts 38:e symfoni skriven 1786 är lite av en extra-allt-symfoni. Förutom stråkensemblen kräver den två, inte en, av varje träblåsinstrument och därtill två trumpeter och naturligtvis pukor. Till skillnad från dåtidens standardmodell för tyska och österrikiska symfonier har denna bara tre satser – menuetten lyser här med sin frånvaro – men i gengäld är den första satsen längre än någon annan symfonisk sats under 1700-talet. Och vilken första sats det är.

      Symfonin börjar med en lång inledning, ett dunkelt adagio som förebådar Mozarts nästa jätteprojekt, Don Giovanni. När väl det friska allegrot bryter ut väntar inte en konventionell sonatform med lättöverskådlig struktur. Mozart presenterar en hel räcka motiv som varvas, återtas, ställs mot varann och vävs samman till en komplex, kontrapunktisk musikalisk struktur som riskerar att förvirra till och med tonsättaren själv – så för säkerhets skull tas den i repris.

      Den andra, långsamma satsen rymmer också flera motiv, men utan den första satsens exhibitionistiska maximalism. Det är ett fridfullt andante som behåller lite av operakänslan i hur de olika instrumenten stundtals känns som olika karaktärer i just en opera.

      För Prag-publiken, som bara månader innan symfonins premiär hade förtrollats av Figaros bröllop, kan säkert sista satsen uppfattats som en ren kärleksförklaring. Satsens första tema citerar Susannas och Cherubinos korta duett i operans andra akt och utvecklar den till ett frejdigt presto med blåsarna och särskilt flöjt i fokus. Lite som operans Cherubino, den hormonstinna tonårspojken som klär ut sig till flicka för att slippa militärtjänstgöring, växlar sista satsen mellan trippande koketterier och yvigt pojkaktiga utfall.

      Text: David Saulesco

Biljett

  • 12:00

    KONSERTBIO: BRAHMS FJÄRDE SYMFONI

    Radiohuset, Studio 2

    Från Litauiska nationalfilharmonin i Vilnius kommer denna inspelning av Brahms fjärde symfoni, framförd av Litauens nationella symfoniorkester och dirigenten Giedrė Šlekytė. Hon har gästat Berwaldhallen flera gånger, senast i februari 2020 då hon gjorde en hyllad konsert med Radiokören.

    Medverkande

    • Litauens nationella symfoniorkester grundades 1940 som Vilnius stadssymfoniorkester och fick sitt nuvarande namn femtio år senare, i samband med landets nyvunna självständighet. Orkestern uppträder vid filharmonin i Vilnius och turnerar regelbundet i hela landet, liksom i Europa och Asien. De har uppträtt vid bland annat Musikverein i Wien, Barbican Centre i London, Royal Concertgebouw i Amsterdam och Suntory Hall i Tokyo. Orkestern har större delen av den litauiska orkesterskatten på sin repertoar, liksom alla stora symfoniska verk och oratorier. De har gjort inspelningar på bland annat Marco Polo, Melodiya, Ella Records och Naxos.

    • Litauiska dirigenten Giedrė Šlekytė är förste kapellmeister vid Stadtteater Klagenfurt sedan hösten 2016 där hon bland annat hyllats för uppsättningar av La Traviata, Don Giovanni och Enleveringen ur seraljen. Hon har gästat orkestrar som Brandenburgisches Staatsorchester Frankfurt, Bruckner Orchester Linz, Chuncheon Philharmonic Orchestra i Sydkorea, Sinfonieorchester Innsbruck och Münchner Symphoniker. Vid Theater Basel har hon gjort Mozarts Trollflöjten, vid Oper Leipzig Humperdincks Hans och Greta och Theater Mainz Pascal Dusapins Perelà, uomo di fumo. Här i Sverige har hon lett bland andra Gävle Symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna, NorrlandsOperans Symfoniorkester och Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon har studerat i Vilnius, Graz, Leipzig och Zürich för bland andra Johannes Prinz, Ulrich Windfuhr och Johannes Schaefli.

    Musiken

    • Johannes Brahms fullbordade sina symfonier parvis: den första och andra 1876–1877 och den tredje och fjärde 1883–1885. De tre första blev omedelbart mycket framgångsrika, men den fjärde var Brahms själv tveksam till i början. Behovet av ett andra utlåtande var så stort att Brahms skrev ett arrangemang för två pianon som han själv och pianisten och tonsättaren Ignaz Brüll framförde för en liten utvald skara vänner.

      Mottagandet blev inte hjärtligt. Musikkritikern Eduard Hanslick, annars så positiv till Brahms musik, lär efter första satsen ha sagt att ”under hela satsen kändes det som om jag blev misshandlad av två oerhört intelligenta människor”. En god vän, Max Kalbeck, blev bedrövat besviken och bönföll Brahms att kasta bort de två, enligt honom, opassande mittensatserna. Violinisten Joseph Joachim, en annan nära vän och samarbetspartner blev också förbryllad och besviken. Men så småningom, efter att de hört orkesterversionen, ångrade sig hela skaran och höll den fjärde symfonin som ett av Brahms allra främsta verk.

      I dag kan det vara lätt för musikkännare att avfärda reaktionerna som omdömeslösa, men om de i stället tas på allvar utgör de faktiskt en nyckel till verket. Joachim hade en idé om att inleda första satsen med två takter liggande ackord. Det pekar på en viktig sak: symfonin börjar abrupt, in medias res, som om du öppnar dörren till en orkester som redan spelat flera takter. Hanslicks reaktion pekar på den första satsens våldsamma karaktär. Symfonin kallas ibland för ”den tragiska” men kunde lika gärna ha kallats frätande eller kärv.

      Kalbeck, som kritiserade mellansatserna, var ensam om att uppskatta den sista satsen redan i pianoversion. Övriga ansåg den inte hållbar som symfoni-final, delvis förmodligen på att symfonin behåller sin moll-karaktär genom hela finalen. Den till och med slutar på ett mollackord, vilket var – och är – förhållandevis sällsynt. Ett annat skäl kan ha varit Brahms formval, den under barocken populära dansen passacaglia: en serie variationer över en basgång eller ackordföljd.

      Text: Tore Eriksson