arrow

Allt innehåll från dagen

  • Tavlor på en utställning

    I Silent Earth ges ett samtida porträtt av vår planet, vår vackra men sargade värld.

26 augusti: Tavlor på en utställning

Musik möter bildkonst när Radiosymfonikerna uppför Musorgskijs klassiska pianosvit Tavlor på en utställning i Ravels orkesterarrangemang från 1922. Under konserten projiceras målningar på storbildsskärm. Dessutom blir det Sverige-premiär för Karin Rehnqvists Silent Earth. Före konserten i Berwaldhallen möter vi tonsättaren i ett samtal om musikens förhållande till klimatet. Tidigare under dagen visas festivalens första Konsertbio i Studio 2 i Radiohuset – ett nytt koncept där ljud och bild förenas i ett musikaliskt vykort. Under ledning av Tõnu Kaljuste tolkar Tallinns kammarorkester några av Arvo Pärts allra mest älskade verk.

Biljetter

26 Augusti
Biljett Konsertbio: Alla färgers musik i Studio 2, Radiohuset
26 Augusti
Biljett Forum: Vår region, vår framtid - Tema: The Baltic Sea Youth Platform, i Studio 2, Radiohuset

Dagspass

  • 17:30

    KONSERTINTRODUKTION 26 aug

    Nedre foajén, Berwaldhallen
  • 18:00

    SAMTAL: MUSIKENS ROLL I KLIMATFÖRÄNDRINGARNAS TID

    Berwaldhallen

    Johan Kuylenstierna är professor vid Stockholms Universitet. Han har arbetat med vattenresursfrågor inom FN, på Stockholm International Water Institute och varit VD på SEI. Johans grundprincip är att dagens stora miljöutmaningar enbart kan lösas genom att utgå från en positiv utvecklingsvision där människan och samhället står i centrum och där samverkan är nyckeln till framgång. I kvällens samtal från Berwaldhallens scen möter Johan Kuylenstierna tonsättaren Karin Rehnqvist, vars stycke Silent Earth får Sverige-premiär under festivaldagen. Librettot är skrivet av Kerstin Perski, vars poetiska text öppnar för reflektioner om människans förhållande till naturen. Karin Rehnqvists klangvärld är vemodig och trösterik, men uppmanar också till handling. I samtalet med Johan Kuylenstierna pratar Karin om musikens roll i klimatförändringarnas tid, och om hur vi kan agera för en hållbar framtid. Samtalet sker på engelska och livestreamas till Östersjöfestivalens samarbetsländer. Ytterligare samtalsdeltagare tillkommer.

    Medverkande

    • Karin Rehnqvists (SE) musik rör sig i gränslandet mellan folk- och konstmusik. Den uråldriga sångteknik som kallas kulning har hon integrerat i ett modernistiskt och högst personligt tonspråk. Karin Rehnqvist är känd både i Sverige och utomlands, och hon är i dag en av de mest spelade svenska tonsättarna på den internationella scenen. Karins musik har belönats många gånger. Sedan 2009 är Karin Rehnqvist professor i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hennes senaste skiva LIVE (Sterling Modern) belönades 2014 med en Grammis för årets bästa klassiska album.

    • Johan Kuylenstierna (SE) är adjungerad professor och hedersdoktor vid Stockholms Universitet. Johan har grundexamen i geovetenskap och licentiatexamen i paleoklimatologi med inriktning på holocen klimatvariabilitet i polarområdena. Han har arbetat med vattenresursfrågor inom FN, på Stockholm International Water Institute och varit VD på SEI. Johan är aktiv i flera organisationer med koppling till miljö, energi och klimat och ofta anlitad som föreläsare och debattör. Han medverkade även i förra årets samtal på Berwaldhallen, då tillsammans med Sofia Jannok.

  • 19:00

    INSTÄLLD - Tavlor på en utställning

    Berwaldhallen

    Årets upplaga av Östersjöfestivalen ställs tyvärr in. Läs mer på balticseafestival.com

    Karin Rehnqvist målar i Silent Earth ett rakt igenom samtida porträtt av vår planet och ger en röst, smärtsam och angelägen, åt vår vackra men sargade värld. Musorgskijs klassiska pianosvit i Ravels lika klassiska orkesterarrangemang från 1922 blir i den här konserten ett tillfälle att betrakta oss själva.

    Läs mer

    ”Det är svårt att inte beröra vår jords utsatta läge, så detta är min kommentar, eller snarare min undersökning. Musiken är min sanningssägare som jag ställer frågor till. Svaren är inte alltid lätta att tyda. De kan vara mångfacetterade, precis som livet.” Så skriver Karin Rehnqvist om sitt kör- och orkesterverk Silent Earth, sambeställt av Eduard van Beinum-stiftelsen för Amsterdams Concertgebouw och Sveriges Radios Symfoniorkester, som här framförs för första gången i Sverige.

    Vårt 20-tal har precis inletts. Hur kommer vi att se tillbaka på det? Är det nu vi lyckas dela och sprida vårt engagemang och vår empati? Är det nu vi enas kring lösningar på mänsklighetens gemensamma utmaningar?

    Silent Earth är ett samarbete med librettisten, dramaturgen och författaren Kerstin Perski, ett resultat av improvisationer och gemensamt fantiserande. Tillsammans har de tidigare skapat barnoperan Sötskolan, orkestersagan När jorden sjunger och helaftonsoperan Strandad.
    ”En kväll satte vi oss i tanken på en annan planet, där vi kunde se vår egen vackra jord på avstånd. Vi känner båda en stark oro inför den kris vi ser idag, både vad gäller klimatet och den politik som omger frågan. Detta är ju en ödesfråga för vår värld,” berättar Karin Rehnqvist.

    Första satsen i Silent Earth är ödslig. Mot slutet av andra satsen ropar kören desperat: ”Rädda dig från oss! Rädda oss från oss själva!” Karin Rehnqvist menar att musiken, genom att fördjupa vår förståelse av livet och vad det är att vara människa, kan hjälpa oss att sörja såväl som att glädjas.
    ”Det fanns, konstigt nog, något trösterikt i att sitta där på en annan planet, om än bara i fantasin. Det är allvarliga tider vi lever i, där konstnärer också måste bidra. Även om temat är skrämmande så måste alltid komponerandet vara lustfyllt, annars lever inte musiken. Efterhand var det härligt att öppna sig för klangerna som kom, även om jag under arbetets gång ibland blev skrämd av kraften i uttrycket.”

    I ett annat 20-tal – les années folles, de ”galna åren” i konstens huvudstad Paris – tog Maurice Ravel den knappt femtio år gamla pianosviten Tavlor på en utställning och gjorde den till sin. Han skapade en kärleksfull och mycket fransk orkestrering av den rufsiga och ostyriga Modest Musorgskijs ryska mästerverk.

    “Konst är ett sätt att kommunicera med människor, inte ett självändamål” sade Musorgskij, inte olikt Karin Rehnqvist. Han leder oss genom salarna med tavlor av en nyligen bortgången vän och talar till oss genom de käbblande kvinnorna på marknaden i Limoges, barnskratt i Tuileriernas trädgårdar och i kryptans dunkel.

    Vi ser tillbaka på det ryska 1870-talet genom parisiska 1920-talsglasögon och betraktar 1920-talet genom 2020-talets prisma. Vi minns i dag 1920-talet som ett decennium av optimism, glamour och demokratisering. Men vilken värld såg impressionisten Ravel när han fantasifullt färglade Musorgskijs pianomusik? Och vilken konst följer oss in i 2020-talet?

    Text: Janna Vettergren

    Medverkande

    • Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

      Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!

      Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radio. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967.

      Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, inklusive Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare till Östersjöfestivalen.

    • Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

      Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att framföra nyskriven musik.

      Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel. Rekrytering av ny chefsdirigent för Radiokören pågår.

    • Dirigenten Dima Slobodeniouk hyllas för sitt kunniga och intelligenta konstnärliga ledarskap. Han har varit musikalisk ledare för den spanska orkestern Orquesta Sinfónica de Galicia sedan 2013. Han är sedan 2016 även chefsdirigent för Sinfonia Lahti och konstnärlig ledare för Sibeliusfestivalen, där han knyter ihop de starka musikaliska influenserna från såväl uppväxten i Ryssland med den i sitt nya hemland.

      Bland höjdpunkterna från säsongen 2019–2020 kan nämnas gästspelet vid Tanglewoodfestivalen med Bostons symfoniorkester och Yefim Bronfman, debuter med NHK symfoniorkester i Tokyo, Tonhalle Orchester Zürich, Wiener Symphoniker och San Franciscos symfoniorkester samt återbesök hos London Philharmonic Orchestra, Nederländska radions filharmoniska orkester och Houstons symfoniorkester. Han har turnerat med Orquesta Sinfónica de Galicia och violinisten Isabelle Faust och med Sinfonia Lahti har Sibeliusfestivalens 20-årsjubiluem uppmärksammats med solister som Karita Mattila.

      Bland Slobodeniouks skivinspelningar kan nämnas ett album med verk av Kalevi Aho med Sinfonia Lahti som belönades av BBC Music Magazine 2018. Han har även spelat in verk av Stravinsky med Ilya Gringolts och Orquesta Sinfónica de Galicia, av Lotta Wennäkoski med Finska radions symfoniorkester och av Sebastian Fagerlund med Göteborgs Symfoniker.

    Musiken

    • Vi satt en kväll i mars 2019, Kerstin och jag, och talade om oss människor och Jorden. Vår planet Jorden, alltmer utsatt. Sårbar. Isar smälter, skogar brinner, vattendrag svämmar över på ett sätt som vi inte känner igen. Proportionerna är skrämmande. Vad kommer att hända? Vad händer just nu?

      I tanken förflyttade vi oss till en annan planet. Vi satt där och såg på avstånd vår vackra blå planet. Jorden. Så vackert svävande i rymden. Ja, där är den ju. Men vad finns på den? Finns det liv, finns människor?

      Vi pratade länge och på något sätt kändes det trösterikt att vi ändå satt där och filosoferade, om än på en annan planet. Vi var. Vi levde.

      Jag skulle börja komponera ett stort stycke för kör och orkester, sökte idéer och kände att det var omöjligt att inte beröra klimatkrisen, denna ödesfråga för mänskligheten. Jag hade med min röst och piano improviserat en fri början som jag gav till Kerstin. Hon svarade efter vårt samtal med två korta, vackra dikter. Den tredje dikten fanns redan, den skrevs 2008 och är en mycket dramatisk text om en naturkatastrof. Om än skriven först, beslöt jag att den skulle ligga sist i stycket. Så började jag komponera och som alltid drar musiken iväg med mig. Den börjar efter en lång insvängningsfas så sakta bli tydlig och formas.

      Min utgångspunkt är alltid att jag med musikens hjälp undersöker något. Jag försöker lyssna av vad som behöver sägas, behöver uttryckas. Inte vad jag vill, utan vad som behövs. Det blir till ett samtal med noterna, där jag sätter igång processer lyhörd för vart musiken sedan vill. Jag bearbetar, spelar igenom om och om igen, knådar, sjunger, drömmer fram musiken. Är det inspirerat öppnar den sig och börjar komponera sig själv. Saker uppstår som jag aldrig kunnat tänka ut. Det gäller att vara uppmärksam, ha sina känslospröt ute.

      Första satsen i Silent Earth är ödslig med vindgong, cymbaler och isande brass. Mitt i detta: kören, Mänskligheten.

      I andra satsen sjunger kören – vi människor – till Jorden. Berättar vilka vi var. Hur vi levde. Det klingar ofta unisont och visartat enkelt. Ibland nästan romantiskt. Och det blev, tyckte jag vid ny genomspelning, lite väl romantiskt, väl vackert. Som en konstnär började jag då måla över satsen med drillar, ibland harmoniska, ibland disharmoniska. Musiken fick stanna upp ibland, frysa. Satsen slutar med att kören på många olika språk sjunger till Jorden: ”Rädda dig från oss! Rädda oss från oss själva!”

      Sista satsen är mycket dramatisk, en beskrivning av en naturkatastrof och en klagosång i ett: ”The burning earth. The tremoring earth…”

      Stycket avslutas med en lång coda.

      Text: Karin Rehnqvist

    • Även inom kategorin självlärda tonsättare framstår Modest Musorgskij som en av de mest egensinniga någonsin. Han föddes i en rätt välbärgad, jordägande familj med rötter djupt i den ryska myllan. Vid slutet av sitt drygt fyrtioåriga liv var han närmast urtypen för ett olyckligt geni: han var lika mycket före sin tid som han var dålig på självkontroll. Många tänker nog gärna på Ilja Repins berömda porträtt av den påtagligt slitna och rödnästa kompositören.

      1860-talets våg av intresse för historia och det folkliga inom ryskt konstliv delades i hög grad av Musorgskij. Han fann en själsfrände i målaren och arkitekten Viktor Hartmann och när denne avled bara 39 år gammal var det ett hårt slag. Musorgskij förebrådde sig själv för att vännen inte fått vård i tid. 1874 organiserades en utställning till Hartmanns minne i Sankt Petersburg där över 400 av hans tavlor och skisser visades. Även Musorgskij hade bidragit med material till utställningen, och då han besökte den blev han djupt gripen.

      Under sommaren samma år komponerade han pianosviten Tavlor på en utställning, inspirerad av bilderna men kryddade med sina egna tolkningar och fantasier. 1922 orkestrerade Maurice Ravel sviten på beställning av dirigenten Sergej Kusevitskij, och ett av alla tiders mest populära orkesterverk hade fötts.

      Allt börjar med Promenaden, ett tema som ska återkomma flera gånger i olika skepnader. Det är tonsättaren själv som vandrar i galleriet, lite tungfotat vaggande – han var ingen sylfid. Den första tavlan visar Gnomen, en nötknäppare i form av en liten gestalt med stora käftar. Så kommer vi till Det gamla slottet, avbildat av Hartmann under en Italienresa. Vid slottet står en trubadur, och Musorgskij tänker sig att han framför en sorgsen serenad, av Ravel passande uttryckt av altsaxofonen.

      Snart befinner vi oss i Tuilerierna. De lekande barnen i den parisiska parken har råkat i gräl och barnflickorna ingriper. Bydło är polska för boskap. Här rullar en oxdragen kärra med stora hjul på en lerig väg, illustrerad av tuban. Så följer De okläckta kycklingarnas balett, inspirerad av Hartmanns kostymdesign för en balettproduktion.

      Samuel Goldenberg och Schmuyle befinner sig i ett polskt ghetto. Den fattige Schmuyle försöker envist få en slant av den rike Goldenberg. På Marknaden i Limoges utanför stadens katedral grälar torgmadammerna. I Katakomberna är det Hartmann själv och en vän som studerar kranier under Paris gator, och Musorgskij kommenterar med promenadtemat i extra elegiskt utförande.

      I Huset på kycklingben bor den i slavisk folklore välkända häxan Baba-Jaga. Hartmann hade formgivit en tämligen kitschig klocka föreställande huset. Till sist avslutas konstvandringen med pompa och ståt vid Stora porten i Kiev: en spektakulär byggnad i Hartmanns vision, som aldrig byggdes eftersom projektet redan under arkitekttävlingen fick finansieringsproblem.

      Text: Gunnar Lanzky-Otto

Biljett

  • 12:00

    INSTÄLLD - KONSERTBIO: ALLA FÄRGERS MUSIK

    Radiohuset, Studio 2

    Årets upplaga av Östersjöfestivalen ställs tyvärr in. Läs mer på balticseafestival.com

    Sedan hans tid som Radiokörens chefsdirigent har Tõnu Kaljuste bidragit till att Arvo Pärts musik numera är en del av den svenska standardrepertoaren. Den på ytan enkla musiken har ett djup och en komplexitet som Kaljuste, tack vare sitt mångåriga och nära samarbete med Pärt, är särdeles skicklig på att ta fram.

    Läs mer

    Många musikälskare känner kanske Arvo Pärt främst genom hans körmusik, antingen som en av alla hängivna Pärt-älskare bland lyssnarna eller rentav som en av alla sångare som fascinerats av de till synes enkla, men försåtligt komplexa klanger han bygger upp. Fjärran från 1900-talets avantgardister målar Pärt med rena, klara färger: treklanger, förhållningar, spänning och avspänning som alla kan förstå och ta till sig.

    Men att därför avfärda musiken som simpel eller banal är att göra både musiken och tonsättaren en stor otjänst. Under ytan finns ett djup och en komplexitet som kräver eftertanke och medvetenhet från uttolkaren; annars riskerar musiken att bli just en fin yta, men inte så mycket mer.

    Pärts landsman, den estniske dirigenten Tõnu Kaljuste, har i många år haft ett nära samarbete med tonsättaren och också uppfört en mängd av hans verk. Inte för inte är Kaljuste känd som världens främste Pärt-kännare och uttolkare, en person som verkligen lyckas ta fram hela spektrat av färger i musiken och inte fastna i den attraktiva ytan.

    Pärts tidiga verk inspirerades av å ena sidan neoklassicister som Prokofjev och Bartók och å andra sidan Schönberg, serialism och tolvtonsteknik. Men när hans musik bannlystes av sovjetiska staten – Pärt växte upp i ett ockuperat Estland – och han dessutom upplevde en konstnärlig återvändsgränd vände han sig till den tidiga västerländska musiken, till gregoriansk sång, renässansen och den äldsta polyfonin.

    Alla dessa tre verk – Cantus in memoriam Benjamin Britten, Tabula rasa och Spiegel im Spiegel – är skrivna efter att Pärt återvände ur detta konstnärliga ide som en, på sätt och vis, pånyttfödd tonsättare. Denna inspelning är tagen från Östersjöfestivalen 2019 där Kaljuste och Tallinns kammarorkester gjorde ett omfattande Pärt-program.

    Fastän Arvo Pärt är vår tids mest spelade tonsättare är det ingen man med divalater eller en hög häst att grensla. När han 2007 utnämndes till hedersdoktor i teologi vid Freiburgs universitet berättade han en rörande historia som också är kännetecknande för Pärts person:

    ”För ett trettiotal år sedan sökte jag desperat efter någon som kunde säga mig hur en tonsättare kunde skriva musik. En dag mötte jag en enkel gatsopare som gav mig ett anmärkningsvärt svar: ’Åh, tonsättaren borde antagligen älska varendaste litet ljud.’ Från den stunden rörde sig mina musikaliska tankar i en helt ny riktning. Ingenting var längre detsamma.”

    David Saulesco

    Medverkande

    • Tallinns kammarorkester grundades 1993 av dirigenten Tõnu Kaljuste. Under de senaste knappa tre decennierna har de vuxit till en av Estlands främsta orkestrar och en uppskattad gäst på konsertscener i hela världen. Orkestern har uppmärksammats för sina konstnärligt integrerade konsertprogram, stilsäkra framföranden och mästerliga tolkningar. Orkesterns mångsidiga repertoar omfattar såväl barocken, klassicismen och romantiken som musik av 1900- och 2000-talets tonsättare, inklusive mindre kända verk och uruppföranden.

      Orkesterns medlemmar är alla mycket skickliga stråkmusiker som också uppträder som solister och kammarmusiker. Tallinns kammarorkester har sedan länge ett samarbete med Estlands filharmoniska kammarkör som har resulterat i internationellt uppmärksammade gemensamma framföranden och prisbelönade inspelningar. Tõnu Kaljuste, som var orkesterns första chefsdirigent, återvände till den posten på hösten 2019. Gästdirigenter som John Storgårds, Pietari Inkinen, Jaakko Kuusisto, Paul Mägi, Neeme och Kristjan Järvi har alla arbetat med orkestern.

    • Tõnu Kaljuste är kanske främst bekant för den svenska publiken som Radiokörens chefsdirigent åren 1994–2001. I november 2019 utnämndes han till hedersdirigent för Radiokören, en ensemble som fortfarande står honom nära. Han grundade såväl Estlands filharmoniska kammarkör och Tallinns kammarorkester och är en stark förkämpe för tonsättarna Arvo Pärt, Erkki-Sven Tüür, Veljo Tormis och Heino Eller. Han har arbetat nära stora modernistiska tonsättare som Alfred Schnittke, György Kurtag, Krzysztof Penderecki och Giya Kancheli.

      Bland Kaljustes många skivinspelningar har flera nominerats till stora internationella utmärkelser som Grammy, Diapason d’Or och Edison Klassiek. För Pärt-inspelningen Adam’s Lament belönades han med 2014 en Grammy för bästa körframträdande. 2019 tilldelades han en ICMA Award for inspelningen av Pärts symfonier nr 1–4 med Wrocławs filharmoniska orkester.

      Från och med säsongen 2019–2020 är Kaljuste konstnärlig ledare för Tallinns kammarorkester och Tallinn Philharmonic Society. Han har tidigare varit chefsdirigent för Nederlänska kammarkören. Sedan 2004 är han konstnärlig ledare för estniska operafestivalen Nargen Festival. Han är ledamot av Kungl. Musikaliska akademien och har belönats med japanska ABC Music Award och det internationella körpriset Robert Edler Prize.

    • Mångsidige violinisten Harry Traksmann har varit medlem i Tallinns kammarorkester sedan dess grundande 1993 och blev konsertmästare fyra år senare. Han uppträder med nutida musikensemblerna NYYD Ensemble, och NYYD String Quartet med violinisten Juta Õunapuu, violasten Torsten Tiebout och cellisten Leho Karin. Han är också medlem i flerfaldigt prisbelönade New Tallinn Trio med cellisten Kaido Kelder och pianisten Marrit Gerretz-Traksmann.

      2014 började han undervisa i violin vid Estlands musik- och teaterakademi i Tallinn, där han själv en gång studerade för professor Jüri Gerretz. 1996 belönades han med ett diplom vid Heino Eller International Violin Competition. 1998 deltog han och pianisten Marrit Gerretz-Traksmann vid Kuhmo International Duo Competition i Finland.

    • Robert Traksmann har uppträtt som solist med bland andra Tallinns kammarorkester, Tysklands nationella ungdomsorkester, Pärnu stadsorkester och Virumaa kammarorkester. På våren 2015 uppträdde Robert med sin far, violinisten Harry Traksmann, i Arvo Pärts och Robert Wilsons projekt Adam’s Passion. Roberts trio med Rasmus Andreas Raide och Marcel Johannes Kits har uppträtt i Estlands stora konserthus och vunnit flera priser.

      Bland Roberts utmärkelser kan också nämnas andra och tredje pris på European String Teachers Associations tävling 2007 samt första pris, Eduard Tubinsällskapets specialpris och Pärnu stadsorkesters pris vid Second Pärnu Violin Competition 2010. Sedan 2014 har Robert studerat vid Musikhögskolan Hanns Eisler i Berlin för Kolja Blacher.

    • Pianisten Marrit Gerretz-Traksmann är en av Estlands mest eftertraktade kammarmusiker. Hon har medverkat i olika kammarensembler, bland annat hyllade New Tallinn Trio med violinisten Harry Traksmann och cellisten Kaido Kelder. Trion vann andra pris vid International Brahms Competition i Gdánsk 2000, har uppträtt runt om i hela Europa och gjorde en framgångsrik USA-debut 2011 med verk av estländske tonsättaren Erkki-Sven Tüür.

      Därtill har Marrit uppträtt som solist med orkestrar som Estlands nationella symfoniorkester, Tallinns kammarorkester och Białystoks symfoniorkester. Ett betydande inslag i hennes solistkarriär var när hon framförde Arvo Pärts Lamentate vid Arvo Pärt-festivalen i Białystok i Polen 2003. Hon framförde samma verk senare under Arvo Pärt-dagarna på Music Forum Hradec Králové i Tjeckien 2011.

      Marrit studerade vid Estlands musik- och teaterakademi i Tallinn, först med Bruno Lukk, Anna Klas och Peep Lassmann, och därefter på kammarmusikprogrammet med Marje Lohuaru. Hon slutförde sina studier med Liisa Pohjola på Sibelius-Akademin i Helsingfors.

    Musiken

Biljett

  • 15:00

    INSTÄLLD - FORUM: VÅR REGION, VÅR FRAMTID – TEMA: THE BALTIC SEA YOUTH PLATFORM

    Radiohuset, Studio 2

    Årets upplaga av Östersjöfestivalen ställs tyvärr in. Läs mer på balticseafestival.com

    Östersjöstaternas råd (CBSS), Utrikespolitiska institutet (UI) och Svenska institutet (SI) arrangerar under Östersjöfestivalen ett forum med ungt fokus på frågorna om hållbarhet, demokrati och öppenhet runt Östersjön.

    Läs mer

    Östersjöstaternas råd (Council of the Baltic Sea States) lanserar våren 2020 affischtävlingen Nothing about us without us! Tävlingen är internationell och riktar sig till unga vuxna mellan 18 och 30 år i länderna runt Östersjön. De tre som bäst visualiserat unga människors medbestämmande i Östersjöregionen får resa till Stockholm för att ta emot pris under detta forum.

    Utrikespolitiska institutet (UI) presenterar seminariet Young voices – pretty or listened to? Frågor som kommer att diskuteras är; Hur är unga engagerade i politiska beslut kring Östersjön och vilka samhällsfrågor inkluderar ungas deltagande? Hur uppmuntras deras engagemang till förändring och hörs deras röster?

    Svenska institutet (SI) presenterar olika sätt – attraktiva för en yngre generation – för att främja hållbarhet. Ett exempel är Re-dress clothes Swap: ett sätt att förnya din garderob på ett klimatvänligt sätt.

    Forumet hålls på engelska och är gratis och öppet för alla. Biljett krävs. Max antal deltagare är 200 personer.

    Medverkande

    Musiken