arrow

Allt innehåll från dagen

  • Radiokören, Putnins, Daniel-Lesur

    Kaspars och Radiokören hyllar livet och kärleken

2 sep: Lovsång till kärleken

Kaspars Putniņš, Radiokören och den lettiske ljuskonstnären Roberts Rubīns hyllar livet genom tre 1900-talstonsättares verk med anknytning till Höga Visan. Kvällens filosofiska samtal handlar om vägen till ett hållbart och kärleksfullt liv.

Samtalet och konserten sänds direkt på Berwaldhallen Play.

Program

  • 17:30

    SAMTAL: Hoppet lever – vägar till en hållbar framtid

    Berwaldhallen

    Filosofiskt samtal med utgångspunkt i Höga visans poetiska texter. Om det jordiska livet i relation till den andliga världen – vilken väg ska vi egentligen välja för att leva ett hållbart och kärleksfullt liv? Deltagare annonseras senare.

  • 19:00

    LOVSÅNG TILL KÄRLEKEN MED KASPARS PUTNIŅŠ OCH RADIOKÖREN

    Berwaldhallen

    Texterna ur Höga Visan i Gamla Testamentet har förbryllat människor i århundranden. Hur ska dessa uppenbart erotiska texter kunna infogas i en andlig tradition? Med verk av tre 1900-talstonsättare iscensätter Kaspars Putniņš och Radiokören en hyllning till livets och den fysiska världens kraft och förunderligheter i samarbete med videoartisten Roberts Rubīn, konstnären Kristīna Rubīne och Etienne Glaser som recitatör. Expressiviteten i Daniel Lesurs mäktiga körverk Le Cantique des Cantiques balanseras väl av Ton de Leeuws intima tolvstämmiga stycke Car nos vignes sont en fleurs och Messiaens kärleksfulla Cinq Rechants på nonsensspråk. Radiokören framträder här både som kollektiv och i solistiska insatser och förstärker på så vis musikens innerliga budskap.

    Medverkande

    • Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

      Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

      Säsongen 2019–2020 tillträdde Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

      Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att vara på högsta internationella nivå i allt från barockmusik till modern avantgarde.

    • Den hyllade lettiske dirigenten Kaspars Putniņš är sedan säsongen 2020-2021 chefsdirigent för Radiokören. Han är även konstnärlig ledare och chefsdirigent för Estlands filharmoniska kammarkör och har varit permanent dirigent för Lettiska radions kör sedan 1994. Putniņš är en van uttolkare av såväl renässansens polyfona körverk som romantikens starka känsloyttringar, men är framför allt en driven främjare av samtida körmusik. Genom nära samarbeten med en rad olika nordiska och baltiska tonsättare har han gjort en rad framföranden och inspelningar av nyskrivna körverk.

      Som gästdirigent samarbetar han med körer som RIAS kammarkör, Nordtyska radions kör Hamburg, DR Vokalensemblet, BBC Singers, Tokyo Cantat och Nederländska radions kör. Han har uppfört verk av tonsättare som Maija Einfelde, Mārtiņš Viļums, Toivo Tulev, Lasse Thoresen och Gavin Bryars och gjort sceniska projekt där körer samarbetat med skådespelare och visuella konstnärer. Med Estlands filharmoniska kammarkör gjorde han en hyllad skivinspelning med verk av Schnittke och Pärt, vilken belönats med både en Gramophone Award och Diapason d’Or.

       

       

    • Etienne Glaser är skådespelare, regissör och manusförfattare, född i Köpenhamn. Under andra världskriget, då Etienne var sex år, tvingades familjen fly till Sverige. Glaser utbildades vid Dramatens elevskola och fortsatte därefter utomlands och i Sverige som teater- och operaregissör. När Suzanne Osten startade barn- och ungdomsteatern Unga Klara engagerade hon Glaser som skådespelare och så småningom även som regissör. På film har han bland annat medverkat i Ostens filmer Mamma, Bröderna Mozart, Livsfarlig film, Skyddsängel, Tala! Det är så mörkt och Besvärliga människor. Till Bröderna Mozart, Livsfarlig film och Skyddsängeln skrev han även manus. Glaser är i dag en uppskattad recitatör och föredragshållare.

       

    Musiken

    • Texten i bibelns Höga visan har genom årtusendena beskrivits som symbol för kärleken mellan människa och Gud. Men oftare har vi njutit av dikterna som ett uttryck för vår mänskliga lust till förälskelse och fysisk närhet – tidlös erotik.

      Vad du är skön och ljuvlig min älskade, min vällust.
      Din växt liknar palmens,
      dina bröst är som klasar.
      Jag tänker: jag vill upp i den palmen,
      gripa tag i dess krona.

      Parisaren, tonsättaren, radiochefen, pedagogen och akademiledamoten Jean Yves Daniel-Lesur föddes 1908 som Daniel Jean Yves Lesur. På konservatoriet träffade han Olivier Messiaen och de två kom att följas åt som vänner och kollegor och bilda den inflytelserika gruppen Jeune France tillsammans. Daniel-Lesur komponerade i alla konstmusikaliska genrer, från opera via orkestermusik till kammarmusik, men gemensamt för all hans musik är andningen. Sången är central även i hans instrumentala musik och den mänskliga rösten kommer till uttryck både bildligt – han ger till exempel röst åt utomeuropeisk inspiration – och bokstavligt. Sångernas sång, le Cantique des Cantiques, eller Höga visan är det verk som ligger närmast Daniel-Lesur och som han också blivit allra mest känd för.

      Daniel-Lesurs tonsättning av Höga visan går rakt in i textens mystik, dess ceremonier, dess sinnliga, smeksamma ord mellan två förälskade ungdomar. Sandalklädda fötter och blossande kinder, sömnlösa nätter och intima samtal. Vi möter Kung Salomo, hans vakter, Jerusalems döttrar, den dansande sulamiten. Vi färdas genom hemlighetsfulla trädgårdar, öknar, vingårdar, nattliga städer och över kryddoftande berg. Men det första ordet är “Alleluia”, från hebreiskan via grekiskan, och de gamla heliga orden genomsyrar och ramar in.

       Le Cantique des Cantiques är ett symfoniskt klingande körverk – komplext, mångstämmigt och uttrycksfullt. Men det kräver stor solistisk närvaro och ger utrymme för individuell tolkning. De tolv stämmorna slingrar sig om varandra i romantiska treklanger, österländska skalor, soloinpass och mäktiga, fullödiga harmonier. Daniel-Lesurs kärleksskildring har älskats av både körsångare och publik sedan 1953.

      Text: Janna Vettergren

    • Cinq Rechants (Fem Refränger) för tolv soloröster komponerades 1948 som en del av den Tristan och Isolde-trilogi som även inkluderade sångcykeln Harawi: Chants d’amour et de mort och Turangalîla-symfonin. Alla dessa tre verk speglar kärleksmyten på olika sätt.

      Titeln på verket hänvisar till renässanstonsättaren Claude Le Jeune och hans kända verk, Le Printemps (Våren) och är en hyllning till honom, som enligt Messiaen, är ”ett mästerverk av körkomponerande och ett mästerverk av rytm”.

      Cinq Rechants skrevs när Messiaens första fru, Claire Delbos, institutionaliserades för mentalt sammanbrott, och kompositören själv är också författare till den poetiska texten. Språket som används är till hälften surrealistisk franska, till hälften ett påhittat språk, varvat med stavelser från quechua (ett indianspråk i Peru) och sanskrit. Delvis utgår innehållet från franska översättningar av Tristan och Isolde-berättelserna, och innehåller många symboler som rör kärlek. Det påhittade språket är valt utifrån stavelsernas sötma eller hårdhet, och deras förmåga att betona musikaliska rytmer genom klang, intensitet, accenter och varaktighet.

      Messiaen inspirerades av musik från inkaindianernas Harawitradition och genren Yaraví, en melankolisk kärlekssång från Peru och Ecuadors folkloristiska tradition. Dessutom har inspiration hämtats från albatraditionen, en medeltida populär sångstil där kärleksparet varnas i gryningen av en ”röst från ovan” att deras kärleksnatt snart är över.

      Messiaen använde icke-europeiska rytmer, till exempel från Indien (deçi-tâlas), kombinerat med sin egen modala teknik som han kallade för icke-retrogradbar komposition.

       Cinq Rechants är en unik sångcykel som, mot en konstant bakgrund av återkommande versrefränger, är full av rytmiska komplexiteter, vilket gör att den upplevs varierad och rik.

      Text: Andreas Konvicka

    • Car nos vignes sont en fleur (Vinstocken går i doftande blom, 1981) av den nederländska tonsättaren Ton de Leuuw innehåller inga taktstreck. Musiken växer och krymper på partiturets liggande sidor som en ljudvåg som speglas – en bild på notbladet som blir till musik.

      Sångarna placeras i en halvcirkel med altar och tenorer i mitten, där allt börjar i ett sakta nynnande. Lyssnandet är allt, varje insats skall göras med eftertanke, flexibilitet och “utan brådska”. Varje sångare i den tolvstämmiga kören är beroende av kontakt med sina kollegor när individuella fraser i eget tempo hakar i varandra i ett lågmält, målmedvetet flöde, till slut framme vid ett gemensamt upprepat “aime – aime – aime”, älskar – älskar.

      Med lugna, precisa anvisningar leder Ton de Leuuw oss i ett intimt samtal om kärlekens innersta. Kontrasten mellan texternas glöd och iver och musikens inåtvända karaktär är ett av målen för tonsättaren. I Ton de Leuuws tjugo minuter långa stycke är det bara du och jag, eller jag och mina egna tankar. Vi tar oss tid. Vi har inget behov av att visa upp vår kärlek för världen, vi vill bara undersöka dess alla mysterier.

      Ton de Leuuws tolkning av Höga visan handlar om kärlek, men också om rädslan att förlora den, sökandet efter den, hopp och misströstan och den slutliga sammansmältningen, även andligt. Verket är tydligt uppdelat i dessa avsnitt och efter den sjätte delens hetsiga “takadama”-utrop blir slutets unisona, psalmlikt strama hymn en vila.

      Text: Janna Vettergren