arrow

Allt innehåll från dagen

  • Radiokören, Putniņš, Daniel-Lesur

    Putniņš och Radiokören hyllar livet och kärleken

2 sep: Lovsång till kärleken

En innerlig och ståtlig hyllning till livet och kärleken, där ljus, ljud och bild förenas till en suggestiv multimediaupplevelse för alla sinnen. Med Radiokören, chefsdirigent Kaspars Putniņš, videoartisten Roberts Rubīns, konstnären Kristīna Rubīne och skådespelaren och regissören Etienne Glaser som recitatör. Kvällens filosofiska samtal handlar om vägen till ett hållbart och kärleksfullt liv.

Samtalet och konserten sänds direkt på Berwaldhallen Play. Konserten sänds även direkt i Sveriges Radio P2.

Program

  • 17:30

    SAMTAL: Hoppet lever – vägar till en hållbar framtid

    Berwaldhallen

    Filosofiskt samtal med utgångspunkt i Höga visans poetiska texter. Om det jordiska livet i relation till den andliga världen – vilken väg ska vi egentligen välja för att leva ett hållbart och kärleksfullt liv? Vi reflekterar över bildningens betydelse för ett hållbart samhälle och diskuterar hur vi kan få perspektiv på vårt liv och våra villkor genom att förvärva nya insikter. Är omställning möjlig utan att försaka vår upplevda lycka? Med prästen och konstnären Kent Wisti, ekologen Pella Thiel, filosofen Karim Jebari samt Emilia Arvidsson, författare till boken Klimatglädje. Samtalsledare: Anna Hedelius.

    Medverkande

    • Kent Wisti är en svensk präst, bildkonstnär, författare, satiriker, sommarpratare och poddmakare verksam i Lund. Han växte upp i en ickekyrklig familj i Älmhult, men blev tidigt intresserad av trosfrågor. I gymnasiet utbildade han sig till barnskötare och arbetade några år i det yrket innan han utbildade sig till konstnär på KV konstskola i Göteborg och därefter vid grafikskolan Forums kvällsskola i Malmö. I mitten på 1990-talet började han läsa teologi och prästvigdes 2003 i Lund. Sedan dess har han arbetat som universitetspräst, sjukhuspräst och församlingspräst. Wisti arbetar sedan 2017 som stiftsadjunkt för mission i Lunds stift. Sedan prästvigningen har han kombinerat yrket som präst med konstnärens. Mest känd är han för sina satirteckningar – ofta i form av en stiliserad människofigur mot blekgul bakgrund tillsammans med en kort text. År 2017 utsågs Kent Wisti av Svenska kyrkan till ”Årets förnyare”. År 2020 tilldelades Wisti IM-priset, ett pris som årligen delas ut till någon som ”gjort viktiga medmänskliga insatser och/eller har väckt opinion mot våld, förtryck, rasism eller orättvisor”. Samma år tilldelades Wisti TCO:s kulturpris. Han är representerad i Statens konstråd samt flera kommuner och landsting.

    • Pella Thiel är ekolog, författare och kulturell förändringsagent. Hon är sakkunnig inom UN Harmony with Nature och har varit med och startat svenska delar av internationella nätverk som End Ecocide Sverige och Omställningsnätverket.  Pella funderar mycket över relationen mellan människa och natur och arbetar med permakultur, inre omställning och ekopsykologi.

    • Karim Jebari är forskare vid Institutet för Framtidsstudier. I december 2014 disputerade han i filosofi vid KTH. Hans avhandling handlade om tillämpad etik och i synnerhet om hur vi bör förhålla oss till de utmaningar och möjligheter som den teknologiska utvecklingen ställer oss inför. Hans intresseområden spänner över allt från politik till etik och filosofi. Transhumanism, rationell filantropi och existentiella risker är några specialintressen.

    • Emilia Arvidsson är författare med två böcker i bagaget: Klimatglädje (2019) och e-boken Leva nära – om personlig hållbarhet (2021). Hon driver idag gruppen Köpfritt på Facebook där hon tillsammans med över 6000 medlemmar reflekterar över konsumtion och hållbarhet. Hon folkbildar på dessa teman tillsammans med Medborgarskolan Stockholm, bland annat genom att leda digitala bokcirklar. Hon skriver bloggen enemilia.se, med inlägg som många gånger har fokus på hur vi kan skapa en ny historia om vad som är ett gott liv.

    • Anna Hedelius är en svensk kulturjournalist, författare och moderator med ett lika brinnande musik- och teaterintresse som engagemang för en hållbar värld. Hösten 2019 gav hon ut boken Thalias hus – på spaning efter den svenska teaterns själ tillsammans med Göran Willis. Som teaterkritiker i SVT Kulturnyheterna och tidigare chefredaktör för scentidningen Nummer.se har hon under många år bevakat scenkonst i Sverige och utomlands. Hon skriver återkommande för flera av landets större kulturtidskrifter. Till Berwaldhallen är hon knuten som podiepresentatör, moderator och musikredaktör.

  • 19:00

    LOVSÅNG TILL KÄRLEKEN MED RADIOKÖREN OCH KASPARS PUTNIŅŠ

    Berwaldhallen

    Kärleken och dess många ansikten är temat för denna konsert, där Radiokörens sång kompletteras med fantasieggande ljus-och bildkonst av videoartisten Roberts Rubīns och konstnären Kristīna Rubīne. Dessutom får vi uppleva Etienne Glaser recitera texter av poeter som Friedrich Hölderlin och Mary Oliver. I kvällens tre mäktiga och intima körverk får vi möjlighet att njuta av Radiokören både som kollektiv och i solistiska insatser, något som förstärker musikens förtroliga och varma budskap. Allt under ledning av Radiokörens chefsdirigent Kaspars Putniņš.

    Medverkande

    • Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

      Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

      Säsongen 2019–2020 tillträdde Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

      Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att vara på högsta internationella nivå i allt från barockmusik till modern avantgarde.

    • Den hyllade lettiske dirigenten Kaspars Putniņš är sedan säsongen 2020-2021 chefsdirigent för Radiokören. Han är även konstnärlig ledare och chefsdirigent för Estlands filharmoniska kammarkör och har varit permanent dirigent för Lettiska radions kör sedan 1994. Putniņš är en van uttolkare av såväl renässansens polyfona körverk som romantikens starka känsloyttringar, men är framför allt en driven främjare av samtida körmusik. Genom nära samarbeten med en rad olika nordiska och baltiska tonsättare har han gjort en rad framföranden och inspelningar av nyskrivna körverk.

      Som gästdirigent samarbetar han med körer som RIAS kammarkör, Nordtyska radions kör Hamburg, DR Vokalensemblet, BBC Singers, Tokyo Cantat och Nederländska radions kör. Han har uppfört verk av tonsättare som Maija Einfelde, Mārtiņš Viļums, Toivo Tulev, Lasse Thoresen och Gavin Bryars och gjort sceniska projekt där körer samarbetat med skådespelare och visuella konstnärer. Med Estlands filharmoniska kammarkör gjorde han en hyllad skivinspelning med verk av Schnittke och Pärt, vilken belönats med både en Gramophone Award och Diapason d’Or.

       

       

    • Roberts Rubīns är film- och eventregissör och ​​videoartist, med stor erfarenhet av multimedia. Han är utbildad i Lettland men i sina många projekt har han ofta arbetat i en internationell miljö. Som regissör har Roberts har skapat föreställningar för konserthuset Nature i Lettland (sedan 2004), och regisserat ceremonierna för lettiska The Grand Music Award (sedan 2006), den viktigaste utmärkelsen i lettiskt musikliv. Han har också skapat multimedialösningar för utställningar på museer (Riga Motor Museum, Latvian War Museum), gjort flera miljövänliga installationer och skapat multimedialösningar för videoscenografi för många symfoniska och klassiska musikkonserter i Lettland, Tyskland och Storbritannien. Roberts är regissör för flera dokumentärfilmer. Han var kreatören till Lettlands paviljongs multimediainnehåll på världsutställningen Expo2020 i Dubai och han arbetar för närvarande med flera historierelaterade multimediautställningar.

      Hans verk har erhållit utmärkelser som ”Zelta mikrofons” (Gyllene mikrofonen eller lettiska grammis) för bästa konsertvideoinspelningar och Lielā Mūzikas balva (Grand Music Awards) för många konserter och uppträdanden. Hans film “How are you doing, Rudolf Ming?” (2011-2012), har prisats vid mer än 10 olika internationella filmfestivaler, inklusive lettiska nationella filmfestivalen ”Lielais Kristaps” och erhöll Grand Prix vid den internationella filmfestivalen, ”Message to man”, i Sankt Petersburg.

    • Kristīna Rubīne är en kreativ, internationell konstnär, konstpedagog och stylist, som undervisar inom områden som målning, teckning, keramik och filmdesign. I sin undervisning använder hon sig av en mångdimensionell, tvärvetenskaplig och mångkulturell läroplan som kopplar samman konst, historia och sociala rörelser. Kristīna är en konstnär som har ett starkt intresse för innovation och kreativitet och hon samarbetar regelbundet med andra designers, konstgallerier, arkitekter och inredningsateljéer. Hon har även arbetat som konstnär i multimediaföreställningar, tillsammans med bland annat a cappella-gruppen Latvian Voices.

    • Etienne Glaser är skådespelare, regissör och manusförfattare, född i Köpenhamn. Under andra världskriget, då Etienne var sex år, tvingades familjen fly till Sverige. Glaser utbildades vid Dramatens elevskola och fortsatte därefter utomlands och i Sverige som teater- och operaregissör. När Suzanne Osten startade barn- och ungdomsteatern Unga Klara engagerade hon Glaser som skådespelare och så småningom även som regissör. På film har han bland annat medverkat i Ostens filmer Mamma, Bröderna Mozart, Livsfarlig film, Skyddsängel, Tala! Det är så mörkt och Besvärliga människor. Till Bröderna Mozart, Livsfarlig film och Skyddsängeln skrev han även manus. Glaser är i dag en uppskattad recitatör och föredragshållare.

       

    Musiken

    • Car nos vignes sont en fleur (Vinstocken går i doftande blom, 1981) av den nederländska tonsättaren Ton de Leuuw innehåller inga taktstreck. Musiken växer och krymper på partiturets liggande sidor som en ljudvåg som speglas – en bild på notbladet som blir till musik.

      Sångarna placeras i en halvcirkel med altar och tenorer i mitten, där allt börjar i ett sakta nynnande. Lyssnandet är allt, varje insats skall göras med eftertanke, flexibilitet och “utan brådska”. Varje sångare i den tolvstämmiga kören är beroende av kontakt med sina kollegor när individuella fraser i eget tempo hakar i varandra i ett lågmält, målmedvetet flöde, till slut framme vid ett gemensamt upprepat “aime – aime – aime”, älskar – älskar.

      Med lugna, precisa anvisningar leder Ton de Leuuw oss i ett intimt samtal om kärlekens innersta. Kontrasten mellan texternas glöd och iver och musikens inåtvända karaktär är ett av målen för tonsättaren. I Ton de Leuuws tjugo minuter långa stycke är det bara du och jag, eller jag och mina egna tankar. Vi tar oss tid. Vi har inget behov av att visa upp vår kärlek för världen, vi vill bara undersöka dess alla mysterier.

      Ton de Leuuws tolkning av Höga visan handlar om kärlek, men också om rädslan att förlora den, sökandet efter den, hopp och misströstan och den slutliga sammansmältningen, även andligt. Verket är tydligt uppdelat i dessa avsnitt och efter den sjätte delens hetsiga “takadama”-utrop blir slutets unisona, psalmlikt strama hymn en vila.

      Text: Janna Vettergren

    • Cinq Rechants (Fem Refränger) för tolv soloröster komponerades 1948 som en del av den Tristan och Isolde-trilogi som även inkluderade sångcykeln Harawi: Chants d’amour et de mort och Turangalîla-symfonin. Alla dessa tre verk speglar kärleksmyten på olika sätt.

      Titeln på verket hänvisar till renässanstonsättaren Claude Le Jeune och hans kända verk, Le Printemps (Våren) och är en hyllning till honom, som enligt Messiaen, är ”ett mästerverk av körkomponerande och ett mästerverk av rytm”.

      Cinq Rechants skrevs när Messiaens första fru, Claire Delbos, institutionaliserades för mentalt sammanbrott, och kompositören själv är också författare till den poetiska texten. Språket som används är till hälften surrealistisk franska, till hälften ett påhittat språk, varvat med stavelser från quechua (ett indianspråk i Peru) och sanskrit. Delvis utgår innehållet från franska översättningar av Tristan och Isolde-berättelserna, och innehåller många symboler som rör kärlek. Det påhittade språket är valt utifrån stavelsernas sötma eller hårdhet, och deras förmåga att betona musikaliska rytmer genom klang, intensitet, accenter och varaktighet.

      Messiaen inspirerades av musik från inkaindianernas Harawitradition och genren Yaraví, en melankolisk kärlekssång från Peru och Ecuadors folkloristiska tradition. Dessutom har inspiration hämtats från albatraditionen, en medeltida populär sångstil där kärleksparet varnas i gryningen av en ”röst från ovan” att deras kärleksnatt snart är över.

      Messiaen använde icke-europeiska rytmer, till exempel från Indien (deçi-tâlas), kombinerat med sin egen modala teknik som han kallade för icke-retrogradbar komposition.

       Cinq Rechants är en unik sångcykel som, mot en konstant bakgrund av återkommande versrefränger, är full av rytmiska komplexiteter, vilket gör att den upplevs varierad och rik.

      Text: Andreas Konvicka

    • Texten i bibelns Höga visan har genom årtusendena beskrivits som symbol för kärleken mellan människa och Gud. Men oftare har vi njutit av dikterna som ett uttryck för vår mänskliga lust till förälskelse och fysisk närhet – tidlös erotik.

      Vad du är skön och ljuvlig min älskade, min vällust.
      Din växt liknar palmens,
      dina bröst är som klasar.
      Jag tänker: jag vill upp i den palmen,
      gripa tag i dess krona.

      Parisaren, tonsättaren, radiochefen, pedagogen och akademiledamoten Jean Yves Daniel-Lesur föddes 1908 som Daniel Jean Yves Lesur. På konservatoriet träffade han Olivier Messiaen och de två kom att följas åt som vänner och kollegor och bilda den inflytelserika gruppen Jeune France tillsammans. Daniel-Lesur komponerade i alla konstmusikaliska genrer, från opera via orkestermusik till kammarmusik, men gemensamt för all hans musik är andningen. Sången är central även i hans instrumentala musik och den mänskliga rösten kommer till uttryck både bildligt – han ger till exempel röst åt utomeuropeisk inspiration – och bokstavligt. Sångernas sång, le Cantique des Cantiques, eller Höga visan är det verk som ligger närmast Daniel-Lesur och som han också blivit allra mest känd för.

      Daniel-Lesurs tonsättning av Höga visan går rakt in i textens mystik, dess ceremonier, dess sinnliga, smeksamma ord mellan två förälskade ungdomar. Sandalklädda fötter och blossande kinder, sömnlösa nätter och intima samtal. Vi möter Kung Salomo, hans vakter, Jerusalems döttrar, den dansande sulamiten. Vi färdas genom hemlighetsfulla trädgårdar, öknar, vingårdar, nattliga städer och över kryddoftande berg. Men det första ordet är “Alleluia”, från hebreiskan via grekiskan, och de gamla heliga orden genomsyrar och ramar in.

       Le Cantique des Cantiques är ett symfoniskt klingande körverk – komplext, mångstämmigt och uttrycksfullt. Men det kräver stor solistisk närvaro och ger utrymme för individuell tolkning. De tolv stämmorna slingrar sig om varandra i romantiska treklanger, österländska skalor, soloinpass och mäktiga, fullödiga harmonier. Daniel-Lesurs kärleksskildring har älskats av både körsångare och publik sedan 1953.

      Text: Janna Vettergren