arrow

Allt innehåll från dagen

  • 11 SEPTEMBER

    MÄKELÄ & MATTEI / KONSTEN SOM MOTSTÅND

  • DAGENS SAMTAL FRÅN GDAŃSK

    Läs mer om våra samarbetsparters

  • KLAUS MÄKELÄ

    Läs mer om vår förste gästdirigent

MÄKELÄ & MATTEI / KONSTEN SOM MOTSTÅND

Lördag 11 sepember. Förste gästdirigent Klaus Mäkelä leder Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören, världsbarytonen Peter Mattei och den legendariske cellisten Miklós Perényi i en konsert där Bachs barockuniversum korsas med Stravinskijs kosmos. I dagens samtal som sänds från Gdańsk möter vi författaren Jacek Dehnel och historikern Piotr Tarczyński, båda verksamma i Polen, som samtalar om förutsättningarna för konstnärligt skapande i en tid genomsyrad av gränser. Alla festivalens samtal visas på skärm i Berwaldhallen, ges på engelska och kan även upplevas på Berwaldhallen Play.

Dagspass

  • 17:45

    ÖSTERSJÖSTUDION 11 SEP – DIGITAL SÄNDNING

    Kvällens gäster i Östersjöstudion är kulturskribenten Stefan Ingvarsson, regissören/dramatikern Astrid Menasanch Tobiesen samt musiker från konserten. Programledare är Erik Blix. Sändningen sker på engelska och startar kl 17.45.

  • 18:00

    KONSTEN SOM MOTSTÅND

    Berwaldhallen

    Hur skapar man fritt i ett samhälle genomsyrat av förbud? Hur fortsätter man arbeta trots pandemin?  I dagens samtal, sänt från Östersjöfestivalens nya samarbetspartner St Johns Center i Gdańsk, möts det äkta paret Jacek Dehnel och Piotr Tarczyński i ett samtal om konstnärligt skapande i tider av gränser – orsakade av såväl pandemin som politiska sanktioner. Samtalet tar sitt avstamp i de genomgripande kulturella och politiska förändringar som just nu pågår i Polen.
    Jacek Dehnel är mångfaldigt prisbelönt författare, poet och översättare och verksam som målare och tecknare. Han har gett ut åtta diktsamlingar. Han har också uppmärksammats för sitt engagemang inom politiska och sociala frågor på sociala medier och för sitt arbete för författares villkor i Polen. Piotr Tarczyński är översättare, författare och historiker. Tillsammans har Dehnel och Tarczyński skrivit fyra kriminalromaner under pseudonymen Maryla Szymiczkowa. Samtalet leds av Anna Dziewit-Meller, författare, journalist och redaktör.

    Medverkande

    • Jacek Dehnel (PL), född 1980 i Gdańsk, är poet, författare och översättare. Han har gett ut åtta diktsamlingar och fem romaner och har mottagit ett flertal litteraturpriser, bland annat Kościelski Award 2005 och Paszport Polityki 2006. Dehnel bor i Warszawa och har tillsammans med sin make Piotr Tarczyński skrivit fyra kriminalromaner under pseudonymen Maryla Szymiczkowa.

    • Piotr Tarczyński (PL), född 1983 i Kraków, är historiker och översättare med en PhD i American Studies från Jagellonska universitetet i Kraków. Hans texter om amerikansk politik och populärkultur har publicerats i tidskrifter som Liberal Culture, Tygodnik Powszechny och på OKO.press, en polsk sajt för grävande journalistik. Han är också programledare för podden Podkast amerykański – en podd om amerikansk politik. Tarczyński bor i Warszawa och har tillsammans med sin make Jacek Dehnel skrivit fyra kriminalromaner under pseudonymen Maryla Szymiczkowa.

    • Anna Dziewit-Meller (PL) är författare och journalist. Hon medverkar regelbundet som kolumnist i tidskiften Polityka, driver boksajten bukbuk.pl och är redaktör vid förlagskoncernen Foksal Publishing Group.

  • 19:00

    MÄKELÄ & MATTEI

    Berwaldhallen

    Från Bachs barockuniversum till Stravinskijs kosmos. Eldfågeln var det första verk Stravinskij skrev för Ryska baletten – ett verk som var banbrytande i sin tid och som fortfarande får det att kännas som att taket ska lyfta. Förste gästdirigent Klaus Mäkelä leder Sveriges Radios Symfoniorkester, världsbarytonen Peter Mattei och den legendariske cellisten Miklós Perényi i en storslagen konsert med musik som spänner över sekler. Dessutom medverkar Radiokören i Bachs makalöst vackra Nach dir, Herr, verlanget mich.

    Läs mer

    Det står en kamp mellan ont och gott i den ryska folksagan Eldfågeln. Med den magiska fågeln vid sin sida lyckas prins Ivan rädda tolv prinsessor undan en ond trollkarl, bland annat med hjälp av dans och sång. Eldfågeln är den ryska motsvarigheten till den grekiska mytologins fågel Fenix och symboliserar liksom denna pånyttfödelse och hopp, något som behövs mer än någonsin i denna tid.

    När den blott 27-årige Igor Stravinskij fick frågan från Sergej Djagilev, som drev Ryska baletten i Paris, att skriva balettmusik till Eldfågeln hade flera prominenta ryska tonsättare antingen tackat nej till samma förslag, eller misslyckats. Trots ringa erfarenhet gav sig Stravinskij orädd i kast med uppdraget. Han skrev ett komplext och drivet verk som mötte stor framgång vid premiären i koreografi av Michel Fokine i maj 1910. De kommande åren arbetade Stravinskij och Djagilev intensivt tillsammans, vilket tre år sedan resulterade i det modernistiska dansdramat Våroffer.

    Eldfågelns både drömska och dramatiska ton går igen i ett av världens mest spelade celloverk, Tout un monde lointain av Henri Dutilleux. Cellons sublima ton mot en gåtfull orkesterklang tar oss till en avlägsen värld, en som befinner sig bortom verkligheten, kanske den värld vi längtar till. De fem satserna för cello och orkester är inspirerade av texter ur Charles Baudelaires poesi i Les fleurs du mal.

    Dutilleux arbetade med Tout un monde mellan 1967 och 1970 och utformade cellostämman tillsammans med den ryske cellisten Mstislav Rostropovich, till vilken han också dedicerade verket. I Berwaldhallen är den ungerske världscellisten Miklós Perényi solist.

    Också Johann Sebastian Bachs kantat nr 150 uttrycker längtan efter någonting högre. Med avstamp i psalmtexten Nach dir, Herrn, verlanget mich (Jag längtar efter dig, Herre), som handlar om lidandet på jorden och hoppet om frälsning genom Gud, skrev Bach en kantat i sju satser för fyrstämmig kör och barockensemble. Troligen tillkom det cirka 15 minuter långa verket då Bach arbetade i Arnstadt år 1707 och mycket tyder på att det kan ha varit den allra första kyrkokantat han komponerade.

    Solokantaten Ich habe genug skrevs tjugo år senare, till kyndelsmässodagen 1727. Verket i fem satser är komponerat för basröst, oboe, två violiner, viola och generalbas. Oboens klagande uppåtrörelser flätas samman med bassolistens i detta melankoliska stycke, som Bach själv var så förtjust i att han kom att göra det i flera versioner. I ett arrangemang för sopransolist, som blev färdig 1731, är oboen ersatt av en flöjtstämma.

    Solist i Berwaldhallen är Peter Mattei, som förutom att ha turnerat runt världen i de stora operarollerna, också känner sig hemma med Bach. Bland annat gjorde han ett bejublat framträdande i Matteuspassionen under Östersjöfestivalen 2019.

    Anna Hedelius

    Medverkande

    • Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

      Sedan 1979 är Sveriges Radios Symfoniorkesters hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når orkestern varje vecka miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Flera av orkesterns konserter visas också på Berwaldhallen Play och i Sveriges Television, vilket ger publiken ytterligare möjligheter att komma riktigt nära en av världens bästa orkestrar.

      ”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007 och de senaste åren även orkesterns konstnärlige ledare. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!” Orkestern är också stolt över att ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent sedan 2018.

      Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, samt Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare av Östersjöfestivalen.

    • Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

      Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

      Säsongen 2019–2020 tillträder Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

      Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att framföra nyskriven musik, något som fortfarande är en viktig ledstjärna för kören.

    • Klaus Mäkelä är sedan hösten 2018 förste gästdirigent hos Sveriges Radios Symfoniorkester. Han är chefsdirigent och konstnärlig rådgivare vid Oslo-Filharmonien och även konstnärlig rådgivare vid Orchestre de Paris, där han i september 2022 tillträder som konstnärlig chef. Han är konstnärlig partner vid Tapiola Sinfonietta och konstnärlig ledare för Åbo musikfestspel.

      Säsongen 2020–2021 har Mäkelä debuterat med bland andra Gewandhausorkestern, Boston Symphony Orchestra och Concertgebouworkestern. Han har också gästat bland annat Orchestra del Maggio Musicale Fiorentino, Bayerska radions symfoniorkester, Radiosymfonikerna i Frankfurt, Göteborgs Symfoniker och Helsingfors stadsorkester, och fortsatt sitt samarbete med Sveriges Radios Symfoniorkester och Tapiola Sinfonietta.

      Mäkelä studerade dirigering för Jorma Panula och cello för Marko Ylönen, Timo Hanhinen och Hannu Kiiski vid Sibelius-Akademin. Som cellosolist har han framträtt med flera finska orkestrar, som kammarmusiker med medlemmar ur Franska radions filharmoniker och vid flera finska festivaler. Han spelar på en Giovanni Grancino från 1698 utlånad av OP Art Foundation. 2019 tilldelades han Finlandspriset för sina bidrag till finsk konst och kultur.

    • Miklós Perényi, född i Ungern, är känd som en av de främsta cellisterna i sin generation. Som nioåring gjorde han sitt första konsertframträdande i Budapest. Perényi har framträtt på de främsta scenerna världen över och har medverkat vid festivalerna i Edinburgh, Lucerne, Prag, Salzburg, Wien, Hohenems, Warszawa, Berlin, Kronberg och vid den franska Pablo Casals-festivalen. Hans repertoar sträcker sig från 1600-talet till samtiden. Ofta samarbetar Perényis med pianisten András Schiff. Förutom att spela och undervisa ägnar sig Perényi också åt komposition, och han har bland annat skrivit musik för solocello och för kammarmusikensemble.

      Miklós Perényi har gjort en rad skivinspelningar. För sin inspelning av Beethovens kompletta verk för cello och piano tillsammans med András Schiff vann han Cannes Classical Award år 2005. Exakt fyrtio år efter sin första inspelning av Bachs cellosviter spelade Miklós Perényi åter in dem 2020 – nu för skivbolaget Hungaroton.

    • 2020 gjorde världsbarytonen Peter Mattei sin första Wozzeck, titelrollen i Alban Bergs opera, på Metropolitan i New York. Samma säsong framförde han Schuberts Winterreise tillsammans med pianisten Lars-David Nilsson på Carnegie Hall i New York. Tillsammans gjorde de en hyllad nordisk turné med stycket, vilken resulterade i såväl en skivinspelning som en TV-version för SVT.

      Under 2020 framträdde Peter med titelrollen i Mozarts Don Giovanni vid både Metropolitan och Wiener Staatsoper. Det var också som Don Giovanni Mattei fick sitt internationella genombrott, i Peter Brooks produktion i Aix-en-Provence, och sedan dess har han gjort rollen på bland annat Kungliga Operan, Scottish Opera, Opéra National de Paris och Teatro alla Scala. 2020 gjorde han rollen i en streamad version med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Daniel Harding och i regi av Andrew Staples.

      Mattei gjorde en sensationell rolldebut som Amfortas i Wagners Parsifal på Metropolitan 2013. Säsongen efter gjorde han ytterligare en succé med Wolfram i Tannhäuser på Staatsoper Berlin. Bland hans många andra roller kan nämnas greven i Figaros bröllop, titelrollen i Billy Budd, Don Fernando i Fidelio och Pentheus i Daniel Börtz Backanterna i Ingmar Bergmans regi på Kungliga Operan

    • Franske oboisten Emmanuel Laville har varit stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan hösten 2011 efter tre år som stämledare i Royal Scottish National Orchestra. På hans solistrepertoar finns bland annat såväl Strauss och Mozarts som Bohuslav Martinůs och Andrea Tarrodis oboekonserter. Han har studerat för bland andra Jean-Claude Jabolay, samt för David Walter, Jacques Tys och Frederic Tardy vid konservatoriet i Paris. Han har även varit akademist vid BRSO, Bayerska radions symfoniorkester. Han har uppträtt med bland andra London Symphony Orchestra, Frankfurts radiosymfoniker, Orchestre National du Capitole de Toulouse och Brussels Philharmonic. Han undervisar vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och på Royal Conservatoire of Scotland i Glasgow.

    • Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och en internationellt efterfrågad solist med gästspel hos bland andra Academy of St Martin in the Fields, BBC Scottish Symphony Orchestra, Sjællands Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Hon har varit konstnärlig ledare för Musica Vitae sedan hösten 2015 och efterträdde hösten 2019 Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens kammarorkester. Hon har även verkat som konstnärlig ledare med bland andra Trondheim Solistene, Oulu Sinfonietta, Gävle symfoniorkester och australiska ACO Collective.

      Hon har de senaste åren uruppfört violinkonserter av Helen Grime, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson och spelat in både Carl Nielsens och Britta Byströms konserter på skiva. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert för violin och piano med Musica Vitae och Simon Crawford-Phillips Grammynominerades 2019. Hon har även gjort ett antal inspelningar med sin hyllade ensemble Kungsbacka Pianotrio, som givit mer än 700 konserter världen över och grundat Change Music Festival.

      Sedan 2008 är hon ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Våren 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

    Musiken

    • Mycket är höljt i dunkel rörande tillkomsten för Johann Sebastian Bachs kantat nr 150, men numera hävdas det allmänt att det kan vara den allra tidigaste av hans överlevande kantater. Troligen skrev han den under åren i Arnstadt, som han lämnade i juli 1707 för att flytta till Mühlhausen. Då temat i den sista och sjunde satsen kan härledas från en chaconne av Johann Pachelbel, skulle kantaten kunna vara avsedd som hyllning till denne kompositör, som dog 1706.

      Texten till Nach dir är delvis hämtad ur psaltarpsalm 25 och berör, liksom denna, världens lidande och Guds frälsning som något att längta till. Övrig text är rimmad poesi med varierande versmått. Även här är temat att mänskligheten står inför många svårigheter men att frälsningen kommer från tillit till Gud.

      Kantaten är frukten av skaparglädjen hos en innovativ och fantasifull tonsättare. Trots bara 14 minuters speltid ändrar verket, skrivet för fyrstämmig kör och barockensemble, uttryck åtskilliga gånger. Efter en melankolisk instrumental inledning illustreras längtan efter frälsning med långa kromatiska linjer i sångstämmorna. Strax därpå inleds en nästan skrattande stämflätning som ackompanjemang till textens löfte om fiendens uteblivna triumfer.

      I tersetten Zedern müssen von den Winden representerar den löpande generalbasen de prasslande cederträden medan sångarna står orubbliga i vinden. Kantaten slutar med en praktfull final i formen av en chaconne. I baslinjen till denna fann Johannes Brahms inspiration till finalen i sin fjärde symfoni.

      Anna Hedelius

    • Vispen som en vind över virveltrumman, cellons dova ton i en melodislinga och så den mjuka klangen från cymbalen. Inledningen till Tout un monde lointain (A whole distant world) är suggererande och kongenial med titeln. I dialog med cellon tar instrument efter instrument plats i klangen och, med allt mer stegrande dramatik, förs åhöraren ut i ett kosmos fullt av liv och mystik. I det till stora delar introspektiva och meditativa verket i fem satser förekommer också enstaka våldsutbrott, inte minst i finalen där musiken efter upprepade klimax plötsligt landar i ett cellotremolo för att därefter helt upphöra.

      Henri Dutilleux arbetade med cellokonserten 1967-1970, tätt samman med den ryske cellisten Mstislav Rostropovitj som tillsammans med Orchestre de Paris uruppförde verket i Aix-en-Provence den 25 juli 1970 under ledning av Serge Baudo.

      Verkets titel är en rad lånad ur den franske symbolisten Charles Baudelaires, på sin tid mycket kontroversiella, diktsamling Ondskans blommor (Les Fleurs du mal). I var och en av cellokonsertens fem satser har Dutilleux utgått från ett textfragment ur samlingen. Trots att han var noga med att satserna inte skulle ses som programmatiska illustrationer till poemen tenderade han att välja ord vars bilder kunde få musikaliska motsvarigheter, som i fjärde satsen Miroirs där violinerna speglar cellons tema till harpans ackompanjemang.

      I Tout un monde finns passager som påminner om Stravinskijs komplexa rytmik i Våroffer, och inte sällan för musiken tankarna till de mosaikliknande klangerna hos Debussy. Men på det hela taget är cellokonserten förstås ett verk i egen rätt. Dess känsliga orkestrering och lika vackra som virtousa solodel har gjort det till ett av cellorepertoarens mest spelade verk.

      Anna Hedelius

    • Att bära fram ett barn och samtidigt offra ett lamm eller två duvor i templet fyrtio dagar efter förlossningen var en judisk tradition, som sammanföll med mammans rening. Så gjorde också Maria 40 dagar efter Jesu födelse. I templet mötte hon den gamle mannen Symeon som genast kände igen det lilla Jesusbarnet som Messias och brast ut i lovprisande sång: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen”.

      Till minne av denna tilldragelse firas Kyndelsmässodagen (på engelska Feast of Purification). I klostren användes Symeons lovsång, Nunc Dimittis, också under kvällsmässan, med avsikten att löftet om världens ljus skulle ge frid inför insomnandet. Johann Sebastian Bach komponerade solokantaten Ich habe genug till kyndelsmässodagen den 2 februari 1727, då han verkade i Thomaskyrkan i Leipzig. Den är skriven för bassolist, oboe, två violiner, viola och generalbas och består av tre arior och två recitativ.

      På 1700-talet sågs döden som en befrielse från jordelivets lidande och en chans att förenas med skaparen. Kongenialt med detta utstrålar Bachs musik en dämpad melankoli. Den första arians text har samma andemening som Symeons ord i Nunc Dimittis: ”Jag är tillfreds, jag har tagit frälsaren i mina armar” och tolkar den gamle mannens känslor med en uppåtgående sext i oboen, ett intervall som sedan upprepas i basstämman.

      Arian Schlummert ein, ihr matten Augen är, i vaggvisans form, en uppmaning att varsamt och för alltid slumra bort från de dagliga vedermödorna. I sista satsen firas det annalkande slutet med en glad dansrytm, Ich freue mich.

      Bach måste själv ha tyckt mycket om kantaten, då han längre fram arrangerade den för sopransolist och flöjt.

      Anna Hedelius

    • Vid 1900-talets början verkade Sergej Djagilev på flera sätt för att uppmärksamma och uppmuntra ny och radikal rysk kultur. Ett led i den verksamheten var att etablera Ryska baletten i Paris och för dess räkning hade den då unge och ännu okände Igor Stravinskij instrumenterat musik av Chopin. Det dröjde sedan inte länge förrän han fick en beställning på nykomponerad musik till en rysk folksaga, vilket också kom att bli Stravinskijs stora genombrott.

      Den första av Stravinskijs ryska baletter, Eldfågeln, tillägnades Andrej Rimskij-Korsakov, en jämnårig vän och son till tonsättaren Nikolaj, som varit som en andra far åt Stravinskij och även undervisat honom i instrumentation.

      Nikolaj Rimskij-Korsakovs inflytande kan mer än anas i bakgrunden av musiken. Inte minst Stravinskijs behandling av orkestern borde ha väckt uppskattning. Även Stravinskijs användning av musikaliska motiv och form visar på tydliga intryck av hans förebild. Några av folkvisemelodierna i Eldfågeln förekommer också tidigare hos just Rimskij-Korsakov.

      In i den odödlige Kasjtjejs förtrollade trädgård dansar om natten den glänsande eldfågeln, förföljd av prins Ivan. Prinsen lyckas fånga fågeln efter en tvekamp, men befriar den igen mot en magisk fjäder i pant. I trädgården betraktar prinsen tretton prinsessor som dansar och blir blixtförälskad i en av dem. Han ger sig till känna och får delta i prinsessornas korovod, en rysk folkdans.

      När dagen gryr försvinner prinsessorna in i Kasjtjejs palats. Ivan forcerar porten för att befria sin älskade men grips av Kasjtjejs monstruösa undersåtar. Trollkarlen hotar förvandla prinsen till sten, men i sin nöd höjer Ivan den magiska fjädern och eldfågeln kommer till hans undsättning. Den tvingar Kasjtjej och alla hans undersåtar att dansa en helvetesdans intill utmattning och ägget som gömmer Kasjtjejs odödlighet slås i bitar. Trollkarlen dör, förtrollningen bryts och fångarna befrias.

      Ann-Marie Nilsson