Publicerad den 14 januari 2018 10:21

Efter ett dygn är jag fortfarande djupt berörd av Radiosymfonikernas konsert ihop med barockspecialisten Emmanuelle Haim och fyra stjärnsolister. Tänk vad våra musiker kan! Radiokören har i veckan repeterat Lera Auerbachs ”72 Angels” inför sverigepremiären nästa lördag.

Omskakad och stolt är ett känsloläge som ofta drabbar mig i mitt yrke. Igår var det dags igen. Sveriges Radios Symfoniorkester framförde Händel-oratoriet Il trionfo del Tempo e del Disiganno och min världsuppfattning fick sig en knuff i positiv riktning.

Orkestern leddes av cembalospelande dirigenten Emmanuelle Haim och i de ytterst krävande solopartierna hörde vi sopranerna Sandrine Piau och Inga Kalna, alten Romina Basso och tenoren Michael Spyres.

Under två och en halv timme fångade de oss i andlöst lyssnande och belönades med stående ovationer direkt efter sista tonen. Personligen är jag fortfarande, nästan ett dygn senare, djupt berörd och yvs i min profession som konserthuschef över att vi kan erbjuda publiken och radiolyssnarna en dylik musikupplevelse.

Våra musiker har som vanligt arbetat hårt och hängivet. På initiativ av konsertmästaren Tomo Keller bytte stråkmusikerna till sensträngar, vilket i sig är en stor utmaning, och öppnade ihop med blåsarna sina sinnen för den speciella fraseringskonst som barockmusiken kräver. Emmanuelle Haim, ansedd som är en av världens främsta barockspecialister, var idel lovord. Vid middagen efteråt talade hon mycket om musikernas exceptionella flexibilitet och lovade att hon i sitt fullmatade schema ska prioritera att samarbeta med dem igen.

Det är just den där flexibiliteten som imponerar så mycket på mig. Alla dirigenter säger samma sak, att musikerna i Sveriges Radios Symfoniorkester är ovanligt lyhörda. Och vi i publiken hör ju att de klarar att framföra flera seklers olika musikstilar på högsta nivå.

Gårdagens efter konserten-middag blev uppsluppen och som ofta lärorik för konserthuschefen som inte är expert. Bland annat talade vi om konsekvensen av olika stämningar för den solist som har att sjunga i höga lägen. Det är stor skillnad på 435 hertz och 465 hertz, vilket är den stämning som utmanat tenoren Michael Spykes mest.

Moderna instrument stäms vanligen i 440 eller 442 hertz, medan barockinstrument har lägre stämning. Emmanuelle Haim berättade att det inte finns någon tydlig standard för den tidiga musiken och att det på 1600-talet skilde mycket mellan länderna. Ibland så mycket att exempelvis oboisterna fick spela i en annan tonart än stråkmusikerna för att det skulle klinga korrekt.

Också koristerna i Radiokören har namn om sig att vara lyhörda och ovanligt breda i sitt genrekunnande. I veckan inledde de instuderingen av ett helt nyskrivet verk, 72 Angels av rysk-amerikanska Lera Auerbach. Konsert blir det nästa lördag ihop med legendariska Rachèr Saxophone Quartet.

72 Angels är en sambeställning av Radiokören, Nederlands Kammerkor, Cracow Singers Collegium musicale, Chorwerband Steiermark (Vocalforum Salzburg), Zürcher Sing-Akademie och Collegium vocale zu Franzikanern Luzern.

Uruppförandet gjordes av Nederlands Kammarkor under ledning av Peter Dijkstra för drygt ett år sedan. Han dirigerar givetsvis också sverigepremiären ihop med Radiokören.

Helena Wessman, den 14 januari 2018

Läs tidigare blogginlägg