”Som att köra i 140 på motorvägen och kryssa mellan filerna.” Så är det att spela Mahler, enligt en av våra musiker. Jag tycker att det stämmer rätt väl med att vara chef för en stor kulturinstitution också. En gasar på och försöker ha koll på alla andra som kör lika fort, förhoppningsvis åt samma håll.

En extremt intensiv arbetsvecka kröns i eftermiddag med en konsert med Sveriges Radios Symfoniorkester. Dirigent är slovakiske Juraj Valchua, som bland sina uppdrag i det internationella musiklivet kan räkna chefdirigentskapet för vår systerorkester inom det italienska public service-bolaget RAI. På programmet står Sofia Gubajdulinas Violakonsert, med Lawrence Power som solist, samt Den förtrollade sjön av Anatolij Ljadov och Also sprach Zarathustra av Richard Strauss.

Vi har Gubajdulina-tema den här veckan. I onsdags framfördes hennes Meditation över Bachkoralen ”Vor deinen Thron tret ich hiermit” vid en kammarkonsert med Stockholm Syndrome Ensemble förstärkt med violasolisten Lawrence Power. De spelade också Voices of Angels av Brett Dean.

Innan jag ger mig musiken i våld ska jag till Kungliga Musikaliska akademien för ett arbetsmöte kring akademiens stadgar. Modernisering pågår och vi ledamöter har bjudits in till en hel dags diskussioner under ledning av preses (ordförande) Susanne Rydén. Stadgarna sätter ramarna för akademiens arbete och har bäring på vilken roll den ska spela i svenskt musik- och samhällsliv.

Tidigare i veckan deltog jag i ett samtal kring en annan viktig spelare i musiklivet: Svenska kyrkan. Vid kyrkokansliet pågår arbete med att formulera en ”plattform” för musiken inom kyrkan. Med plattform menas i detta fall vägledande riktlinjer. Varje enskilt stift och pastorat är självstyrande, så några direktiv kan inte utgå.

Likväl är det värdefullt att Svenska kyrkans musikverksamhet diskuteras på nationell nivå. Svenska kyrkan är en av vårt lands största musikinstitutioner. Ändå är det idag inte självklart för församlingarna att anställa utbildade kyrkomusiker. Därmed hotas inte bara det klingande musikarvet. Många platser i landet blir helt utan professionella musiker. På landsbygden är ofta kyrkomusikern ensam i den rollen.

Musikverksamheten inom Svenska kyrkan är allt från småbarnsgrupper och körer för alla åldrar, till gudstjänstmusik och konserter med egna musiker och många gästande musiker. I en utredning för tio år sedan visade man att Svenska kyrkan som konsertarrangör skapade arbetstillfällen motsvarande flera tusen heltidstjänster.

I plattformsarbetet betonas att kyrkans musikarv inte är genrebundet och inte heller enbart musik av äldre datum. Musikarvet är i högsta grad föränderligt. Som företrädare för den västerländska konstmusiken (klassisk musik) nyttjar jag ändå tillfället att påtala att musikverksamheten i kyrkan måste omfatta också den fördjupning som konstmusiken innebär. Precis som teologin pendlar mellan lättillgängliga och djupare förkunnelser, måste musikverksamheten få göra det.

El Sistema har jag också ägnat mig åt i veckan. Jag är ordförande i en stiftelse som verkar för spridning och utveckling av El Sistema-metoden inom svenska kulturskolor. El Sistema-undervisning finns idag på ett 40-tal platser, så stiftelsens konstnärlige och pedagogiske ledare Ron Davis Alvarez har fullt upp.

Venezolanske Ron Davis Alvarez driver bland annat Drömorkestern i Göteborg, en symfoniorkester för ensamkommande flyktingungdomar, där han visar svenska pedagoger hur man med rätt metod på kort tid kan uppnå hög musikalisk kvalitet. Han jobbar också direkt med kulturskolornas egna orkestrar, håller föredrag och ger ut en videopodd – El Sistema Play – där han pratar om hur man bör tänka för att få bra resultat i sin undervisning.

Min insats för El Sistema bestod denna vecka i att leda ett styrelsemöte och att förhandla med en viktig sponsor. Glädjande nog kunde vi sluta ett flerårigt avtal med betydande stöd för stiftelsens verksamhet.