Georg Friedrich Händel föddes i Halle 1685, men vanligen tänker vi på honom som engelsk tonsättare. Som 25-åring gjorde han entré på den engelska scenen och hans långa karriär i landet kom att bedrivas i ett närmast feberaktigt arbetstempo. Tonsättare, lärare, organist, cembalist, teaterdirektör, impressario och affärsman hörde till de yrken han kunde sätta på sitt visitkort, och han skulle med tiden bli oerhört förmögen på sin musik.

Händel blev också tidigt en favorit hos aristokratin och hovet. Redan 1710 anställdes han som kapellmästare av kurfursten av Hannover, samme furste som senare skulle bli kung Georg I av Storbritannien. Georg I utnämnde Händel till hovkompositör och 1727 förärades han även brittiskt medborgarskap. Senare samma år gick kungen bort och Händel fick det prestigefyllda uppdraget att skriva musik till tronföljaren Georg II:s och drottning Carolines kröning.

Kröningsceremonin ägde rum i Westminster Abbey på hösten samma år och enligt samtida vittnesuppgifter hade Händel stora styrkor till sitt förfogande: närmare 50 körmedlemmar och en orkester på 160 personer. Kröningsmusiken klingar festligt och praktfullt, med pampiga trumpetfanfarer och jublande halleluja-körer. För att understryka situationens värdighet och allvar balanseras upprymdheten av mer högtidliga och stämningsfulla avsnitt. Verken blev populära redan under Händels levnad och han återanvände musiken i flera av sina oratorier.

Om Händel var naturaliserad engelsman så var Ralph Vaughan Williams så engelsk som man kan tänka sig. Han föddes i Gloucestershire i södra England och utbildades vid Royal College of Music och i Cambridge. Än i dag framstår han för många som den mest ”engelske” av landets tonsättare. Förmodligen har det att göra med att det idylliska, lyriskt romantiska tonspråk som ofta förknippas med engelsk musik har haft en framträdande plats i Vaughan Williams tonsättarskap.

Det pastorala och idylliska elementet spelar en stor roll även i hans femte symfoni, som han började skissa på strax innan andra världskrigets utbrott. Verkets ofta fridfulla och rogivande atmosfär innebär däremot inte att det saknar djup. Trots att symfonin är skriven för en relativt begränsad orkester lyckades Vaughan Williams skapa ett verk som också rymmer både kärnfull passion och en magnifik och skimrande färgrikedom.

Den femte symfonin fick sin premiär 1943 vid Promsfestivalen i London under tonsättarens ledning och blev en stor framgång. Vaughan Williams dedicerade senare sitt verk till Sibelius. Mycket tyder på att, bland hans nio symfonier, hade just den femte en speciell plats i tonsättarens hjärta. När han i samband med en konsert vid firandet av sin 80-årsdag tillfrågades vilken symfoni han ville skulle framföras, valde han just den femte.

Den brittiske violinisten och dirigenten Andrew Manze fascinerades redan som ung av Vaughan Williams musik och har framfört många av tonsättarens verk åtskilliga gånger med orkestrar i Europa och USA. Han har även gjort en kritikerrosad, komplett inspelning av Vaughan Williams symfonier med Royal Liverpool Philharmonic Orchestra.  Tillsammans med Radiokören framför han här också ett körstycke av Ralph Vaughan Williams: Rest, med text av 1800-talspoeten Christina Rossetti som också författat bland annat den älskade julsången In the Bleak Midwinter.

Text: Axel Lindhe