arrow

TILL MINNET AV EN ÄNGEL

Alban Bergs violinkonsert är varken kärv, motsträvig eller kylig; tvärt om är det ett starkt berörande verk med drabbande vemod och känslighet. Den skrev också ”till minnet av en ängel”, ett smärtsamt eko av tomhet. Som kontrast: Brahms livliga, närmast sprudlande tredje symfoni. Den skrevs när Brahms var femtio år gammal och ogift, men genomsyras av den frimodige Brahms livsmotto ”Frei aber froh”, fri men lycklig.

Johann Sebastian Bachs fyrtioandra kyrkokantat Am Abend aber desselbigen Sabbaths, ”På kvällen samma dag, den första i veckan”, hämtar sin berättelse från Johannesevangeliet. Efter döden på korset har Jesus Kristus återuppstått och visar sig nu för första gången för lärjungarna. Chocken släpper vid orden ”Frid vare med eder”. Kantatens inledande Sinfonia (uvertyr eller förspel) är ovanligt lång och tillhör Bachs pärlor i genren. Det antas att han här har återanvänt delar av ett konsertant verk som numera gått förlorat.

Alban Berg kom att skapa en alldeles egen syntes mellan romantik och modernism genom sitt speciella sätt att förhålla sig till tolvtonstekniken. Violinkonserten från 1935 är hans mest spelade verk, komponerad på beställning av violinisten Louis Krasner. Kort efter att arbetet påbörjats inträffade en tragedi i Bergs vänkrets. Manon Gropius, dotter till Gustav Mahlers änka Alma och arkitekten Walter Gropius, avled i polio endast 18 år gammal. Manon var vida berömd för sin skönhet och sitt älskliga väsen. Violinkonserten blev nu ett rekviem över henne och partituret försågs med undertiteln ”Till minnet av en ängel”. Bach dyker också upp här: som en sorgesång citeras i konsertens andra sats slutkoralen Es ist genug ur kantaten O Ewigkeit, du Donnerwort. Fantastiska Veronika Eberle gästade Berwaldhallen senast i september 2018, då med Schumanns violinkonsert, och hon är varmt välkommen tillbaka tillsammans med sin Stradivarius från år 1700, kallad ”Dragonetti”.

Johannes Brahms presenterade sin Symfoni nr 3 F-dur 1883. Det är den kortaste och mest personligt hållna av hans fyra symfonier, en studie i fullständig kontroll över skapandet. Något gåtfullt tycks också vila över verket, men Brahms var inte den som avslöjade sina hemligheter. Ett motto som förenar olika delar av symfonin är tonföljden F, A, F som dyker upp redan i första satsens öppning. Vännen och stjärnviolinisten Joseph Joachim hade lanserat F–A–E som sitt signum: Frei aber einsam, fri men ensam. Brahms kontrade med F–A–F: Frei aber froh, fri men glad. Ovanligt för en symfoni från denna tid är att alla de fyra satserna slutar i stillhet. Påfallande många musikälskare har berättat om hur den här underbara symfonins tredje sats faktiskt var det som födde deras intresse för klassisk musik överhuvudtaget.

Text: Gunnar Lanzky-Otto


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!”

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radio. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har genom åren haft framstående chefsdirigenter som Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007. Han är även avgående chefsdirigent för Orchestre de Paris, konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och hedersdirigent hos Mahler Chamber Orchestra, som han jobbat med i över 20 år. Harding gästar regelbundet framstående orkestrar som Wienfilharmonikerna, Staatskapelle Dresden och Concertgebouworkestern i Amsterdam. Han har gjort flera prisbelönade skivinspelningar som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonsert nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Harding började spela trumpet som barn, men i tonåren tog intresset för dirigering över. Som sjuttonåring satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Sir Simon Rattle vid Birminghams symfoniorkester i ett år. Han avslutade sin tid med att själv leda orkestern, vilket blev hans professionella debut som dirigent.

I augusti 2018 avslutade Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers storslagna Symfoni nr 8 tillsammans med internationella stjärnsolister som Karen Cargill och Christopher Maltman. I september gästade de Anima Mundi-festivalen i Pisa och i november åker orkestern på en omfattande Europaturné med konserter i bland annat Tyskland, Österrike och Schweiz. Harding är även en eftertraktad operadirigent med återkommande engagemang vid exempelvis La Scala i Milano, Wiener Staatsoper och festivalen i Aix-en-Provence.

Harding är angelägen att utbilda och inspirera sin publik. Han vill att barn och ungdomar själva skall få uppleva musiken med instrument i händerna och att publiken får en fördjupad relation till – och därmed också förståelse av – musiken. ”Jag vill förmedla att musik är mer än en kort förströelse,” säger Harding. ”Den är en del av våra liv och jag tror att när publiken blir medveten om det kommer de att lyssna på ett annat sätt.”

Tyska violinisten Veronika Eberle hyllas för den sällsynta balans och mognad i sitt musicerande som tagit henne till flera av världens främsta orkestrar, konsertscener och internationella festivaler. Säsongen 2018–2019 var hon Artist-in-Residence vid Jenaer Philharmoniker där hon både uppträtt med orkestern, givit mästarkurser och deltagit i undervisiningsprojekt. Nyligen har hon även turnerat med Philharmoniker Hamburg och Kent Nagano, debuterat med Atlanta Symphony Orchestra och Danmarks Radios Symfoniorkester liksom med Kansai Philharmonic Orchestra och Tokyo Symphony Orchestra. Genombrottet kom när hon introducerades för konsertpubliken av Simon Rattle som sextonåring under påskfestivalen i Salzburg 2006. Sedan dess har hon arbetat med dirigenter som Paavo Järvi, Robin Ticciati, James Gaffigan och orkestrar som Tonhalle Orchester Zürich, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Hon spelar på en Stradivarius 1700, ”Dragonetti” utlånad av Nippon Music Foundation.

Musiken

Ungefärliga tider

”Till minnet av en ängel” står det i noterna till Alban Bergs Violinkonsert. Dena ängel var en flicka med en utstrålning som lär ha påverkat hela hennes omgivning. Dirigenten Bruno Walter skrev i sina memoarer om mötet med henne: ”En anmärkningsvärt rörande upplevelse som kändes drömlik och som ännu inte förlorat något av sin mystiska magi i mitt minne.” Flickan ifråga var Manon Gropius, dotter till Alma Mahler i hennes äktenskap med konstnären Walter Gropius.

Alban Berg umgicks en hel del med familjen Gropius och Manon var ett ljus i salongerna. 1935 föreslog den amerikanske violinisten Louis Krasner att Berg skulle skriva en violinkonsert åt honom. Berg tände omedelbart på idén och började skissa på en inledning där han tänkte sig ett musikaliskt porträtt av den änglalika Manon. Verkets inledande öppna, rena kvinter; den eteriska klangen; den skira instrumentationen; allt var en avbildning av den undersköna artonåringen.

Två månader senare dog Manon i polio efter att ha varit sjuk ett år. Döden kom ändå som en chock för alla och utlöste en febrig aktivitet hos Berg. Tidigare hade han tagit god tid på sig i arbetet med sina verk; operan Wozzeck tog tio år och Lulu fem, men violinkonserten blev färdig på bara tre veckor. Den första satsens undersköna musikaliska porträtt avlöses av en sorgesång; den spänstiga folkmelodin förvandlas till Bach-koralen Es ist genug, där träblåsarna spelar Bachs originalsättning medan Berg väver sorgesamma slingor omkring den. Smärtorna som Berg förmedlar i konsertens andra del har vissa tolkat som föraningar om hans egen död – Berg dog av blodförgiftning fem månader efter att konserten fullbordades. Detta blev det sista konsertverk som Berg fullbordade; operan Lulu saknade sin sista akt i färdigt skick när Berg avled på julafton 1935.

På så sätt blev kanhända violinkonserten en minnessten också över Berg själv, den av Andra Wienskolans tonsättare som lyckades sammanlänka tolvtonstekniken med romantiken. Violinkonserten har blivit ett av periodens mest spelade och uppskattade verk även om den inte är en traditionell solokonsert, snarare en orkesterhymn med en solistisk röst som sjunger ”till minnet av en ängel”.

Text: Stellan Sagvik

Under åren 1880–1887 strömmade orkesterverk och kammarmusik från Brahms penna. Det här flödet av musik sammanfaller också med Brahms växande erkännande som komponist. Det var egentligen bara Wagner-anhängarna i Wien som energiskt attackerade hans musik. En av de ivrigaste var Hugo Wolf som i en tidningsartikel skrev att Brahms symfonier var ”motbjudande förlegade och andefattiga, i grunden falska och fördärvade”. Efter uruppförandet av Brahms Symfoni nr 3 F-dur skrev Wolf: ”I ett enda slag av ett verk av Franz Liszt finns mer vett och känsla än i alla Brahms symfonier.”

Wagnerianerna kritiserade främst Brahms användning av äldre musikaliska former. Han skrev inte programmusik eller använde sig av ledmotiv, utan trampade glatt vidare på invanda stigar. Och i stort sett hade kritikerna rätt; Brahms var till sin natur en djupt rotad traditionalist. Men vad varken kritiker eller Brahms anhängare noterade var att han fyllde den traditionella formen med nytt och högst personligt innehåll. Brahms följer modellen från Beethovens senare symfonier med tyngdpunkt på yttersatserna. Andra satsen är alltid långsam och i enkel, tredelad form. Tredje satsen likaså, och kallas aldrig menuett eller scherzo som i en klassisk symfoni. Brahms avstår senromantikens utökade orkester till förmån för den klassiska besättningen, men med dubblerad träblåssektion. Musiken är romantiskt klingande men samtidigt klassiskt genomskinlig med polyfon stämföring som aldrig kunnat komma till sin rätt i Liszts eller Wagners jättelika orkestrar.

Inspiration till den tredje symfonin kom under en utflykt till Rhen vid pingsttiden 1883. Symfonin skrevs sedan i ett enda anfall av inspiration under knappt fyra månader. Det uruppfördes i december samma år med stort bifall: efter både första, tredje och sista satsen utbröt stormande applåder. Symfonin gjorde snabbt segertåg i Tyskland och spelades inte mindre än tre gånger under samma säsong i Berlin. Brahms strävar efter att skapa en slags cyklisk enhet mellan satserna. Tydligast exempel på det är symfonins inledande ackord, tonerna f – ass – f, som sedan återkommer i de allra sista takerna. Detta tema, ”frei aber froh” eller fri men lycklig, är en ordlek som vände sig till Brahms vän Joseph Joachim, som beskrivit sig själv som ”frei aber einsam” eller fri men ensam.

Text: Claes M. Cnattingius

Ingår i följande abonnemang: