arrow

SYMFONI, TIVOLI & VALTHORN

Stockholms Ungdomssymfoniorkester (SUSO) med David Björkman i spetsen bjuder på Jean Sibelius första symfoni, det sällan spelade Vaux-Hall av Ture Rangström och Richard Strauss första hornkonsert med Annamia Larsson som solist.

Stockholms Ungdomssymfoniorkester, eller SUSO, är en av Sveriges ledande symfoniorkestrar för ungdomar mellan 13-22 år. Orkestern hör till Kulturskolan Stockholm och har unga musiker från hela länet representerade. Många av orkesterns nuvarande medlemmar går på olika musikutbildningar och tänker sig en framtid som musiker, vilket blivit verklighet för otaliga tidigare SUSO-medlemmar.

Sedan augusti 2022 är David Björkman orkesterns dirigent och konstnärlige ledare. Då detta är orkesterns första konsertserie tillsammans med Björkman, bjuder SUSO in till en festkväll med valthornssolist Annamia Larsson, den sällan spelade och festliga tivolimusiken Vaux-Hall av svensken Ture Rangström och eminenta Stina Ekblad som konferencier.

Kulturskolan Stockholms yngre symfoniorkester, Centrala Orkestern inleder konserten. Centrala Orkestern samlar även den unga musiker från hela Stockholm. Här musicerar ungdomar i åldrarna 12-16 år från Skärholmen, Farsta , Järva och Kungsholmen tillsammans. Under ledning av dirigent Kajsa Ekström inleder Centrala Orkestern kvällen, för att sedan lämna över till SUSO.

 


Medverkande

 

&

Stockholms Ungdomssymfoniorkester består av hängivna unga musiker som kommit långt i sitt musicerande och är för många sista steget före vidareutbildning på musikhögskola. Orkestern grundades 1978 och fyller en betydelsefull uppgift såväl inom Stockholms musikliv som i att utveckla det musikaliska utövandet hos medlemmarna. De har turnerat flitigt och spelat i bland annat Egypten, Kina, Tjeckien, Spanien, Österrike och Portugal.

&

David Björkman är en av Sveriges mest efterfrågade dirigenter. Han var pristagare i Prokofiev International Conducting Competition i St Petersburg 2008 och blev innan dess utsedd till vinnare av Svenska Dirigentpriset. 2016 utsågs han till chefsdirigent för Stockholmsbaserade Livgardets Dragonmusikkår, en av Försvarsmusikens tre professionella orkestrar. Vid sidan av den intensiva konsertverksamheten med Dragonmusikkåren har han arbetat tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester, Norrköpings Symfoniorkester, Malmö Opera samt Kungliga Filharmonikerna i Stockholm – och sedan augusti 2022 är Björkman dessutom dirigent och konstnärlig ledare för Stockholms Ungdomssymfoniorkester.

Björkman har ett långvarigt samarbete med alla stora symfoni- och operaorkestrar i Sverige, samt med Nordiska Kammarorkestern, Svenska Kammarorkestern och Norrbottens NEO. Engagerad av Vadstena-Akademien har han uruppfört inte mindre än fem nyskrivna operor. David har gästat symfoniorkestrar i alla nordiska länder, samt i Ryssland och Slovenien.

En stor del av sin karriär har David ägnat åt nutida konstmusik. Han har ansvarat för närmare femtio uruppföranden; såväl orkestralt som för balett och musikdramatik. Bland de sistnämnda finns världspremiärer av Sven-David Sandström, Paula af Malmborg Ward, Daniel Nelson, Ming Tsao, Marie Samuelsson, Johan Ullén och Moto Osada.

Björkman är född i Skellefteå 1973 och studerade violin vid Göteborgs Musikhögskola. Innan han sadlade om till dirigent 1999 jobbade han som violinist i Göteborgs Symfoniker och konsertmästare på NorrlandsOperan. Han studerade dirigering i fem år vid Kungliga Musikhögskolan för den världskände professor Jorma Panula och tog privatlektioner för Esa-Pekka Salonen, samt för maestro Sixten Ehrling i New York.

&

Stina Ekblad är en av sin generations främsta skådespelare. Hon tillhör Kungliga Dramatens fasta ensemble och har där bland annat belönats med Svenska Dagbladets Thaliapris 2006 för sin rollprestation som titelrollen i Jean Racines Fedra. Denna säsong gör hon Ibsens Peer Gynt och Christine de Pizans Kvinnostaden på Dramaten. Bland hennes tidigare framträdanden kan nämnas Shakespeares Stormen, Strindbergs Spöksonaten, Kristina Lugns Idlaflickorna och Lars Noréns Som löven i Vallombrosa. 2018 gjorde hon bland annat berättarföreställningen Historien om en soldat med Emil Eliasson på Norrlandsoperan. Hon är ständigt hyllad och flerfaldigt prisbelönad, bland annat med en Guldbagge för Bo Widerbergs Ormens väg på hälleberget och förtjänstmedaljen Litteris et artibus samt flera stipendier. Hon anlitas ofta som recitatör av lyrik och spelade 1994 in en skiva där hon läser dikter av Edith Södergran. Hösten 1998 turnerade hon med Lukasevangeliet som uppmärksammad monolog. Bland hennes många tv- och filmprestationer kan också nämnas Fanny och Alexander, Pensionat Oskar, Tusenbröder, Borgen och Wallander.

Musiken

Ungefärliga tider

När 1800-talet gick mot sitt slut upplevde finnarna hur det ryska greppet om storfurstendömet Finland hårdnade. Reaktionerna lät inte vänta länge på sig; det nationella medvetandet växte och missnöjet pyrde och puttrade. Jean Sibelius kände själv en tydlig finsk identitet och hade ett starkt nationellt patos. Det härstammade åtminstone delvis från hans kärlek till naturen; som liten hade han ofta och gärna vandrat i naturen, fångat insekter, samlat växter. I tonåren mötte han musiken för första gången genom fiollektioner och efter en tids juridikstudier vid Helsingfors universitet hängav sig Sibelius åt musiken.

När den ryska överheten gjorde sig påmind svarade Sibelius med orkesterverken Kullervo och Lemminkäinen-sviten, båda inspirerade av nationaleposet Kalevala. Arbetet med sin första riktiga symfoni påbörjade Sibelius våren 1898 då han befann sig i Berlin, men han slutförde det hemma i Finland. Samma år skrev Sibelius Finlandia och i både det verket och i Symfoni nr 1 finns den karga atmosfären, det kärva och vemodiga.

Symfonin börjar dramatiskt men återhållet med en suggestiv melodi i soloklarinett mot en dovt mullrande puka. Naturkänslan är aldrig långt borta, inte ens i den tredje satsen med sina hamrande trumslag. I symfonins sista sats har det ensliga klarinettmotivet fått en ny, mäktig skrud. Denna melodi liksom flera andra större och mindre motiv vävs ihop i symfonins fyra satser. Sibelius utnyttjar gärna kontraster och musiken utmanar orkestern. Som violinist själv visste Sibelius mycket väl vad han kunde och inte kunde skriva.

Att hans första symfoni dröjde berodde inte, som för Brahms, på underdånig vördnad inför Beethoven, utan på ointresse för absolut musik, som inte hade någon handling. Men trots att hans symfonier inte är programmusik hände det ändå att Sibelius tankar gick i sådana banor: ”Mina symfonier är tänkta som musikaliska uttryck utan något som helst litterärt underlag. En symfoni skall först och sist vara musik. Naturligtvis har jag upplevt att en bild ofrivilligt har visat sig i mitt inre när jag skrivit, men fröet till och befruktningen av mina symfonier ligger på det rent musikaliska planet.”

Text: David Saulesco

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min inkl. paus

Konserten spelas in med bild och ljud av Kulturskolan Stockholm.