Bernhard Crusell föddes i Nystad i Finland 1775, son till en fattig bokbindare. Han utbildade sig till klarinettist och trots en klen hälsa gick han in vid militärmusiken på Sveaborg. Som 16-åring följde han med sin välgörare major Wallenstjerna till Stockholm där han anställdes av Abbé Vogler vid Hovkapellet och var dess förste klarinettist till 1834. Efter klarinettstudier i Berlin studerade han komposition i Paris och mötte tonsättare som Cherubini och Méhul. Crusell blev som tonsättare blev känd redan under sin livstid och fick sina verk utgivna på internationella förlag, men som klarinettist framträdde han sparsamt utanför Sverige.

De många klarinettkompositionerna tillkom huvudsakligen åren 1803 till 1812. Senare ägnade sig Crusell åt att komponera romanser, översätta operalibretton och odla sitt litterära intresse som förde honom till Götiska förbundet. Hans sånger till Esaias Tegnérs Frithiofs saga beundrades både i Sverige och i Finland. Han komponerade även en opera 1824, Den lilla slavinnan, med ämne ur Tusen och en natt, som uppfördes 34 gånger på Kungliga teatern fram till 1838.

Crusell besökte aldrig Finland efter Tsarrysslands annektering 1809. I den finska självbilden uppfattas han ändå som finsk eftersom han var den första betydande tonsättaren som fötts i landet. Dirigenten Robert Kajanus betecknade honom som ”den finska musikens fader”. Kanske i en iver att lansera ett ”inhemskt” alternativ till den tyskfödde Fredrik Pacius, som ju var den som lade grunden för musiklivet i Helsingfors? frågar sig Crusells biograf Fabian Dahlström. Även om Crusell mest blev känd för sina klarinettkompositioner, som i elegans kan mäta sig med Carl Maria von Webers (som han för övrigt mötte), komponerade han också för andra instrument.

Concertinon i B-dur, skriven för Crusells svärson Franz Preumayer, den yngste av de tre fagottspelande bröder i Hovkapellet, uruppfördes i Ladugårdslandskyrkan i Stockholm den 24 september 1829. Verket, som var tänkt att ingå i en konsertturné, inleds med ett storstilat orkestertutti. Efter en lång kadens och ett följande allegro följer ett tema med variation på en melodi av den franske tonsättaren Boïeldieu. Finalen i verket, som går i en följd utan pauser, är en polonäs i tidens stil.

Text av Henry Larsson
Bernhard Henrik Crusell
Född: 15 oktober 1775, Nystad, Finland.
Död: 28 juli 1838, Stockholm.
Verk i urval: Tre klarinettkonserter, kammarmusik bl a tre klarinettkvartetter, verk för manskör, en rad romanser samt operan Den lilla slavinnan.
Om den unge Crusell: I hans födelsestad fanns blott en enda person som idkade musik. Det var en bodbetjänt som om sommaraftnarna roade sig att blåsa flöjt. Utanför dennes fönster fanns den lille fyraårige Berndt sent om en afton sittande på gatan, med ryggen stödd mot väggen och utom sig av förtjusning över de ljuva tonerna. Hans föräldrar, som länge sökt honom med oro bannade honom allvarsamt. Men detta hindrade honom ej att nästa morgon återta sin favoritplats. Han blev nu agad för sin olydnad, men sedan även detta icke hjälpte, överlämnade man honom åt sin vurm, övertygad att han alltid skulle komma hem, så fort flöjten tystnat.

Ur Crusells egna anteckningar – om sig själv i tredje person.

Liksom fallet är med en rad andra tonsättares symfonier, har under årens lopp vissa problem uppstått med numreringen hos Antonin Dvorák och det är först under senare är, närmare bestämt efter andra världskriget, som man har kommit fram till en viss enhetlighet. Anledningen till den förbistring som rädde tidigare var att Dvorák hade en schism med sin berlinske förläggare Simrock. Denne, som hade gjort en smärre förmögenhet på Dvoráks slaviska danser, som man kunde höra misshandlas på fyrhändigt piano i minsta kyffe, klagade över att den tjeckoslova­kiske mästarens större verk inte alls gav samma inkomster, och när Antonin Dvorák lämnade in sin G­-dursymfoni visade sig Simrock föga intresserad. En irriterad brevväxling kom till stånd, och slutet på det hela blev att Dvorák lät trycka symfonin hos den engelska firman Novello.

Men detta innebar nya svårigheter: Simrock, som förstås insåg att han nu riskerade att en ”fet fisk” gled ur hans händer, åberopade ett kontrakt som skrivits ett par år tidigare, och han började göra anspråk på uppföranderätten i Tyskland (symfonin hade vid det laget redan spelats i Tjeckoslovakien). Antonin Dvorák var givetvis förgrymmad över Simrocks beteende och lät publicera ytterligare ett större verk, Requiem, hos Novello, men efter en längre tids förnyad korrespon­dens lyckades Simrock få honom att återvända till fadershuset. Därefter publicerades alla Antonin Dvorák verk hos Berlin-förlaget.

Hela denna manipulation, plus bl a det faktum att Simrock väntade med att trycka ett par av Dvorák symfonier till efter hans död, gjorde dock att den dåtida numreringen inte alls stämde. G-dursymfonin var alltså länge känd som nr 4, och ”Från nya världen” som nr 5 (numera bär den nr 9).  1889 hade Antonin Dvorák i ett brev till en vän klagat över att hans huvud var så ”fullt av ideer” att han bara kunde beklaga att det tog så lång tid att skriva ned dem. Att han, i motsats till detta uttalande, var kapabel att arbeta synnerligen snabbt bevisas av att symfonin, som påbörjades i augusti samma år, var klar efter bara tre månader. Den är tillägnad ”Kejsar Franz Josefs böhmiska akademi för konstens och litteraturens fromma, med tack för mitt inval”.

Näst efter ”Från nya världen” lär Antonin Dvoráks åttonde symfoni vara hans mest populära. Vad som i alla tider har tilltalat åhörarna är säkerligen dess sorglösa och rättframma grundstäm­ning, tillsammans med dess omisskänligt böhmiska tongångar. Idyll och livsglädje genomsy­rar hela detta med rätta älskade mästerverk.,

Text av Per Skans

Antonin Dvorák
Född: 8 september 1841 i Nelahozeves, Tjeckien.
Död: 1 maj 1904 i Prag.
Verk: Nio symfonier, t ex nr 9 Från nya världen, tio operor t ex Rusalka, fem symfoniska dikter, t ex Heldenlied, fyra större körverk, sex konserter, kammarmusik.
Om folkmusik: Dvorák var starkt intresserad av mährisk och böhmisk folkmusik och inspirerades ofta av folkmusikaliska idiom i sina egna kompositioner. När han bodde i USA i slutet av 1800-talet ville han utforska traditionell amerikansk musik och uppmuntrade afroamerikanska och indianska influenser i strävan efter en nationell musikalisk identitet.