arrow

SIEGFRIEDIDYLL

Andrew Staples film Siegfried Idyll är ett musikaliskt kärleksbrev från Radiosymfonikerna till publiken, där Richard Wagners Siegfriedidyll – ursprungligen skriven av kompositören som en födelsedagspresent till sin hustru – framförs av orkestern under ledning av chefsdirigent Daniel Harding.

Filmen är det tredje filmprojekt Berwaldhallen gör tillsammans med Staples och Harding, efter Mozarts Don Giovanni, inspelad 2020, och den nyligen framförda Johannespassionen av Bach. Själv beskriver Staples filmen som ”en spegling av den plågsamma längtan som finns i en kulturorganisation som saknar sin publik och söker överbrygga den ofrivilliga distansen. Vårt mål är att, under den tid då publikplatserna står tomma, föra publiken närmare musikerna. Närmare deras konst, skicklighet och passion.”

När snön föll över Stockholm i februarimörkret tidigare i år gav Berwaldhallen tenoren, regissören och filmskaparen Andrew Staples i uppdrag att göra en film av Richard Wagners Siegfriedidyll, framförd av Sveriges Radios Symfoniorkester. Tillsammans med Radiosymfonikernas chefsdirigent Daniel Harding föreställde sig Staples verket som ett kärleksbrev. Inte, som i den verkliga berättelsen om verket, från en kompositör till sin hustru, utan från Radiosymfonikernas musiker till publiken.

Siegfriedidyll är det tredje filmprojekt Berwaldhallen skapar tillsammans med Andrew Staples och Daniel Harding. Det första samarbetet var Mozarts Don Giovanni, inspelad i juni 2020 med solisterna Peter Mattei och Malin Byström, och det andra den nyligen framförda Johannespassionen av Bach med bland andra Christian Gerhaher och Ann Hallenberg.

Själv beskriver Andrew Staples filmen Siegfriedidyll som ”en spegling av den plågsamma längtan som finns i en kulturorganisation som saknar sin publik och söker överbrygga den ofrivilliga distansen. Filmen bjuder in åskådaren att dela scenen med musikerna – Wagners stycke blir ett ’känslomässigt soundtrack’. Vårt mål är att, under den tid då publikplatserna står tomma, föra publiken närmare musikerna. Närmare deras konst, skicklighet och passion.”

Att välja just Siegfriedidyll som utgångspunkt för filmen är passande. Wagner skrev verket som en födelsedagspresent till sin hustru Cosima år 1870 – ett musikaliskt kärleksbrev som överlämnades till Cosima i form av att en orkester uppförde verket i trapphallen utanför hennes sovrum vid födelsedagens morgon. I musiken återanvänder Wagner delar av motivet från sin opera Siegfried, och scenen då Brünnhilde ger Siegfried en av operahistoriens mest oemotståndliga kärleksförklaringar. Vi befinner oss i handlingens upplösning – Brünnhilde vet att hon ska skiljas från Siegfried, men vet också att de ska förenas i dödsriket. Deras samtal ska fortsätta, i oändlighet.

Med det i bakhuvudet framstår Andrew Staples film som en trösterik och hoppfull förvissning om att dialogen mellan musiken och publiken aldrig tystnar.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester. Foto: Julian Hargreaves.

Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala media, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!” Orkestern är även stolt över att sedan 2018 ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent.

Under covid-19-pandemin, har Radiosymfonikerna varit en av bara ett fåtal orkestrar i världen som inte har slutat spela. Deras innovativa, kreativa lösningar har hjälpt publiken att ta sig igenom den här svåra tiden, och de har till och med själva skapat nyheter.

En radioorkester grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

Daniel Harding är chefsdirigent och konstnärlig ledare för Sveriges Radios Symfoniorkester. Han är sedan 2018 även konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och dessutom hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra som han jobbat med i över 20 år. Harding gästar regelbundet internationella orkestrar som Berliner Philharmoniker, Concertgebouworkest och Wiener Philharmoniker.

Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid exempelvis La Scala i Milano, Theater an der Wien, Royal Opera House i London och festivalerna i Salzburg och Aix-en-Provence. Han har gjort ett stort antal skivinspelningar, som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonserter nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Hardings kontrakt som chefsdirigent är förlängt till våren 2025. Hösten 2019 fick han dessutom en ny roll, som orkesterns första konstnärliga ledare med övergripande ansvar för orkesterns konstnärliga vision. Det nya uppdraget omfattar även möjligheten att skapa nya programformat och metoder för att presentera klassisk musik på ett nytt sätt.

”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också växer”, säger Daniel Harding om sitt samarbete med orkestern. ”Det är också ovanligt med en orkester som besitter högsta musikaliska kvalitet men samtidigt så tydligt vill fortsätta utvecklas.”

Harding började spela trumpet som barn, och blev i tonåren intresserad av dirigering. Som sjuttonåring satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Simon Rattle vid Birminghams stadssymfoniorkester. Efter ett år fick han själv leda orkestern, vilket blev den professionella debuten som dirigent.

Daniel Harding mottog 2002 den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 nominerades han till Officier Arts et Lettres. Han valdes 2012 in som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2021 utsågs Daniel Harding till Commander of the Most Excellent Order of the British Empire, CBE. Han är även utbildad trafikpilot.

Andrew Staples. Foto: NN

Musiken

Ungefärliga tider

På juldagens morgon 1870 väcktes Cosima Wagner, Richard Wagners fru, av en orkester. I trapphallen hemma hos Wagners hade en kammarorkester samlats för att uruppföra orkesterverket Siegfriedidyll. Stycket var Wagners födelsedagspresent – ett musikaliskt kärleksbrev – till Cosima.

Titeln till stycket var från början betydligt längre: ”Tribschenidyll, med Fidis fågelsång och orange soluppgång överlämnat som en symfonisk födelsedagsgratulation till Cosima från hennes Richard”. Tribschen var namnet på huset där familjen Wagner bodde, orange syftade på färgen på en tapet i Cosimas sovrum och Fidi var smeknamnet på sonen Siegfried. Vid konserten var det dirigenten Hans Richter som spelade trumpet, och på plats bland de morgonpigga gästerna var bland andra filosofen Friedrich Nietzsche, som efteråt ska ha sagt: ”En mycket skön symfonisats, bland det vackraste som finns”.

Den som är bekant med Wagners opera Seigfried upplever kanske något av en déja-vù när klangerna från Siegfriedidyll träffar trumhinnan. I musiken återanvänder Wagner delar av motivet från scenen i operans tredje akt då Brünnhilde ger Siegfried en av operahistoriens mest oemotståndliga kärleksförklaringar. Vi befinner oss i handlingens upplösning – Brünnhilde vet att hon ska skiljas från Siegfried, men vet också att de ska förenas i dödsriket. Deras samtal ska fortsätta, i oändlighet.

I dagboksanteckningar skrev Cosima Wagner senare att hon trodde att hon drömde när hon väcktes av den skimrande musiken. Det är svårt att föreställa sig en ljuvligare födelsedagspresent.

Hedvig Ljungar