arrow

RAVELS BOLERO

Maurice Ravels omåttligt populära orkesterverk skrevs på uppdrag av ballerinan Ida Rubinstein, en stjärna i Parisbaserade Ryska baletten. Med den som förebild grundade Rolf de Maré och Jean Börlin Svenska baletten i Paris som hade premiär den 25 oktober 1920 med Debussys Jeux. Berwaldhallen firar 100-årsjubiléet för dessa stilbildande svenska danskonstnärer.

Paris på 1920-talet sjöd av kreativitet och experimentlusta. Här samlades det unga avantgardet från när och fjärran: konstnärer, musiker, författare, scenartister som skulle riva gränser, bryta normer och utmana konventioner. Riktningar som kubismen, dadaismen och futurismen är bara några exempel på tidens strömningar.

Mitt i händelsernas centrum fanns ett svenskt balettkompani, Les Ballets Suédois. Under de fem år de var verksamma, 1920–25, blev de inte bara en motpart utan rentav veritabla konkurrenter till sin ryska motsvarighet, Ballets Russes.

La Création du monde från 1923 är ett strålande exempel på Svenska balettens ofta hisnande experimentella uppsättningar. Ämnet hämtades långt bortom den invanda europeiska horisonten: en afrikansk skapelsemyt. Scenbilder och kostymer skapades av konstnären Fernand Léger: fantasifulla kubistiska tolkningar av afrikanska masker och rituella dräkter. De var visserligen inte helt lätta att dansa i, men desto mer anslående! Musiken skrevs av Darius Milhaud, medlem i den radikala tonsättargruppen Les Six. Den är charmerande och lekfull, en perfekt mix av modernistisk konstmusik och amerikansk jazz.

Beröringspunkter fanns mellan de båda fria balettkompanierna i Paris, till exempel baletten Jeux som hade satts upp av Ryska baletten redan 1913. När den togs upp 1920 av det svenska kompaniet var det fortfarande baserat på det ”dansade poem” som skapats av ryska stjärnan Wacław Niżyński, men fick ny koreografi av svenskarnas frontfigur Jean Börlin. Claude Debussys musik har levt vidare som ett konsertstycke i egen rätt medan baletten har fallit i glömska. Få tänker nog på att titeln syftar på ett parti tennis som pågår likt ett slags drömspel, i en allt dunklare skymningstimme.

Ganska bortglömt är väl också att Maurice Ravels Bolero, detta ikoniska verk på orkesterrepertoaren, från början faktiskt också var balettmusik och dessutom med kopplingar till Ryska baletten. Den suggestiva musiken ackompanjerade en ensam dansande kvinna på en taverna i en by i Spanien. Exotiskt och folkligt, precis den typen av berättande som många konstskapare på 20-talet hängav sig åt.

Fyra decennier senare samlade Luciano Berio in melodier och texter från folkliga traditioner runt om i världen och omstöpte dem till verket Folk Songs, folksånger. Berio var en av pionjärerna från Darmstadtskolan, efterkrigstidens avantgarde, och dessa sånger för röst och orkester är måhända exotiska men inte exotiserande. Berio hade ett annat förhållningssätt till det folkliga än många av sina företrädare. Kanske kan det ses som ett tecken på att världen redan på 1960-talet hade krympt och började likna den globala by vi lever i nu.

Text: Christina Hedlund


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radio. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967.

Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, inklusive Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare till Östersjöfestivalen.

Alain Altinoglu är chefsdirigent vid Théâtre Royal de la Monnaie i Bryssel och återkommande gästdirigent för orkestrar som Berlinfilharmonikerna, Boston Symphony Orchestra, Danmarks nationalsymfoniorkester och City of Birmingham Symphony Orchestra. Som operadirigent har han verkat vid exempelvis Metropolitan i New York, Deutsche Oper Berlin och vid festivaler i Bayreuth, Salzburg, Orange och Aix-en-Provence. Han är även en hängiven romanspianist och uppträder regelbundet med mezzosopranen Nora Gubisch.

Ingår i följande konsertserier: