arrow

Klassiskt i folkton

Medverkande

Musiken

Om konserten

I slutet av 1750-talet trädde Joseph Haydn i tjänst som Kapellmeister, musikaliskt ansvarig, hos en viss greve Morzin. Det blev slutet på den unge Haydns strävsamma men ekonomiskt osäkra tillvaro.  Greven råkade bara några år senare själv ut för ekonomiska bekymmer och avskedade hela sitt musikaliska arbetslag, Haydn inkluderad. Han fick dock snabbt en liknande anställning hos prins Paul Anton Esterházy. I hovets tjänst mötte han både amatörer och yrkesmusiker med bakgrund inom folkmusiken. Enligt en del musikforskare anlitade Haydn dessutom folkmusikerna till sina konserter. Eftersom han själv vuxit upp med folkmusik runt sig lär det inte ha varit en stor eller konstig sak för honom och i mycket av Haydns musik finns spår eller till och med tydliga hänvisningar till österrikisk, ungersk och även kroatisk folkmusik.

Bland Haydns alla symfonier och klaverkonserter har Simon Crawford-Phillips, själv pianist och nuvarande chefsdirigent för Västerås Sinfonietta, gjort ett urval av satser som visar på korsbefruktningen mellan konstmusik och folkmusik: en sats vardera ur Londonsymfonin, Avskedssymfonin, Sorgesymfonin samt Symfoni nr 4 och Pianokonsert nr 11. Det här kollaget vävs ihop med hjälp av Emilia Amper, bejublad och prisbelönad nyckelharpist och kompositör, som är van vid att spela med och komponera för orkester. Kopplingen mellan Haydn och nyckelharpan är för övrigt starkare än det kanske kan verka. Paul Antons efterföljare, prins Nikolaus, spelade baryton, ett stråkinstrument som liknar både gamba och nyckelharpa och som Haydn skrev bortåt 200 kompositioner för.

Mirjam Tally skrev 2009 Allikas (”Vår”) till minnet av Joseph Haydn där hon dissekerar tredje satsen ur hans 44:e symfoni och betraktar musiken som genom ett förstoringsglas: den förvrängs, förstärks, förändras. Beethovens Coriolan-ouvertyr från 1807 blickar nog snarare tillbaka till Shakespeares pjäs om den romerske generalen Coriolanus än till Heinrich Joseph von Collins tragedi, även om det är till Collins pjäs den skrevs. Beethoven lär ha identifierat sig med bilden av den ensamme hjälten och det har spekulerats i huruvida den är något av ett musikaliskt självporträtt. Igor Stravinsky blev, till sin egen förvåning, förtjust och inspirerad när balettchefen Sergej Djagilev visade honom italiensk 1700-talsmusik. Det här mötet med barocken var upprinnelsen till baletten Pulcinella och Stravinsky själv beskrev det som ”uppenbarelsen som ledde till alla mina efterföljande verk. Det var en tillbakablick, naturligtvis, men också en titt i spegeln.”