arrow

Chamber Unplugged - Robert och Clara Schumann

Som ung lärde sig Clara Wieck att komponera som en naturlig del av sin musikutbildning. Fjorton år gammal skrev hon, med Robert Schumanns vägledning, den pianokonsert som hon själv framförde två år senare i Leipzig med Felix Mendelssohn som dirigent. Clara, som senare gifte sig med Robert, är mest känd som en av 1800-talets mest begåvade pianister men komponerade också en hel del som ung. Terés Löf och Bengt Rosengren framför verk av båda makarna, bland annat Robert Schumanns vackra Adagio och Allegro för oboe och piano, samt Intermezzo nr. 1 Johannes Brahms som stod paret Schumann nära och vars musik Clara regelbundet framförde.

Robert Schumann komponerade egentligen bara ett originalverk för oboe och piano, de tre romanserna op 94, men i detta liksom i några av hans övriga kammarmusikverk med piano har han angivit en alternativ instrumentering för den som så önskar. Det har heller inte blivit ovanligt att framföra somliga av dem med oboe och piano.


Medverkande

 

Bengt Rosengren är solooboist i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 1983. Han har återkommande framträtt som solist med orkestern, bland annat i Richard Strauss, Wolfgang Amadeus Mozarts samt Bohuslav Martinůs respektive oboekonserter, liksom i Esa-Pekka Salonens Mimo II. Han tjänstgjorde som solooboist i Stockholms Nya Kammarorkester till dess orkestern upphörde 2019. Även med dem uppträdde han som solist flera gånger, bland annat med Arne Nordheims oboekonsert Boomerang i New York, samt under flera av Stockholms Konserthus tonsättarfestivaler, där han bland annat spelat Witold Lutosławskis Dubbelkonsert för oboe och harpa i närvaro av tonsättaren. Lutosławskis dubbelkonsert spelade han även i Berwaldhallen 2021 tillsammans med Lisa Viguier Vallgårda under ledning av Daniel Harding.

Han är en flitig kammarmusiker, medlem i blåskvintetten Amadé och finns representerad i ett stort antal skiv- och radioinspelningar både som solist och som kammarmusiker. 2009 blev Rosengren inbjuden att vara solooboist i World Orchestra for Peace, en orkester bestående av världens främsta orkestermusiker under ledning av Valery Gergiev. Han är lektor och huvudlärare i oboe på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där han även undervisar i kammarmusik och orkesterspel.

Terés Löf är en av våra mest uppmärksammade svenska pianister. Våren 2001 gjorde hon sin diplomkonsert med ett bejublat framförande av Brahms pianokonsert nr 1, och har sedan dess arbetat som solist och kammarmusiker. På Kungl. Musikhögskolan i Stockholm var hennes lärare Esther Bodin-Karpe och Staffan Scheja. Innan dess bedrevs studier för Eva Wijk. Terés Löfs karriär har innehållit många radioinspelningar för Sveriges Radio och Sveriges Television. Det senare har bl.a. inneburit två ”Veckans Konsert” program, dels tillsammans med violinisten Daniel Röhn samt som solist med Norrköpings Symfoniorkester och som solist med Radiosymfonikerna i Berwaldhallens ”Trettondagskonsert”. Terés Löf har deltagit i många festivaler, bl.a. Musik vid Siljan och Gotland Chamber Music Festival samt var 2001 en av tre finalister i Kungl.Musikaliska Akademiens ”Solistpriset”. 2005 kom en CD-inspelning ut på Caprice Records med musik av Nielsen och Mozart.

Musiken

Ungefärliga tider

De tre fantasistyckena op 73 kallades ursprungligen Soiréestücke och komponerades 1849, året innan Robert och hans maka Clara flyttade från Dresden till Düsseldorf. Styckena, som trycktes två år senare, var ursprungligen avsedda för klarinett och piano med violin eller cello som alternativa instrument. Det sångbara och uttrycksfulla första stycket Zart und mit Ausdruck (Ömt och uttrycksfullt) följs av ett andra med livligt pianoackompanjemang, Lebhaft, leicht (Livligt, lätt) och avslutas med ett energiskt Rasch und Feuer (Raskt och eldigt).

Johannes Brahms Intermezzo i Ess-dur för piano är det första i samlingen om Tre intermezzi op 117 och komponerades mot slutet av tonsättarens liv, 1892. Det förmedlar en stämning av ro och intimitet. Styckena är försedda med en överskrift från en skotsk vaggvisa: ”Schlaf sanft, mein Kind, schlaf sanft und schön! Mich dauert’s sehr, dich weinen sehn” (Sov gott mitt barn, sov mjukt och vackert! Det kommer att dröja länge än innan jag får se dig gråta.) Den första som såg noterna i manuskript var Clara Schumann som då sedan länge var änka till Robert och stod i ett mycket nära förhållande till Brahms.

1853 flyttade Robert och Clara Schumann till ett nytt hus i Düsseldorf där Clara kunde öva och komponera utan att störa sin make. När konsertsäsongen var över ägnade hon sig åt komponerandet. Under sommaren tillkom bland annat de tre romanserna op 22 för violin och piano som hon tillägnade familjens vän, den berömde violinisten Joseph Joachim. Ett par månader senare skulle paret Schumann för första gången träffa den unge Johannes Brahms. Tillsammans med Joachim gav sig Clara ut på en turné med de tre romanserna i bagaget. En engelsk kritiker skrev att styckena fick en att beklaga att Claras karriär som tonsättare blev underordnad hennes makes. De tre styckenas tempobeteckningar lyder: Andante molto, Allegretto och Leidenschaftlich schnell (Lidelsefullt, snabbt).

”Du sa att jag ibland var som ett barn; hur som helst har jag tecknat ner omkring trettio säregna små stycken, valt ut tolv och kallat dem Kinderszenen (Barnscener eller – bilder)”, skrev Schumann till sin blivande fru Clara Wieck 1838. Han påminde henne om att hon skulle lägga sina virtuosa ambitioner åt sidan när hon tog sin an samlingen. Kinderszenen är stycken om barn snarare än för barn, en slags kortfattade reminiscenser av Schumanns egen barndom. De tolv styckena avrundas av ett trettonde; en epilog i epigramstil – Der Dichter spricht (Diktaren talar).

Adagio och allegro i Ass-dur op 70, också det från det produktiva året 1849, komponerades i första hand för horn och piano, men här menade Schumann att man med fördel även kunde alternera med violin eller violoncell om man så önskade. Verkets originaltitel var Romans och allegro.

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim