arrow

Berwald & Atterberg

Berwalds första opera om kärlek och svartsjuka i spanska Kastilien togs väl emot vid premiären 1862 och för tankarna till såväl Bizet som Tjajkovskij. Ett stycke svensk musikhistoria av Franz Berwald som dog för 150 år sedan i år. Cellisten Jakob Koranyi har lovordats för sin känslighet och elegans, egenskaper som kommer väl till pass i Atterbergs Cellokonsert c-moll.  I oktober 2017 tilldelades Jakob Koranyi Gålöstiftelsens nyinstiftade Sixten Gemzéus musikstipendium på 500 000 kr. Dvořáks Symfoni nr 6, en njutbar blandning av tjeckisk och tysk romantik, avslutar konserten som leds av Jaime Martín, känd i Sverige som chefsdirigent för Gävle Symfoniorkester.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot 2017/2018
Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

Gävle Symfoniorkesters spanske chefsdirigent Jaime Martín har en gedigen bakgrund som solo- och orkesterflöjtist, stämledare i orkestrar som London Philharmonic och Chamber Orchestra of Europe. Som dirigent har han lett exempelvis Orchestre Philharmonique de Radio France, Orchestre National de Capitol de Toulouse, English Chamber Orchestra, Academy of St Martin-in-the-Fields, London Mozart Players och flera spanska symfoniorkestrar.

Jakob Koranyi har etablerat sig som en av Europas mest intressanta solister berömd för sin mogna virtuositet, utsökta klang och passion för spännande konsertprogram. Under åren har han gång efter annan visat upp ett bländande cellospel, både som solist med orkestrar som Kungliga Filharmonikerna, l’Orchestre de Paris och Weimar Staatskapelle samt genom framträdanden med artister som violasten Yuri Bashmet och cellisten Mischa Maisky. Jakob Koranyi har tilldelats en mängd priser, bland annat specialpriset för bästa tolkning av Sjostakovitjs första cellokonsert vid den aktningsvärda Rostropovitj-tävlingen i Paris. Jakob Koranyi gästade Berwaldhallen 2013 i samband med konserten Love Bach. Hans instrument är en Joseph Gratiani-cello byggd 1756 i Genua.

I oktober 2017 tilldelades Koranyi Gålöstiftelsens nyinstiftade Sixten Gemzéus musikstipendium på 500 000 kr. Summan gör stipendiet till Sveriges största på området. Juryn motiverade sitt val med att Jakob Koranyi idag är ”en av Europas mest intressanta unga solister och betraktas som en av världens främsta cellister. Han har vunnit flera stora tävlingar bland annat Unga musiker 2002 och flera internationella priser”.  Sixten Gemzéus stiftelse förvaltas av Gålöstiftelsen som sedan 1830 hjälper unga i Stockholm att få en framtid.

Musiken

Ungefärliga tider

Franz Berwald var inte ensam i sitt skrå om att känna en stark men inte alltid helt besvarad kärlek till scenkonsten. Fadern var violinist i Kungliga Hovkapellet, snart satt även sonen där bland förstaviolinisterna, då hans talang hade upptäckts av hovkapellmästaren Edouard Du Puy. 1829 for Franz till Berlin, inte minst besluten att pröva lyckan som operatonsättare. Han skrev dock inget då som nådde scenen varken där eller här hemma, men fragment ur en opera kallad Donna Isabella kan vara ursprunget till Estrella de Soria. I Berlin visade sig även en annan talang, att hitta alternativa sysselsättningar när det gick dåligt med musiken. Berwald startade ett framgångsrikt ”ortopediskt-gymnastiskt” institut för ”svensk” sjukgymnastik tillsammans med sin blivande fru Mathilde Scherer. Apparaterna hade han konstruerat själv. Våren 1841 flyttade paret till Wien, och nu fanns det en hyfsat färdig Estrella de Soria. Operan spelades igenom inför att antal wienska kulturpersonligheter i tonsättarens hem.

Så återvände han under några år till Stockholm och skrev sina mästerliga symfonier. Enligt Aftonbladet 1842 var Estrella de Soria då färdig för premiär i Wien, men någon sådan blev aldrig av. Berwald skrev nu ett par operetter, sångspel skulle vi kalla dem idag. De spelades utan framgång på Stockholmsoperan, Modehandlerskan bara en enda gång. Först 1861 var det dags, när nye operachefen Eugène von Stedingk planerade in Estrellas uruppförande till april 1862. Ludvig Norman dirigerade, August Söderman ledde körinstuderingen och Danmarks store balettmästare August Bournonville stod för iscensättningen. Huvudrollen sjöngs av Fredrika Andrée. Berwald var missnöjd med Bournonville, och August Blanche verkade i Aftonbladet ge honom rätt i att det blivit lite för mycket av allt: Idel marscher ut och in ett hoppande och struttande överallt. Men musiken mottogs mycket positivt av recensenterna. Ändå blev det bara fem föreställningar, Berwald tjänade 731 kronor och 73 öre på uppsättningen. Vid invigningen av det nuvarande operahuset 1898 kom Estrella till heders igen i en förkortad version. Operan har då och då dykt upp på repertoaren, och haft sina entusiastiska supporters bland prominenta musiker. Uvertyren blev ett av Berwalds mest spelade verk redan innan symfonierna nådde internationell framgång.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

 

Franz Berwald
Född: 23 juli 1796 i Stockholm.
Död:  3 april 1868 i Stockholm.
Utbildning: Berwald undervisades av sin far och sedermera av operasångaren, skådespelaren och tonsättaren Edouard de Puy. Han blev försteviolinist i Hovkapellet vid sexton års ålder.
Verk i urval: Operorna Estrella di Soria och Drottningen av Golconda, operetter som bland andra Jag går i kloster och Modehandlerskan, kammarmusik, fyra symfonier och flera kortare verk för stor orkester.

Franz Berwald var som antytts mångsidig, få musiker har drivit verksamhet inom ortopedi, glasbruk eller tegelslageri. En annan mångsysslare var Kurt Atterberg, ledande bland svenska tonsättare i generationen direkt efter Alfvén, Peterson-Berger och Stenhammar. Länge framfördes hans musik utanför Sverige oftare än någon annans, inte minst i Tyskland där ledande dirigenter gärna tog sig an symfonierna och andra av hans verk. Världsberömd blev segern i skivbolaget Columbias kompositionstävling år 1928, som inför hundraårsminnet av Schuberts död först gällde att fullborda ”den ofullbordade”, men som efter hård kritik uppmanade till att skriva en ny symfoni ”i Schuberts anda”. Symfoni nr 6 belönades med första pris, kallades snart för Dollarsymfonin och skapade lika mycket avund som ära. Hans produktion var stor och bred, men tonsättandet var inte allt. Atterberg var dirigent, musikkritiker och skribent i framför allt Stockholms-Tidningen. Samt en mycket aktiv solist och kammarmusiker, med cellon som sitt högt älskade instrument. Han var en av Sveriges viktigaste musikadministratörer någonsin, ordförande i och medgrundare av både Föreningen Svenska Tonsättare och STIM. Internationella sällskapet för samtida musik (ISCM) hade han del i tillkomsten av, och han var verksam som sekreterare i Musikaliska Akademien. Så långt alltså musiken på längden och bredden. Men han hade också skaffat sig en civilingenjörsexamen som var klar 1910, två år senare blev han elektroingenjör på heltid vid Patent- och registreringsverket. Därifrån blev han med tiden närmast tvångspensionerad, men då var han också 81 år gammal.

Vanligtvis var Atterberg en snabbskrivare, men med favoritinstrumentet i huvudrollen tog det längre tid, Cellokonserten tillkom under åren 1917-22. Första framförandet gällde bara den långsamma satsen, tonsättaren var solist med orgelackompanjemang i Oscarskyrkan på annandagen 1922. Snart blev det mer glamoröst, då Atterberg den 6 januari 1923 dirigerade Berliner Philharmoniker i uruppförandet med Hans Bottermund som solist. Denne överraskade med en egenkomponerad kadens, enligt tonsättaren och ett antal kritiker åt skogen för lång. Jag tvingades lida under tystnad, för det fanns ingen tid att göra något åt det, berättade Atterberg senare. I Tyskland köpte han en ny cello, och med den var han solist vid den svenska premiären i Norrköping två månader senare. Det gick mycket bra och bara på ett enda ställe behövde jag fuska, men det hördes inte och ingen märkte något.

Text: Gunnar Lanzky-Otto


Kurt Atterberg

Född: 12 december 1887 i Göteborg
Död: 15 februari 1974 i Stockholm
Verk: Nio symfonier, till exempel nr 6 Dollarsymfonin, tre baletter däribland De fåvitska jungfrurna, sex operor, bland annat Bäckahästen, konserter, kammarmusik.

Om kontakterna med Nazityskland: Atterberg samarbetade flitigt med den tyska musikvärlden både före och under nazitiden. Efter andra världskrigets slut beskylldes han för att ha varit nazistsympatisör, vilket utreddes av Kungliga Musikaliska akademin. De kunde varken bekräfta eller avfärda anklagelserna men hans samröre med tyskarna ledde ändå till att Atterberg blev utfryst av sina kollegor efter krigets slut.

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim inkl. paus