Johann Sebastian Bach: Johannespassionen

Första avdelningen

Svensk översättning: Sture Bergel

Jesus förrådes av Judas, gripes, förhöres inför översteprästerna och förnekas av Petrus.

1 Kör

Hell dig, o Herre,
Dig vars makt uppå vår jord
ej gränser vet!
Hjälp oss att se och rätt förstå
– därav tröst och styrka få
i hjärtats grund –
att just i din förnedrings stund
var störst din härlighet.

2-6 Evangelium

Jesus gick med sina lärjungar över
bäcken Kidron. Där var en örtagård,
dit in gick Jesus med sina lärjungar.
Även Judas, som förrådde honom,
kände stället väl, ty Jesus brukade
ofta gå dit med sina lärjungar. Då nu
Judas tagit med sig den romerska
vakten jämte översteprästernas och
fariséernas tjänare, kom han dit in
med facklor, lyktor och med vapen. Då
nu Jesus visste allt som skulle vederfaras
honom, gick han fram till dem
och sade: ”Vem söken I?” De svarade
honom: ”Jesus från Nasaret.” Jesus
sade till dem: ”Det är jag.” Även
Judas, som förrådde honom, stod
där ibland dem.
När nu Jesus sade till dem: ”Det
är jag”, veko de tillbaka och föllo till
marken. Då frågade han dem än en
gång: ”Vem söken I?” De svarade
åter: ”Jesus från Nasaret.” Jesus
svarade dem: ”Jag har redan sagt
att det är jag: söken I nu mig,
så låten dessa gå.”

7 Koral

O kärleks makt, o kärlek ofattbara,
så stark att du
ditt blod ej ville spara!
Att jag förspillt mitt liv
i lust och villa,
fick du umgälla.

8 Evangelium

Ty det ordet skulle fullbordas, som han
sagt: Jag haver ingen förlorat av dem
som du givit mig. Då fattade Simon
Petrus ett svärd, och han drog ut det
och högg efter översteprästens tjänare
och högg av hans högra öra;
tjänarens namn var Malkus.
Då sade Jesus till Petrus:
”Stick ditt svärd i skidan. Skulle jag
ej dricka den kalk som min Fader
har givit mig?”

9 Koral

Din vilja ske i allt som är,
i himlen som på jorden här.
Lär oss din fadershand att se
i lust och sorg, i väl och ve.
Styr våra steg och tankar så,
att vi på dina vägar gå.

10 Evangelium

Den romerska vakten med sin överste
jämte judarnas tjänare greps Jesus
och bundo honom och förde honom
bort, först till Hannas, som var
svärfader till Kaifas, vilken var
överstepräst det året. Och det var
Kaifas som sagt till judarna,
att det vore bäst om en man
finge dö för folket.

11 Aria

All den plåga som jag kände,
allt mitt elände
blev dig, Jesu, givet.
Att från syndens väg mig leda
och frid bereda
får du ofta livet.

12 Evangelium

Simon Petrus jämte en annan lärjunge
följde då efter Jesus.

13 Aria

Jag följer dig Herre
med jublande glädje,
värt vägen än bär,
blott du är mig när.
Befrämja mitt lopp
och hör icke opp
att ivrigt mig draga,
beveka och mana!

14 Evangelium

Den lärjungen var bekant med överste-
prästen och gick med Jesus in i
översteprästens palats.
Men Petrus stod utanför vid porten.
Då gick den andre lärjungen, som var
bekant med översteprästen, ut och
talade med portvakterskan och fick
föra Petrus dit in. Då sade denna
tjänstekvinna till Petrus:
”Är icke också du en av den mannens
lärjungar?” Han sade: ”Det är jag
icke.” Men tjänarna och rättsbetjänterna
hade gjort upp en koleld (ty det
var kallt) och värmde sig; även
Petrus stod bland dem och värmde
sig. Översteprästen frågade nu Jesus
om hans lärjungar och om hans
lära. Jesus svarade honom:
”Jag har ju alltid klart och öppet talat
inför världen, jag har städse under-
visat i synagogan, liksom i templet, där
alla judar komma tillsammans, och jag
har ingenting hemligen talat. Varför
frågar du mig då? Fråga dem därom,
som ha hört de ord som jag talat
inför folket. Se, de bör ju veta bäst vad
jag har sagt.” När Jesus sade detta,
gav en tjänare, som stod där
bredvid, Jesus ett slag på kinden och
sade: ”Skall du svara översteprästen
så?” Jesus svarade honom då:
”Har jag talat orätt, så bevisa att det
var orätt; men har jag talat rätt, varför
slår du mig då?”

15 Koral

Vem har så grymt dig slagit,
med skymford emottagit?
Vad ont har du väl gjort?
Du levde ej som andra,
du kunnat sorgfri vandra
din väg till paradisets port.

Hur fåviskt jag kan fråga!
Vad här dig vållar plåga,
min synd, mitt verk det är.
I slagen som dig drabbat,
i rösten som begabbat,
där var jag med, o Herre kär.

16-18 Evangelium

Och Hannas sände honom bunden till
översteprästen Kaifas. Simon Petrus
stod och värmde sig. Till honom sade
de: ”Är du ej en av hans lärjungar?”
Han nekade åter och sade:
”Det är jag icke.” En av överste-
prästens tjänare sade (det var en
frände till den, vars öra Petrus
hade huggit av): ”Såg jag icke
dig i örtagården med honom?”
Då nekade Petrus än en gång. Och i
detsamma gol hanen. Men då mindes
Petrus Jesu eget ord, och han gick ut
och grät bitterligen.

19 Aria

Ack, mitt bröst, var kan du väl få tröst,
få något dig hugsvalar?
Rolös här, där min Herre är,
fly jag vill till fjärran dalar.
Blott hans blick jag får till svar.
Min oerhörda skuldabörda är där
uppenbar:
jag min Mästare
förnekat har.

20 Koral

Petrus, om sin Herre spord,
nekar, nekar åter,
minns för sent hans varningsord,
vandrar bort och gråter.
Jesu käre, mana mig
med ditt ord så trägen.
Är jag stadd på farlig stig,
led mig rätta vägen.

Andra avdelningen

Jesus föres till Pilatus, gisslas, begabbas, dömes, korsfästes, dör och begraves.

21 Koral

Guds Son, sänd att hjälpa oss,
blev i midnattsstunden
som en rövare, med bloss
spårad upp och bunden.
Ej med minsta brott beträdd,
dömd att mista livet;
lik ett lamm till slakt bortledd,
såsom det står skrivet.

22-26 Evangelium

Sedan förde de Jesus från Kaifas till
pretoriet; det var nu morgon. Men
själva gingo de in i pretoriet för att ej
bliva orenade, utan skulle kunna äta
påskalammet. Då gick Pilatus ut till
dem och sade: ”Vad haven I för klago-
mål mot denne man?”
Och de svarade honom och sade:
”Vore denne ej en farlig man, hade
vi ej överlämnat honom till dig.”
Då sade Pilatus till dem: ”Så tagen
I honom och dömen honom efter
eder lag.” Men judarna svarade då:
”Vi ha ej rätt att döda någon.”
Ty Jesu ord skulle fullbordas, som
han hade sagt, då han tillkännagav
på vad sätt han skulle dö.
Då gick Pilatus åter in i pretoriet,
kallade på Jesus och
sade till honom:
”Är du judarnas konung?”
Jesus svarade:
”Säger du detta av dig själv eller hava
andra sagt dig det om mig?” Pilatus
svarade: ”Är jag en jude?” Ditt eget
folk och översteprästerna hava över-
lämnat dig åt mig. Vad har du då
gjort?” Jesus svarade: ”Mitt rike är ej
av denna världen. Vore mitt rike av
denna världen, skulle alla mina trogna
ha kämpat för att jag ej skulle bli över-
lämnad åt judarna. Men nu är mitt rike
ej av denna världen.”

27 Koral

Ack Herre, hur skall jag väl rätt dig
lova
och tacka för en så konungslig gåva:
vad ingen mänskas hjärta kunnat
tänka,
än mindre skänka!
Om tanken famlar då den söker finna
ett verk som kunde ditt, o Konung,
hinna,
hur skulle jag med skänker än så
sköna
din kärlek löna?

28-30 Evangelium

Då sade Pilatus till honom: ”Så är du
likväl en konung?” Jesus svarade: ”Du
säger det själv: jag är en konung. Ja,
därtill är jag född och kommen i världen,
att jag skall vittna för sanningen.
Den som är av sanning, han lyssnar
till min röst.”

Pilatus sade till honom:
”Vad är sanning?”
Och när han hade sagt detta, gick
han åter ut till judarna och sade till
dem: ”Jag finner ingen skuld hos
honom. Nu är det ju sed hos eder, att
jag skall giva er ’judarnas konung’ lös?”
Då skriade de åter alla och sade:
”Ej honom, utan Barrabas.”
Men Barrabas var en mördare.
Då tog Pilatus Jesus och gisslade
honom.

31 Arioso

Betrakta, o min själ, i stilla andakt
sluten,
av bittra tårars flöde rikt
begjuten,
din salighet i Jesu pina!
Och se: från törnet på hans panna
ditt frälsningshopp slår ut i blom.
Du kan en dyrbar vinst av hans
förnedring skörda.
Hav blicken ständigt fäst på honom!

32 Aria

O människa, hur kan du länge dröja
vid denna grymma,
av skräck uppfyllda syn?
Och dock, förmår du blicken höja,
du ser ett blodigt spö sig böja
men skimra genom tårars slöja
som löftestecknet uti skyn.

33-39 Evangelium

Och krigsmännen vredo samman en
krona av törnen och satte den på hans
huvud och klädde honom i en purpur-
mantel och sade:
”Hell dig, Herre, stora judakonung!”
och slog honom på kinden. Då gick
Pilatus åter ut och sade till folket:
”Se, jag vill föra honom ut till eder, att
I mån förstå att jag icke finner honom
skyldig till något.” Och Jesus kom då
ut och var klädd i törnekronan och
purpurmanteln. Och Pilatus sade:
”Se mannen!”
Då översteprästerna och rättstjänarna
såg honom, skirade de och sade:
”Korsfäst, korsfäst!” Pilatus sade till
dem: ”Tagen I honom och korsfästen
honom, ty jag finner ingen skuld hos
honom.” Men judarna svarade då:
”Vi hava ock en lag; för den
lagen måste han dö, ty han har
ju gjort sig till Guds Son.”
När Pilatus hörde dem tala så,
fruktade han än mer och gick åter
in i pretoriet och frågade Jesus:
”Varifrån är du?” Men Jesus gav
honom intet svar. Då sade Pilatus
till honom:
”Svarar du mig icke? Vet du då
icke, att jag har makt att korsfästa
dig och makt att giva dig lös?”
Jesus svarade:
”Du har ingen makt över mig,
om den icke vore dig given ifrån
ovan. Därför har den, som överlämnat
mig till dig, större synd.”
Från denna stund sökte Pilatus en
utväg att giva honom lös.

40 Koral

När du av bojor tynges ner,
bli våra bojor lösta.
Ditt fängelse en fristad ger
åt dem på dig förtrösta.
Ty hade du ej vetat råd,
vi levde alla utan nåd.

41-47 Evangelium

Men judarna ropade och sade: ”Giver
du honom lös, då är du ej kejsaren
vän, ty vem än som gör sig till konung,
han gör uppror mot kejsaren.” När
Pilatus hörde de orden, lät han föra
Jesus ut och satte sig på domarsätet
på en plats som bar namnet
Litostroton, på hebreiska Gabbata. Det
var tillredelsedagen före påsken, vid
sjätte timmen. Och han sade till judarna:
”Se här är eder konung!”
Då skriade de: ”Tag bort honom!
Korsfäst honom!” Men då sade
Pilatus: ”Skall jag korsfästa eder
koung?”
Översteprästerna svarade: ”Vi hava
ingen konung mer än kejsaren.” Då
gjorde han dem till viljes och bjöd,
att han skulle korsfästas. Då togo de
Jesus och förde honom bort. Och han
bar ett kors och kom så ut till det
ställe som kallas Huvudskalleplatsen
och som på hebreiska heter Golgata.

48 Aria och kör

Hasten fram, I kvaltyngda själar,
I syndens bundna trälar,
fram – varthän? – till Golgata!
Skynden hit, I ångerfulle,
flyn – varthän? – till korsets kulle,
livlig hugnad bjudes här.

49-51 Evangelium

Och där korsfäste de honom, och
med honom två andra, en på varje
sida; Jesus mellan de båda. Pilatus
lät ock göra en överskrift och sätta
på korset, och där stod skrivet:
”Jesus från Nasaret, judarnas
konung.” Denna överskrift läste
många judar, ty det låg nära staden,
det ställe, där Jesus blev korsfäst.
Och den var skriven på hebreiska,
grekiska och på latin. Då sade
judarnas överstepräster till Pilatus:
”Skriv ej: ’Judarnas konung’, utan
skriv att han har sagt sig vara
judarnas konung.”
Pilatus svarade: ”Vad jag haver skrivit,
det haver jag skrivit.”

52 Koral

Djupt inne i mitt hjärta
bär jag en helig bild:
ett huvud böjt i smärta,
ditt huvud, Jesu mild!
Låt klart den bilden lysa,
då mörker täckt min stig,
och än en gång bevisa,
att du har dött för mig.

53-55 Evangelium

Då nu krigsmännen hade korsfäst
Jesus, togo de hans kläder och
delade dem i fyra delar, en del
åt var krigsman. Också livklädnaden
togo de. Min livklädnaden hade
inga sömmar, ty uppifrån och ned
var den vävd i ett stycke.
Då sade de till varandra:
”Låt oss icke skära sönder den, utan
kasta lott om vilken den skall tillhöra.”
Ty skriftens ord skulle fullbordas, det
som säger: ”De hava delat mina
kläder mellan sig och hava kastat lott
om min klädnad.” Så gjorde nu krigs-
männen. Men vid Jesu kors stodo
hans moder och hans moders syster,
Maria, Klopas hustru, och Maria
Magdalena. När nu Jesus fick se sin
moder och bredvid henne den lär-
junge som han älskade, sade han
till sin moder: ”Moder, se din son.”
Och till lärjungen sade han: ”Se din
moder.”

56 Koral

Än i sista stundens nöd
han på alla tänkte
och Johannes som ett stöd
åt sin moder skänkte.
Mänska, tag din tid i akt:
styrk och hjälp din nästa!
”Se din border”, har han sagt
och skall själv dig gästa.

57 Evangelium

Och från den stunden tog lärjungen henne
till sig. Och nu då Jesus visste att
allt var fullbordat, sade han, på det
skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.”
Där stod då ett kärl fullt av ättikvin.
De fyllde en svamp med det vinet och
satte den på en isopstängel och förde
den upp till hans mun. Och när Jesus
hade mottagit vinet, sade han: ”Det är
fullbordat.”

58 Aria

Det är fullbordat.
O tröst för varje plågat hjärta!
En sorgsen natt är snart
med sina kval till ända.
En härlig seger hjälten vann,
slut är hans kamp.
Det är fullbordat.

59 Evangelium

Sedan böjde han sitt huvud och gav
upp andan.

60 Aria med kör

Ack käre Herre, låt mig fråga
när vid ditt kors med klen förmåga
jag söker fatta vad du gjort:
Säg, är nu öppnad himlens port?
Törs jag väl tro att du i döden
har gett mig liv;
att i din suck ur nöden
en fången värld kan andas fri?
Du kan för plågor icke tala,
dock böjer du ditt huvud stumt
till tecken på ditt ja.

Koral

Jesu, du som i din död
kan oss livet skänka,
i den sista kampens nöd
vill på dig jag tänka;
räkna din förtjänst som min
fast jag intet äger,
tryggt och stilla somna in
på mitt plågoläger.

61 Evangelium

I samma stund, se, förlåten i templet
lämnade itu allt uppifrån och ända
ner. Och klipporna rämnade och
jorden skalv; många gravar öppnade
sig, och därur gingo många
avsomnade heliga.

62 Arioso

Min själ, du ser hur skapelsen
i Jesu dödsstund samfällt lider,
hur solen sig i sorg bortvänder,
förlåten brast – klippan föll –
jorden skalv;
hur gravar öppnas då han i sin sista suck
uppsänder –
hur måste du ej sörja då?

63 Aria

I floder av tårar
nu smälte mitt hjärta
i djupaste smärta.
Du klage för jorden
och himlen din nöd:
din Jesus är död.

64 Evangelium

Men det var tillredelsedag och då
icke judarna ville att kropparna skulle
bliva kvar på korset över sabbaten
(ty denna sabbatsdag var stor),
bådo de Pilatus att sönderslå de kors-
fästas ben och borttaga kropparna.
Så kommo då krigsmännen och slogo
sönder den förstes ben och sedan
den andres som var korsfäst med
honom. När de sedan kommo till
Jesus och sågo honom redan vara
död, slogo de icke sönder hans ben.
Men en av krigsmännen öppnade
hans sida med ett spjut, och strax
kom därifrån blod och vatten.
Och den som sett detta, han har
vittnat därom, för att ock I skolen
tro; och hans vittnesbörd är sant,
och han vet att han talar sanning.
Så mån och I tro. Ty allt detta skedde
för att skriftens ord skulle fullbordas:
”Intet ben skall sönderslås på honom.”
Och åter ett annat skriftens ord lyder
så: ”De skola se upp till honom som
de hava stungit.”

65 Koral

Hjälp, o Kriste, att jag städs
upp till dig må blicka,
att jag ej för världen räds
mig som kristen skicka;
leva så, att andra se
och förstå den lära
och ge dig, min Frälsare,
dig allena ära.

66 Evangelium

Då kom till Pilatus Josef från Arimatea,
som var en Jesu lärjunge – dock
hemligt, av fruktan för judarna – och
begärde att få taga Jesu kropp; och
Pilatus tillstadde honom det. Då gick
han åstad och nedtog Jesu lekamen
från korset. Dit kom jämväl Nikodemus,
han som första gången om
natten kommit till Jesus, och bragte
myrra och aloe blandade samman,
väl hundra skålpund. Så togo de då
Jesu kropp och svepte den i linne-
dukar med välluktande kryddor, såsom
judarna pläga vid begravning.
Men invid det ställe där han blivit
korsfäst var en örtagård, och i denna
fanns en ny grav, i vilken ingen
ännu blivit lagd.
Där lade de nu Jesus, då det var
judarnas tillredelsedag och emedan
graven låg helt nära.

67 Kör

I ro vi stilla överlåta
ditt stoft och icke mera gråta.
Så må ock vi en gång få ro.
Din grav som strålar klar och ljus
är porten till din faders hus
för alla dem som tro.

68 Koral

Sänd, Herre, dina änglar ut,
att själen må vid livet slut
av dem till himlen föras.
Och låt min trötta kropp i ro
sig vila i sitt tysta bo,
tills där din röst skall höras.
Då skall jag, klädd i helig skrud,
med mina ögon skåda Gud
och av hans nåd och härlighet
mig fröjda i all evighet.
O Jesu Krist, ack, bönhör mig.
I liv och död jag tillhör dig.

Svensk översättning: Sture Bergel