Välkommen in i musikens underbara labyrint

Kanske handlar allt om att våga möta det okända. Att våga övermannas av det man inte känner till på förhand. Att lyssna med hjärtat vidöppet och på så sätt lära känna en helt ny värld.

Ett abonnemang på Berwaldhallen bjuder in till en sådan upptäcktsfärd.

Och du behöver inte känna dig rädd. Några tonsättarnamn du inte känner igen? Stycken du aldrig hört talas om? Sanningen är att du inte är ensam. Jag har sysslat med klassisk musik i hela mitt liv. Besökte operan i Stockholm redan som femåring, upptäckte pappas skivsamling något år senare, gick på musikskola i nio år och idag är det mitt yrke att guida andra in i den här världen.

Men inte ens jag är bekant med allt som den kommande spelsäsongen innehåller. Några av kompositörerna har jag inte ens hört talas om och det är just det som är så underbart med den klassiska musikens värld. Du blir aldrig fullärd. Du kan ständigt göra nya upptäckter.

Visst är det härligt att återvända till klassikerna. Stravinskys Våroffer, Beethovens tredje symfoni eller Mozarts tjugosjunde pianokonsert som allt tre kommer spelas nästa säsong. Det är musik som man aldrig tröttnar på, som ständigt överraskar, som faktiskt går att lyssna på hur många gånger som helst. Men att teckna ett abonnemang är som att lyssna på radio. Du låter någon annan välja nästa låt. Det är bara att luta sig tillbaka.

Att våga möta det okända, det är helt enkelt vad det handlar om. Att kasta sig in i en labyrint av toner och uttryck. Det finns en röd tråd, men vart den leder kan inte avslöjas än. Det skulle förta lyssningsupplevelsen.

När vi hör musik första gången så finns det en chans att något alldeles speciellt inträffar. Det är då som stycket kan drabba dig som allra starkast. Kanske kommer det bli Toshi Hosokawas lotusblomma, Anna Thorvaldsdottirs Dreaming, Sally Beamish City Stanzas eller varför inte Fanny Mendelssohns stråkkvartett. Jag är lika spänd som du, vad som helst kan hända, det här är helt ny musik även för mig.

Så vad uppstår egentligen när du hör fantastisk musik för första gången? Jag kan passa på att berätta om mitt första möte med Jean Sibelius violinkonsert som vi i höst kommer få se stjärnviolinisten Janine Jansen framföra tillsammans med Sveriges Radios symfoniorkester. På den tiden kände jag främst till Finlands store tonsättare genom hans symfonier, det överväldigande tilltalet, musik som är helt modern samtidigt som den berättar om tusen sjöar och eviga skogar. Ändå kunde jag inte ana vad som kunde ske med mig under mitt första möte med Sibelius enda violinkonsert.

Det började så oerhört svagt. En hostning hade förstört allt. Först stilla i orkesterns stråkar, kanske lät det som en svag susning, eller som snö som faller över ett mörkt landskap. Och så genom snön skar den ensamma fiolens solostämma. Melodin verkade komma från urtiden, som om Sibelius på något märkligt sätt hade satt örat mot marken och lyckats uppfatta underjordens mystiska toner. Urtid och snö, jord och mystik. Violinkonserten tog mig med storm. Det var helt oväntat, det var i en konsertlokal en helt vanlig onsdagkväll som det hände.

Samma sak kan nu ske igen. Kanske blir det under Jakob Mühlrads uruppförande, Julia Wolfes Compassion eller varför inte Johannes Brahms dubbelkonsert som jag faktiskt aldrig har hört i sin helhet.

Den klassiska musikens värld går inte att överblicka i sin helhet. Men att acceptera det labyrintiska är själva nyckeln. Du blir aldrig fullärd och det är som det skall. Men varje abonnemangskväll är en röd tråd som leder in i det okända. Ta första steget och du kommer vara fast.

Eric Schüldt