arrow

Nature

Naturskildringar går som en röd tråd genom konserten där svenska och japanska tonsättares musik möts. Från Staffan Storms haikutonsättningar i Aspects of Snow till Toshio Hosokawas Schumann-inspirerade Die Lotosblume och Toru Takemitsus Wind Horse används den mänskliga rösten på skiftande och målande sätt. Likaså demonstrerar Mika Takehara marimbans mångsidighet i verk av Pär Lindgren och Karen Tanaka och i Malin Bångs Shinai kiai återskapas spänningen och intensiteten i asiatisk kampsport.

Körlyrik, en genre som karaktäriseras av textnära tonsättningar av ofta utsökt poesi, som i det närmaste ter sig som tonsatt recitation. Här presenteras såväl svenska som japanska exempel med inslag av musik för slagverk.

Japanska pianisten och tonsättaren Karen Tanaka hyser stor kärlek till naturen och omsorg om miljön. Naturen har också inspirerat till många av hennes verk, som det virtuosa och fängslande marimbastycket Tales of Trees. Naturen är inte heller långt borta i konsertens svenska slagverksstycken. Av tonsättarprofessor emeritus Pär Lindgren får vi en ganska tydlig bild av hackspetten som i Woodpecker’s Chant får härja fritt i slagverket, medan förvandlingen i Metamorphose är av det mer energiska slaget.

Malmöbaserade Staffan Storm har skrivit en del storskaliga körverk, bland annat Nachtschatten som beställdes och framfördes av Radiokören i samband med 90-årsjubiléet 2015. Aspects of Snow är hans tonsättning av Takayama Sozeis haiku-dikter som ställde krav på en mer nerskalad form. Toru Takemitsus Wind Horse är inspirerat av en tibetansk vindflöjel, kallad vindhäst: ett uppspänt rep med färgglada band som blåser i vinden och visar nomaderna färdriktningen. Vindhästen är också en allegori för människans själ i central- och östasiatisk shamantradition.

För att skapa Radiokörens beställningsverk Shinai kiai har Malin Bång studerat kampsporterna kendo, som härstammar från samurajerna och utövas med bambusvärd (shinai), och den koreografiliknande aikido. Aspekterna av fullständig närvaro, snabb respons, den intensiva stillheten före ett spel och de plötsliga utbrotten av energi och rörelse under duellerna har varit utgångspunkterna. Att utföra musik som medlem i en ensemble är nära relaterat till samma upplevelse av fokus och koncentration.

Toshio Hosokawas musik tillkommer i spänningsfältet mellan västerländsk konstmusik och japansk tradition. Schumanns sång Die Lotosblume är en av de sånger som Hosokawa värderar mycket högt. Dialogen mellan månen och lotusblomman är ett starkt känslomässigt motiv i asiatisk kultur. Hosokawa förklarar: ”Inom buddismen sitter Buddha på en lotusblomma som en symbol för det transcendentala. Lotusen sänker ner sina rötter i gyttjan, växer upp genom vattnet och öppnar sig mot himlen. I månljuset påminner den stängda blomman om händerna hos en människa försjunken i bön.”

Den amerikanske poeten Edward Estlin Cummings, känd som e.e. cummings sätter ibland sina läsare på ganska svåra prov, men som två av hans svenska översättare konstaterade: ”Har man bara en smula barnasinne kvar brukar det går bra!” Kanske var det just barnasinne som Lars Johan Werle, upphovsmannen till Trees liksom operor som Animalen och Tintomara, hade kvar när han konstaterade att cummings texter är ”mångtydiga, de inbjuder till lek, stundom allvarlig lek, till tonsättning…”.

Text: Karin Ekedahl


RADIOKÖREN Skriv ut

Medverkande

 

Radiokören är ensemblen som tar ut riktningen för andra att följa. I över 90 år har de förvaltat den svenska a cappella-traditionen och det legendariska klangidealet som Eric Ericson skapade på 1900-talet och bjuder samtidigt på en framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar från tidig musik till helt nyskrivna verk. Körmedlemmarnas förmåga att växelvis sjunga solistiskt och i nästa stund smälta in i körens tätt sammanvävda klang skapar ett instrument som har kallats en av världens bästa körer. Över hela världen prisas deras inspelningar och konserter och med sin chefsdirigent Peter Dijkstra fortsätter de ständigt att utvecklas.

Mika Takehara är en ledande slagverks- och marimbasolist med en känsliga musikalisk stil och ett danslikt kroppsspråk. Hon är född och uppvuxen i Japan och efter examen i Tokyo flyttade hon till Stockholm där hon tog emot solistdiplom vid Kungliga Musikhögskolan. Mika Takehara är specialiserad inom soloslagverk med live elektronik, egna kompositioner, solokonserter, solist med orkestrar och teatraliskt slagverksperformance. Hon är också en uppskattad pedagog och ger masterklasser över hela världen. Mika samarbetar även med dansaren Virpi Pahkinen och de har bl.a. med stor succé turnerat med Ichos för solodans, soloslagverk och live-elektronik, en komposition av Mika Takehara som också återkommer med fortsatt turné det kommande året. Mika Takehara ingår, tillsammans med Lisa Nordström, i ZAWAZAWA – en duo som fått stor uppmärksamhet med bl.a. sin musikdokumentärfilm som visats i Europa på
filmfestivaler. Mikas filosofi och övningsteori har uppmärksammats med en egen monter på den permanenta utställningen på det nyöppnade Scenkonstmuseet i Stockholm.

Ingår i följande abonnemang: