Byström & Bruckner
När dirigenten David Afkham dirigerar Radiosymfonikerna för tredje gången står Bruckners mäktiga Symfoni nr 3 och uruppförandet av Britta Byströms dubbelkonsert för violin/viola och kontrabas, Infinite Rooms, på programmet. Solister är orkesterns konsertmästare Malin Broman och kontrabasist Rick Stotijn.
Hör Britta Byström beskriva sitt arbete som tonsättare (på engelska, ej textat)
Anton Bruckner tillägnade Richard Wagner sin hjältemodiga och majestätiska Symfoni nr 3, något som vid den tiden väckte stor uppståndelse. Själva symfonin avfärdades som ”ospelbar”. Sedan dess har den vuxit till att bli ett av de mest älskade symfoniska verken.
En klangfärgens hjälte är Britta Byström som i sin musik experimenterar med rumsklang och övertoner. Hennes dubbelkonsert Infinite Rooms beskriver hon själv som en musikalisk gestaltning av ”speglar som speglar sig i speglar”. Konserten är beställd för Radiosymfonikernas konsertmästare Malin Broman – här för första gången på både violin och viola – och kontrabasist Rick Stotijn som uruppför den i Berwaldhallen.
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Tyske dirigenten David Afkham är sedan september 2019 chefsdirigent och konstnärlig ledare för Spaniens nationalorkester och kör, efter fem år som förste dirigent. Bland alla höjdpunkter ur hans konserter med nationalorkestern kan nämnas Brahms Requiem, Schönbergs Gurre-Lieder och Wagners Den flygande holländaren i konsertversion, alla kritikerrosade och omtalade. Bland hans många gästspel denna säsong kan nämnas Chicago Symphony, NHK Symphony Orchestra och Münchner Philharmoniker samt debuter med bland andra Dresdner Philharmonie och Pittsburgh Symphony. Han operadebuterade på Glyndebournefestivalen sommaren 2014 med Verdis La Traviata, som han sedan turnerade med. Denna säsong inledde han vid Theater an der Wien med Dvořáks Rusalka med ytterligare operor att vänta, som Wagners Parsifal och Mozarts Così fan tutte. Efter studier i Freiburg och Weimar var han assistent åt Bernard Haitink under flera stora produktioner och assisterande dirigent för Gustav Mahler Jugendorchester 2009–2012.
Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2008. Under åren 2015–2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae, med vilka hon uruppförde över 20 verk och gjorde åtskilliga inspelningar och turnéer. 2019 efterträdde hon Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester.
Som gästande konsertmästare har hon spelat med bland andra Londons Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Philharmonia-orkestern. Som solist och musikalisk ledare har hon uppträtt med bland andra Tapiola Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, Trondheim-solistene och australiska ACO Collective. Hon har uppträtt som solist med bland andra Göteborgs Symfoniker, Copenhagen Phil, BBC Skotska Symfoniorkester, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester, med dirigenter såsom Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding.
De senaste åren har hon uruppfört solokonserter av Daniel Börtz, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort mer än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Nyligen släpptes en skiva med verk av Laura Netzel, samt Stockholm Diary inspelad med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert med Simon Crawford-Phillips och Musica Vitae nominerades 2019 till en Grammy Award.
Våren 2020 uppmärksammades hennes inspelning av Mendelssohns stråkoktett, där hon spelade alla instrument och stämmor själv. Ytterligare två inspelningar i samma anda har följt: Britta Byströms oktett A Room of One’s Own, samt Johan Halvorsens Passacaglia inspelad med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.
2001 grundade hon Change Music Festival i Kungsbacka. Hon är även medgrundare av Kungsbacka Pianotrio som givit mer än 700 konserter världen över, och Stockholm Syndrome Ensemble som består av några utav Europas bästa kammarmusiker.
Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.
Nederländske kontrabasisten Rick Stotijn anses vara en av världens främsta på sitt instrument. Han är sedan 2010 stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester, gästspelar i samma roll hos exempelvis London Symphony Orchestra och Concertgebouworkestern i Amsterdam och uppträder som solist med flera av världens främsta ensembler som Musica Vitae, Nederländska Radions Symfoniorkester, Amsterdam Sinfonietta, Joensuu stadsorkester och Sveriges Radios Symfoniorkester. Han samarbetar flitigt med högaktuella tonsättare och har fått verk skrivna för sig av exempelvis Britta Byström, Roel van Oosten, Rene Samson och Michel van der Aa. Som kammarmusiker har han spelat med bland andra Janine Jansen, Mischa Maisky, Vilde Frang, Simon Crawford-Phillips och Johannes Rostamo. Han uppträder regelbundet vid festivaler i exempelvis Luzern, Delft och Utrecht. Han spelar på en Raffaele & Gagliano tillhandahållen av NMF, Nederländska musikinstrumentstiftelsen.
Musiken
Den japanska konstnären Yayoi Kusama (f 1929) utforskar evigheten i sina oändlighetsmålningar, ogripbara rymder och tusentals prickar som är hennes signum. Kusama skapar också de oändliga spegelrum som har inspirerat Britta Byström att tonsätta Infinite Rooms, en dubbelkonsert för violin/viola, kontrabas och orkester. Byström skriver: ”Man blickar in i ett rum där en viss detalj med hjälp av speglar förmerar sig i oändlighet. Ofta är själva motivet enkelt, lätt urskiljbart, och komplexiteten uppstår i mångfaldigandet.”
Kusama har gjort spegelinstallationer sedan 1965. Det första rummet täcks av ett oändligt fält av prickiga fallosar som reflekteras. Ett annat täcks av ljusdioder, där rummets gränser är upplösta och stjärnhimmeln som skapas ger en svävande upplevelse. Bildvärldarna kommer ur Kusamas hallucinationer som hon haft sedan barndomen, där hon ser raster av upprepade former. Spegelrummen låter henne ge form till dessa upplevelser som hon beskriver som självutplåning. De upplöser jagets gränser och låter en bli ett med omgivningen och försvinna i tomheten.
Även Byström har ett spännande förhållande till oändligheten. Hon beskriver kvinnliga tonsättare som oskrivna blad: ”Det märkte jag redan på utbildningen, att ingen hade någon förutbestämd åsikt om vilken riktning jag skulle välja musikaliskt. I dag ser jag hur många kvinnliga tonsättare utvecklar sig i en mer personlig riktning än sina manliga kolleger.” I tonsättandet är hon också mån om att ge rum för nya infall och hålla alla musikaliska och konstnärliga möjligheter öppna, därför sparar hon högar med partitursidor och slänger inget förrän stycket är klart. Hon vänder sig mot smal estetik som målar in sig i ett hörn och skriver själv istället gehörsbundet. Även de långa efterklangerna som utmärker hennes musik, med ljusa toner som vill ha högt i tak, visar en dragning till det oändliga. Byströms suktan efter rymd och frihet avslöjas också av svävande verktitlar som Allt beror på vingar, Medan draködlan flyger, Utflykt i det okända och Inte-nudda-golv.
Infinite Rooms består av sex satser där solisterna dominerar, som var för sig följs av musikaliska oändlighetsrum där orkestern dominerar. Solisterna speglar varandra och flyter ihop. Violinen kastar långa ”kontrabasskuggor” medan kontrabasen kastar korta ”violinskuggor”. Verket tillägnas solisterna Malin Broman och Rick Stotijn.
Text: Mats Hansson
BRITTA BYSTRÖM
Född: 14 mars 1977 i Sundsvall.
Utbildning: Började som trumpetelev på Kommunala Musikskolan. Studerade från 1995 komposition vid Musikhögskolan i Stockholm för bland andra Pär Lindgren och Bent Sørensen, där hon tog examen 2001.
Kännetecken: Atmosfärisk, impressionistisk och gehörsbunden musik som ofta rör sig i ett ljust register, samt präglas av långa efterklanger och stor klangpalett. Starkt påverkad, enligt egen utsaga, av Debussy, Ravel och Bach.
Verk i urval: Fler verk lånar titlar från klassiker inom litteratur, film, konst och musik. Der Vogel der Nacht (2019) refererar till en partitur-anteckning av Mahler. Farewell Variations (2015) refererar till Farväl-symfonin av Haydn. Invisible Cities (2013) och Picnic at Hanging Rock (2010) är namn som hämtas från filmer som bygger på romaner med samma namn. De nyare verken Infinite Rooms, Segelnde Stadt och Diagonal musik hämtar i sin tur namn från installationer och målningar.
Om problem med efterklanger: Byströms verk är rika på långa efterklanger. Cymbalerna dämpas sällan utan vävs in i musiken som följer, detsamma gäller stråkarnas pizzicaton. Efterklangerna skapar en gränslös, flytande och atmosfärisk känsla i hennes upplösande och klangrika orkesterverk, men ställer tyvärr till det vid skivinspelningar. Det går inte att klippa var som helst eftersom det just skulle förstöra efterklangerna. Längre stycken måste därför sitta i en tagning. Ja, ibland är det lätta och befriande både krävande och komplicerat …
Premiären för Bruckners tredje symfoni i december 1877 i Wien var ett fiasko. Kort före konserten dog Bruckners vän, den tilltänkte dirigenten Johann Herbeck, och Bruckner själv bestämde sig för att leda orkestern. Bruckner var en skicklig organist och körledare, men som orkesterdirigent saknade han erfarenhet. Under uppförandet hördes ljudliga protester från publiken och folk troppade av efter hand. Vid slutet återstod bara ett tjugotal personer som stöttade den tröstlöse kompositören. Bland dem fanns en sjuttonåring med lovande framtidsutsikter, Gustav Mahler.
Säkerligen spelade Bruckners undermåliga ledning av orkestern en roll i den uteblivna framgången, men han var också en tacksam måltavla för kritik. Utan att själv söka bråk kom Bruckner att bli ett slagträ i debatten mellan Wagnerianer och Brahms-anhängare. Den senare sidan, anförda av kritikern Eduard Hanslick, ville slå vakt om den ”absoluta musiken”. Deras motsats var den nytyska skolan med Wagner och Liszt i spetsen, som ansåg att framtiden låg i programmusiken och i musikens förening med andra konstarter, som i Wagners allkonstverk. Då Bruckner beundrade Wagner, och dessutom tillägnat honom den tredje symfonin, blev han placerad i fiendelägret av Hanslick och hans anhang.
Men lyckan skulle så småningom komma att svänga för Bruckner. Fyra år senare, 1881, kom hans fjärde symfoni att bli en framgång, och den sjunde symfonin, som hördes för första gången tre år senare, blev en triumf för tonsättaren. Även den tredje symfonin skulle så småningom komma att uppskattas av publiken. 1885 framfördes trean sex gånger, bland annat i New York City.
Den tredje symfonin bär bland annat på inspiration från Beethoven. Inflytandet kan höras direkt i den mystiska inledningen, som för tankarna till Beethovens nionde symfoni. Men influenserna från Wagner är också tydliga, med citat från Valkyrian och Tristan och Isolde. Dock så valde Bruckner redan i versionen av symfonin från 1877, som alltså var den som uruppfördes i Wien, att stryka de flesta Wagner-citaten. Bruckner omarbetade symfonin ett flertal gånger. Han komponerade en första version redan 1873, som inte uppfördes. Musikforskare räknar i dag med att symfonin existerar i åtminstone sex versioner.
Text: Axel Lindhe
Ungefärlig konsertlängd: 20 oktober: 2 tim inkl. paus. Ungefärligt konsertlängd 21 oktober: 2 tim 15 min inkl. paus då Frykbergstipendierna delas ut.
Konsertintroduktion 20 okt kl 18:00 samt 21 okt kl 14:00.
Fler konserter
BEETHOVENS ÅTTA
Portugisiske dirigenten Dinis Sousa bjuder på medryckande och berörande verk av Joseph Haydn, Kaija Saariaho och Ludwig van Beethoven i sin debut med Sveriges Radios Symfoniorkester.
BACHS H-MOLLMÄSSA
Chefsdirigent Kaspars Putniņš leder Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester i Johann Sebastian Bachs storslagna mästerverk.
MOZART I HÄNDERNA PÅ MAXIM EMELYANYCHEV
Möt Radiosymfonikernas blivande förste gästdirigent som både dirigent och solist i Mozarts sprudlande 23:e pianokonsert och Rimskij-Korsakovs färgrika Scheherazade.