arrow

Brahms Requiem

Brahms ville skriva en dödsmässa som riktade sig direkt till människan, inte till Gud, precis som Luther i sin tyska översättning av Bibeln drygt 300 år tidigare. Titeln hänvisar med andra ord till språket, inte publiken; Brahms själv sade att han gladeligen hade kallat det för ”ett mänskligt rekviem” och från första textraden märks verkets ömsinta, förlåtande och positiva ton: ”Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.”. Se livestreamingen av torsdagens konsert på Play.

När Brahms funderade kring skapandet av ett rekviem kunde han valt samma väg som Berlioz tidigare gjort och som Verdi skulle göra senare och skrivit ett mastodontverk som krävde stora resurser. Det låg dock inte för honom att komponera i det stora formatet och till och med symfonierna är skrivna för en ganska moderat orkester. Vi fick aldrig någon opera av Brahms och han arbetade ständigt med säga så mycket som möjligt med så små uttryck och resurser som möjligt.

Ein deutsches Requiem är Brahms längsta verk och man kan finna spår av musiken så tidigt som 1861 då Brahms började komponera en sorgekantat i två satser. Idén att i stället för den vanliga mässtexten på latin tonsätta valda delar ur Luthers tyska bibelöversättning kan möjligen härröra från ett samtal med kollegan Robert Schumann. Flera år senare fick Brahms genom Schumanns änka, Clara, veta att Schumann haft för avsikt att komponera en dödsmässa med samma titel. Men det är först efter att Brahms så högt älskade mor avlider 1865 som arbetet med ett tyskt rekviem tar fart och för Brahms var det ett sorgearbete. Tonsättaren berättade i ett samtal att han mycket väl kunde kalla verket ”Ein menschliches Requiem”, ett mänskligt rekviem.

Brahms Ein deutsches Requiem skiljer sig från det traditionella rekviet. I stället för att sörja de döda riktar sig verket hög grad till de levande för att skänka tröst och själslig lindring. För honom var det viktigt att undvika seden med ett storslaget ”Dies Irae”, vredens dag. Arbetet med verket var inte alldeles enkelt och det tyska rekviet nådde sin slutgiltiga form först 1869 då det uruppfördes i Leipzig.

Vi är mycket glada att välkomna Weimarsonen Matthias Goerne tillbaka till Berwaldhallen. Goerne är en av de mest uppskattade barytonsolisterna idag och samarbetet mellan Radioorkestern, Harding och Goerne har tidigare resulterat i ett kritikerrosat Wagnerprojekt utgivet på cd av Harmonia Mundi.

Brahms var en stor humorist och om harpans första insats skrev han till en vän: ”Jag ansträngde mig verkligen för att dölja harpans första insats i rekviet, så att det uppmärksamhetskrävande instrumentet för guds skull inte skulle sticka ut som en ren effekt.” Ein deutsches Requiem är ett med rätta älskat, innerligt, verk som spelas både ofta och överallt.

Text: Thomas Roth


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot RADIOKÖREN dot 2018/2019
Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

&

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.

Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.

Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.

År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.

Matthias Goerne är känd för uppskattade framträdanden på opera- och konsertscener världen över. Bland hans många roller är han särskilt uppmärksammad för titelrollen i Alban Bergs Wozzeck, men även andra krävande roller som Wotan, Amfortas och Wolfram i Wagners operor och Jochanaan i Strauss Salome. Han har spelat in tolv album på Harmonia Mundi med utvalda Schubert-lieder och även andra kritikerrosade skivor med sånger av Brahms och Mahler. Säsongen 2018–2019 är Goerne residensartist hos New York-filharmonikerna.

&

Marc Korovitch är chefsdirigent för Paris ungdomskör, Jeune chœur de Paris, och arbetar regelbundet med bland andra Franska radions kör och den framstående franska kören Accentus. Med SWR Vokalensemble har han bland annat spelat in Ravels Daphnis och Chloé och framfört Berlioz Romeo och Julia, även tillsammans med NDR Chor. 2017 deltog Korovitch och kören Accentus vid invigningen av det nya konserthuset La Seine Musicale i Paris. Han uppträder vid festivaler runt om i världen som Mozartwoche i Salzburg, Festival de Radio-France i Montpellier, Mostly Mozart Festival i New York och Recontres Musicales i Évian i Frankrike.

Musiken

Ungefärliga tider

Brahms Ein deutsches Requiem har med rätta tagit plats bland körlitteraturens stora och högt älskade mästerverk. För tonsättaren själv innebar detta verk hans definitiva ”mognadsprov” och genombrott – inkörsporten till hans storhetstid med de berömda symfonierna, konserterna och kammarmusikverken.

Titeln, ”en tysk dödsmässa”, hade Brahms råkat på långt tidigare i en arbetsbok som han efter Schumanns död fann bland hans kvarlåtenskap. Brahms ville förverkliga idén, troligen som en hyllning till Schumanns minne, men hans skisser blev liggande. I februari 1865 fick han ett telegram med besked om hans mors bortgång. Den svåra förlusten gav verket ny aktualitet och 1866 hade Brahms fullbordat sex satser, nu till moderns minne.

På långfredagen 1868 kom det första fullständiga framförandet av det då sexsatsiga verket i Bremens domkyrka. Framgången blev så stor att konserten måste upprepas. Därefter tillade Brahms ytterligare en sats, den numera femte med det berömda sopransolot. Den slutliga versionen uppfördes i februari 1869 i Leipzig, följt av talrika uppsättningar runt om i Europa och i Ryssland. Brahms var nu ett stort namn.

Titeln betonar verkets avvikande karaktär, inte bara språkligt. I själva verket är det frågan om ett alternativ till den traditionella katolska dödsmässan, som under århundraden tonsatts av bland andra Mozart, Cherubini, Berlioz och Verdi. Av den strikta katolska mässordningen finns här ingenting i behåll. Å andra sidan finns inte heller någon anknytning till protestantisk gudstjänst. Vad Brahms ville skapa är ett konfessionslöst religiöst verk med texturval från en mängd av Bibelns böcker, även apokryferna.

Två grundtankar genomsyrar hela verket: sorgen över dödens oundviklighet och den tröstande förvissningen om uppståndelse och ett saligt liv efter detta. Den katolska mässans skräckfyllda domedagsskildring ”Dies irae” saknas helt; den yttersta dagen skildras i stället i den sjätte satsen som en glädjefest. Om arvsynd och helvete nämns inte ett ord, naturligtvis inte heller om helgonens förböner. Inte ens Kristus nämns; det hela är en sak direkt mellan människa och Gud och det går knappast att missta sig på den varma religiositet och den inspiration som talar ur denna djupt allvarliga och innerliga musik.

Text: Gereon Brodin

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 15 min

Konserten den 17 oktober spelas in.
Konserten den 18 oktober livestreams här på webben.