arrow

Brahms Requiem

Brahms ville skriva en dödsmässa som riktade sig direkt till människan, inte till Gud, precis som Luther i sin tyska översättning av Bibeln drygt 300 år tidigare. Titeln hänvisar med andra ord till språket, inte publiken; Brahms själv sade att han gladeligen hade kallat det för ”ett mänskligt rekviem” och från första textraden märks verkets ömsinta, förlåtande och positiva ton: ”Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.”. Se livestreamingen av torsdagens konsert på Play.

När Brahms funderade kring skapandet av ett rekviem kunde han valt samma väg som Berlioz tidigare gjort och som Verdi skulle göra senare och skrivit ett mastodontverk som krävde stora resurser. Det låg dock inte för honom att komponera i det stora formatet och till och med symfonierna är skrivna för en ganska moderat orkester. Vi fick aldrig någon opera av Brahms och han arbetade ständigt med säga så mycket som möjligt med så små uttryck och resurser som möjligt.

Ein deutsches Requiem är Brahms längsta verk och man kan finna spår av musiken så tidigt som 1861 då Brahms började komponera en sorgekantat i två satser. Idén att i stället för den vanliga mässtexten på latin tonsätta valda delar ur Luthers tyska bibelöversättning kan möjligen härröra från ett samtal med kollegan Robert Schumann. Flera år senare fick Brahms genom Schumanns änka, Clara, veta att Schumann haft för avsikt att komponera en dödsmässa med samma titel. Men det är först efter att Brahms så högt älskade mor avlider 1865 som arbetet med ett tyskt rekviem tar fart och för Brahms var det ett sorgearbete. Tonsättaren berättade i ett samtal att han mycket väl kunde kalla verket ”Ein menschliches Requiem”, ett mänskligt rekviem.

Brahms Ein deutsches Requiem skiljer sig från det traditionella rekviet. I stället för att sörja de döda riktar sig verket hög grad till de levande för att skänka tröst och själslig lindring. För honom var det viktigt att undvika seden med ett storslaget ”Dies Irae”, vredens dag. Arbetet med verket var inte alldeles enkelt och det tyska rekviet nådde sin slutgiltiga form först 1869 då det uruppfördes i Leipzig.

Vi är mycket glada att välkomna Weimarsonen Matthias Goerne tillbaka till Berwaldhallen. Goerne är en av de mest uppskattade barytonsolisterna idag och samarbetet mellan Radioorkestern, Harding och Goerne har tidigare resulterat i ett kritikerrosat Wagnerprojekt utgivet på cd av Harmonia Mundi.

Brahms var en stor humorist och om harpans första insats skrev han till en vän: ”Jag ansträngde mig verkligen för att dölja harpans första insats i rekviet, så att det uppmärksamhetskrävande instrumentet för guds skull inte skulle sticka ut som en ren effekt.” Ein deutsches Requiem är ett med rätta älskat, innerligt, verk som spelas både ofta och överallt.

Text: Thomas Roth


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER arrow RADIOKÖREN Skriv ut

OBS! Solistbyte

Sophie Karthäuser, sopran ställer in pga sjukdom. Sylvia Schwartz ersätter på konserterna den 17 och 18 oktober. Christiane Karg ersätter på konserten den 20 oktober.

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges orkester. Oavsett var i landet du bor kan du lyssna på orkesterns konserter i Sveriges Radio P2 i etern och på webben och flera av dem visas också i Sveriges Television. Varje år framför orkestern älskade verk ur den klassiska repertoaren och nyskriven musik av spännande, samtida tonsättare. Dessutom samarbetar de med framstående jazz-, pop- och rockartister och strävar ständigt efter att utvecklas och bryta ny mark.

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Under de första 40 åren ansvarade en rad olika musikprofiler för den radiosända orkestermusiken. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har sedan dess, under enastående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, formats till en internationellt ryktbar konstmusikensemble i toppklass. Sedan 2007 är Daniel Harding orkesterns chefsdirigent som säsongen 2016–2017 firade sitt tioårsjubileum med att göra tre av 1800-talets stora symfoniska verk.

Orkestern turnerar regelbundet och blir ofta inbjuden till internationella festivaler och konserthus. Våren 2016 turnerade de i Europa tillsammans med Mozart-specialisten Maria João Pires och den uppmärksammade violinisten Veronika Eberle. Under 2014 gästade de såväl påskfestivalen i Aix-en-Provence som the BBC Proms i London. I maj 2017 gjorde orkestern en stor turné med musik av bland andra Ravel, Dvořák och Mahler. Tillsammans med den Grammybelönade violinisten Joshua Bell besökte de bland annat Wien, Salzburg och Milano. Under Östersjöfestivalen 2017 uruppförde Sveriges Radios Symfoniorkester Aeterna av Anders Hillborg, ett beställningsverk som är en del av ett filmprojekt om FN:s 17 miljömål. Festivalen avslutades med Mahlers Symfoni nr 6 under ledning av chefsdirigent Daniel Harding.

I augusti 2018 avslutade orkestern den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers Symfoni nr 8, med vilken de bara veckan innan öppnat den sextonde Östersjöfestivalen. Säsongen 2018–2019 omfattar flera stora verk för kör och orkester som Brahms Requiem och Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht. Sveriges Radios Symfoniorkester är också mycket stolta att presentera sin nye förste gästdirigent, Klaus Mäkelä, som kommer att göra tre konserter under säsongen med bland annat Sjostakovitjs femte, sjätte och sjunde symfonier. Andra uppmärksammade gästspel är Malin Byström, Christian Gerhaher, dirigenten Mirga Gražinytė-Tyla och pianisten Conrad Tao. I november 2018 åker orkestern på en ny, omfattande Europaturné och i september gästade de dessutom Anima Mundi Festival i Pisa.

Radiokören är som en bergsbestigare i musikvärlden. Flera hundra år av svensk a cappella-tradition i kombination med framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar, liksom samarbeten med några av världens bästa dirigenter, har etablerat Radiokören som en av de främsta ensemblerna i sitt slag. Genom Sveriges Radio P2 når kören inte bara konsertpubliken utan också en mängd lyssnare i etern och på webben.

I maj 1925 hade Radiokören sin allra första konsert och ribban lades högt redan från början. När ensemblen grundades var ett av dess uppdrag att ”verka på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå”. Den legendariske körledaren Eric Ericson utvecklade kören till en världsberömd ensemble och under hans ledning lockades tonsättare som Paul Hindemith, Frank Martin och Igor Stravinsky till Stockholm. Där fick de höra sin musik framförd som de aldrig hört den tidigare. Även svenska tonsättare skrev körmusik på nya sätt, inspirerade av den unika ensemblens möjligheter.

I januari 2011 utsågs Radiokören till en av världens tio bästa körer av den brittiska tidskriften Gramophone. Körens skivinspelningar har belönats med exempelvis det prestigefyllda Edison Klassiek (Mass & Motets, 2015) och Diapason d’Or (Nordic Sounds, 2011). Regelbundna turnéer hör till körens verksamhet och vid utdelningen av Musikexportpriset 2010 belönades ensemblen med regeringens hederspris för att de ”under mer än ett halvsekel satt den svenska körmusiken på kartan”. I november 2017 gästade Radiokören Lincoln Center i New York City tillsammans med Svenska Kammarorkestern och dirigent Thomas Dausgaard med Beethovens Missa solemnis. I april 2018 gjorde de Mozarts Mässa c-moll med Berlinfilharmonikerna under ledning av Daniel Harding vid tre utsålda konserter och tidningen Tagesspiegel skrev: ”Det är med rätta kören anses vara en av de bästa av sitt slag.”

Under säsongen 2018–2019 kommer Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester att göra flera storslagna verk för kör och orkester, som Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht och Brahms Ein deutsches Requiem. Naturligtvis hyllar kören sin tidigare chefsdirigent, Eric Ericson, med en jubileumskonsert helt i Ericsons egen anda med banbrytande ny musik och portalverk ur körrepertoaren. Samarbetet med Jacob Mühlrad fortsätter med ett nytt uruppförande i november 2018, det mångbottnade stycket Time. Under säsongen uruppför Radiokören även spännande ny musik av Ylva Skog, Malin Bång, Lisa Streich och högaktuella Raminta Šerkšnytė. I april 2019 väntar en gränsöverskridande konsert med den prisbelönade sångerskan Ane Brun och dirigent Hans Ek. Ett nytt år fyllt av överraskningar och fantastisk musik.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007. Han är även avgående chefsdirigent för Orchestre de Paris, konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och hedersdirigent hos Mahler Chamber Orchestra, som han jobbat med i över 20 år. Harding gästar regelbundet framstående orkestrar som Wienfilharmonikerna, Staatskapelle Dresden och Concertgebouworkestern i Amsterdam. Han har gjort flera prisbelönade skivinspelningar som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonsert nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Harding började spela trumpet som barn, men i tonåren tog intresset för dirigering över. Som sjuttonåring satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Sir Simon Rattle vid Birminghams symfoniorkester i ett år. Han avslutade sin tid med att själv leda orkestern, vilket blev hans professionella debut som dirigent.

I augusti 2018 avslutade Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers storslagna Symfoni nr 8 tillsammans med internationella stjärnsolister som Karen Cargill och Christopher Maltman. I september gästade de Anima Mundi-festivalen i Pisa och i november åker orkestern på en omfattande Europaturné med konserter i bland annat Tyskland, Österrike och Schweiz. Harding är även en eftertraktad operadirigent med återkommande engagemang vid exempelvis La Scala i Milano, Wiener Staatsoper och festivalen i Aix-en-Provence.

Harding är angelägen att utbilda och inspirera sin publik. Han vill att barn och ungdomar själva skall få uppleva musiken med instrument i händerna och att publiken får en fördjupad relation till – och därmed också förståelse av – musiken. ”Jag vill förmedla att musik är mer än en kort förströelse,” säger Harding. ”Den är en del av våra liv och jag tror att när publiken blir medveten om det kommer de att lyssna på ett annat sätt.”

Matthias Goerne är känd för uppskattade framträdanden på opera- och konsertscener världen över. Bland hans många roller är han särskilt uppmärksammad för titelrollen i Alban Bergs Wozzeck, men även andra krävande roller som Wotan, Amfortas och Wolfram i Wagners operor och Jochanaan i Strauss Salome. Han har spelat in tolv album på Harmonia Mundi med utvalda Schubert-lieder och även andra kritikerrosade skivor med sånger av Brahms och Mahler. Säsongen 2018–2019 är Goerne residensartist hos New York-filharmonikerna.

Chief conductor of the Jeune Choeur de Paris, he started a collaboration with the SWR Vokalensemble Stuttgart in 2013 (including a recording of Ravel’s Daphnis et Chloé), and also works regularly with the Chœur de Radio-France and the Choeur Accentus since 2014, for tours, radio performances, recordings, preparations and A Cappella concerts. He collaborates with many personalities, such as Sir Simon Rattle, Gustavo Dudamel, Daniele Gatti, Louis Langrée, Stéphane Denève, Laurence Equilbey, L. G. Alarcon… He also conducted the WDR Rundfunkchor in Cologne since 2016. In July 2016, he has prepared both the SWR Vokalensemble Stuttgart and the NDR Chor for Berlioz’s Romeo et Juliette. He works for many festivals : the Mozartwoche in Salzburg, Recontres Musicales d’Evian, the Festival de Radio-France in Montpellier or the Mozart festival in New-York.

Musiken

Ungefärliga tider

Brahms Ein deutsches Requiem har med rätta tagit plats bland körlitteraturens stora och högt älskade mästerverk. För tonsättaren själv innebar detta verk hans definitiva ”mognadsprov” och genombrott – inkörsporten till hans storhetstid med de berömda symfonierna, konserterna och kammarmusikverken.

Titeln, ”en tysk dödsmässa”, hade Brahms råkat på långt tidigare i en arbetsbok som han efter Schumanns död fann bland hans kvarlåtenskap. Brahms ville förverkliga idén, troligen som en hyllning till Schumanns minne, men hans skisser blev liggande. I februari 1865 fick han ett telegram med besked om hans mors bortgång. Den svåra förlusten gav verket ny aktualitet och 1866 hade Brahms fullbordat sex satser, nu till moderns minne.

På långfredagen 1868 kom det första fullständiga framförandet av det då sexsatsiga verket i Bremens domkyrka. Framgången blev så stor att konserten måste upprepas. Därefter tillade Brahms ytterligare en sats, den numera femte med det berömda sopransolot. Den slutliga versionen uppfördes i februari 1869 i Leipzig, följt av talrika uppsättningar runt om i Europa och i Ryssland. Brahms var nu ett stort namn.

Titeln betonar verkets avvikande karaktär, inte bara språkligt. I själva verket är det frågan om ett alternativ till den traditionella katolska dödsmässan, som under århundraden tonsatts av bland andra Mozart, Cherubini, Berlioz och Verdi. Av den strikta katolska mässordningen finns här ingenting i behåll. Å andra sidan finns inte heller någon anknytning till protestantisk gudstjänst. Vad Brahms ville skapa är ett konfessionslöst religiöst verk med texturval från en mängd av Bibelns böcker, även apokryferna.

Två grundtankar genomsyrar hela verket: sorgen över dödens oundviklighet och den tröstande förvissningen om uppståndelse och ett saligt liv efter detta. Den katolska mässans skräckfyllda domedagsskildring ”Dies irae” saknas helt; den yttersta dagen skildras i stället i den sjätte satsen som en glädjefest. Om arvsynd och helvete nämns inte ett ord, naturligtvis inte heller om helgonens förböner. Inte ens Kristus nämns; det hela är en sak direkt mellan människa och Gud och det går knappast att missta sig på den varma religiositet och den inspiration som talar ur denna djupt allvarliga och innerliga musik.

Text: Gereon Brodin

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 15 min

Konserten den 17 oktober spelas in.
Konserten den 18 oktober livestreams här på webben.

Ingår i följande abonnemang: