arrow

Bachs Goldbergvariationer

Under sina år som P2:s husartist gjorde pianisten David Huang Berwaldhallen till sin hemvist. Denna soloafton gör han äntligen sin egen tolkning av ett av Johann Sebastian Bachs mest kända verk, Goldbergvariationerna.

”Jag är redo när ni är det, kommissarie Pembry.” Med de ödesmättade orden rör sig Hannibal Lecter, spelad av Anthony Hopkins, målmedvetet ur bild. Kamerans blick avslöjar inte vad som händer sedan, men tittaren anar, och får längre fram i filmen också se skymtar av Lecters bestialiska handlingar. Då, när vi tillsammans med Pembrys poliskollegor får se vad som hände honom, är det till Howard Shores skickligt skrivna, stämningsladdade filmmusik.

Men när Lecter mördar först Pembrys kollega och sedan går mot Pembry själv är musiken lugn, kristallklar, självklar, genialisk. Tittarens perspektiv är då Lecters, och Anthony Hopkins Oscarsbelönade skådespelarinsats förmedlar lugnet, till och med tillfredsställelsen, som den briljante men störde doktor Lecter känner inför sin i våra ögon groteska gärning. Den genialiska och kristallklara musiken är arian från Bachs Goldbergvariationer.

Valet av musik är inte en slump. Om det bara behövdes stillsam pianomusik var Howard Shore själv mer än kapabel. Lecter är dock inte bara slentrianmässig seriemördare, utan högutbildad och kulturintresserad med fotografiskt minne och nästan obehaglig intelligens. Bach var för sin samtid en bländande organist och orgelexpert men har med tiden kommit att beundras för sina många och otroligt skickliga kompositioner. ”Jag har bokstavligen vuxit upp med det här verket och drömt om att få spela det,” berättar pianisten David Huang som inte är främmande för Berwaldhallens publik. ”Det är underbart att äntligen själv framföra verket och få sätta min egen prägel på det.”

Bach skrev de Klaverövningar för tvåmanualig cembalo, som vi i dag känner som Goldbergvariaitonerna, för snart trehundra år sedan. Under bara det senaste seklet har åtskilliga bearbetningar och tolkningar gjorts utav diverse producenter, musiker och kompositörer. Förutom bearbetningar för harpa, gitarrduo, stråktrio och orgel har Bachs musik även omarbetats för exempelvis jazztrio, synthesizer eller i en elektroakustisk version för stråkar och live-elektronik.

När verket, som här, spelas på piano är det också i en slags omarbetning; ursprungligen skrevs det för cembalo, eller klavicymbal som det kallades i Sverige under Bachs tid. Till skillnad från pianot kan cembalon ha två uppsättningar tangenter. Goldbergvariationerna är skrivna just för ett sådant instrument, vilket kan bli problematiskt för pianister vars händer måste trängas på en enda manual. Det är dock ingenting som oroar pianisten David Huang. ”Jag längtar efter att utforska och verkligen få upptäcka den här fantastiska musiken. Det enda sättet att göra det är att spela den.”

Text: David Saulesco


Medverkande

 

Svensk-kinesiske pianisten David Huang har etablerat sig som en av Skandinaviens mest intressanta och framstående unga musiker. Som vinnare av Solistpriset 2014 gjorde han ett stort antal inspelningar och framträdanden i radio och tv med Sveriges Radios symfoniorkester, Göteborgs symfoniker och Gävle symfoniorkester. Hans brinnande intresse för kammarmusik har lett till samarbeten med några av landets främsta musiker i exempelvis Trio LEK, med violinisten Daniel Migdal och cellisten Frida Fredrikke Waaler Wærvågen. 2016 var Huang medgrundare till den uppmärksammade konsertserien ”Första parkett”, där Europas bästa unga musiker möter den bästa sortens hemmafest, riktad till en ung publik med liten eller ingen erfarenhet av kammarmusik.

Musiken

Ungefärliga tider

Mer än sextio år efter att Bach skrev Goldbergvariationerna – och femtiotvå år efter hans död – beskrev författaren Johann Nikolaus Forkel i sin Bach-biografi hur det gick till:

”Vi kan tacka greve Hermann Karl von Keyserling, rysk ambassadör till det sachsiska hovet, för detta verk. Han stannade ofta i Leipzig tillsammans med Johann Gottlieb Goldberg för att låta denne studera musik för Bach. Greven var ofta sjuk och låg sömnlös om nätterna. Då fick Goldberg, som bodde i grevens hus, spela för honom. Greven nämnde vid ett tillfälle för Bach att han önskade sig klaverstycken som Goldberg kunde uppmuntra honom med när han inte kunde sova. Bach tänkte att en serie variationer skulle passa bäst. Det var en form han tidigare varit ovillig att att behandla, men som vid hans hand nu blev lika konstnärliga som alla hans verk. Greven kallade dem därefter alltid för ’sina’ variationer: ’Kära Goldberg, vill ni inte spela en av mina variationer för mig.’ Bach fick en gyllene bägare med 100 guldmynt, antagligen det största arvode han någonsin fick, och samtidigt inte i närheten av musikens konstnärliga värde.”

På senare tid har historiens sanningshalt ifrågasatts av musikforskare och Bach-kännare. Det vanligaste argumentet är den långa tiden mellan musikens och biografins tillkomst. Att Goldberg själv var 14 år gammal när musiken skrevs är ytterligare en kritisk punkt, även om ynglingen var en erkänt begåvad musiker tillika notläsare. Arian som Bach har utgått ifrån har också påståtts vara skriven av någon annan, men samtida musikvetare menar att det är ställt utom tvivel att arian är Bachs egen.

Ett säreget drag hos Bachs Goldbergvariationer är att det inte är arians melodi som Bach utgår ifrån i sina variationer utan basgången och harmoniken. Eventuella melodiska likheter beror snarare på de ramar Bach hade att röra sig inom än medveten utgångspunkt i ursprungsmelodin. En annan rolig och spännande detalj är att de 30 variationerna följer ett mönster. Från och med den tredje är var tredje variation en kanon, följd av en pastisch i en särskild stil, därefter en som är livlig och tekniskt krävande. Sedan fortsätter mönstret, fram till den trettionde och sista variationen som är en quodlibet – en satstyp som sammanför flera melodier med olika ursprung i var sin stämma – baserad på tyska folkvisor.

Text: David Saulesco

Ingår i följande abonnemang: