arrow

Alfvén, Sibelius & Schnelzer

Den nyfikne och högaktuelle Albert Schnelzer skriver sin första pianokonsert särskilt till den världsberömde pianisten Conrad Tao som gästar Berwaldhallen för tredje gången denna säsong. Det nordiska temat fortsätter med en förtrollande svit ur Hugo Alfvéns balett Bergakungen och Jean Sibelius djärva och nyskapande Symfoni nr 1.

Hör Albert Schnelzer berätta om sitt verk This Is Your Kingdom, med den amerikanske pianisten Conrad Tao:

Denna konsert ägnas tre kompositörer som är eller har varit nyskapande, var och en i sin tid. Albert Schnelzer, med sina ofta gränsöverskridande uttryck såväl i det lilla formatet som i större orkesterverk och opera, har kommit att få en betydande position bland våra samtida tonsättare. Men en Pianokonsert hade han ännu inte vågat sig på när Sveriges Radios Symfoniorkester, som tidigare framfört hans Tales from Surburbia, beställde ett nytt verk, berättar han. Men då insåg han att det var dags. Att dessutom den anmärkningsvärt begåvade, blott 25-årige amerikanske pianisten Conrad Tao tackade ja till att uruppföra verket avgjorde saken. För Schnelzer kom en sådan djupt reflekterande musiker och tonsättare som Tao att bli en stark inspirationskälla, framför allt i idéflödet i den inledande kompositionsprocessen.

Conrad Tao, i Berwaldhallen för tredje gången denna säsong, är en ovanligt multibegåvad musiker med siktet inställt på konstverket, helheten, mer än virtuoseri och enskilda teknikaliteter. Trött på underbarns-epitetet har han utvecklat ett konstnärskap helt i sin egen rätt; han ser teknisk skicklighet enbart som ett medel för den berättelse han vill förmedla. Tao är också själv en framgångsrik tonsättare.

Jean Sibelius var 34 år när han 1899 färdigställde sin Symfoni nr 1, som mottogs med förtjusning under en politiskt explosiv period i Finland. Det var inga upptrampade stigar som Sibelius valde, även om släktskap med bland andra Tjajkovskij och Bruckner nämns. Men framför allt hyllades Sibelius både i och utanför Finland för sin nyskapande musik och redan i första satsen visar han prov på djärvhet när han låter en klarinett ödesmättad och ensam slingra sig i en och en halv minut ovanför dova pukor.

Konserten inleds med Hugo Alfvéns musik till pantomimbaletten Bergakungen, med libretto och scenografi av John Bauer, som vid uruppförandet 1923 fick ett blandat mottagande. Svenska Dagbladet talade om en tonsättare som ”ånyo hävdat sin rangställning” medan Wilhelm Peterson-Berger i Dagens Nyheter sågade Alfvén totalt. ”Det enda värdet är möjligen bildkonstnärligt”, hävdar han och fortsätter: ”Tonkonsten endast medverkar, visserligen med ett högst betydande antal toner, men dessa äro ej valda på ett så enhetligt och organiskt sätt att ett konstverk med tvingande idésammanhang och stor enkel inre skönhet uppnåtts.” Tiden har dock kommit över den surmulna kritiken och i dag räknas orkestersviten ur Bergakungen till ett av Alfvéns stora verk.

Text: Jenny Leonardz


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot 2018/2019
Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

Thomas Søndergård är chefsdirigent för BBC National Orchestra Wales samt förste gästdirigent och konstnärlig chef för Royal Scottish National Orchestra. Dessförinnan var han chefsdirigent och konstnärlig rådgivare för Norska Radions symfoniorkester under tre säsonger. Han har gästat bland andra Chicago Symphony Orchestra, Gurzenich-Orchester Köln, Orchestre Philharmonique de Strasbourg och Gewandhausorchester Leipzig. Som operadirigent har han gjort Mozarts Trollflöjten vid Den Norske Opera.

Conrad Tao har gjort en närmast osannolik kometkarriär. 2011 utsågs han av USA:s utbildningsdepartement till Presidential Scholar of the Arts. Året därpå debuterade han med Detroits symfoniorkester i Saint-Saëns Pianokonsert nr 2 som kallades ”en strålande debut av lika delar förförisk skönhet som hårresande teknisk briljans” av Detroit News. Sedan dess har han gjort otaliga bejublade framträdanden runt om i världen som hyllad pianist, flerfaldigt prisbelönad tonsättare och dessutom som uppmärksammad violinist.

Musiken

Ungefärliga tider

I flera sammanhang har Hugo Alfvén framhållit hur viktig tjänstgöringen i Kungliga Hovkapellet var för honom som tonsättare. Under sju år på 1890-talet var han anställd där som violinist och lärde känna symfoniorkestern inifrån. Han levde mitt i den stora klangkroppen och kunde på nära håll iaktta instrumenten. Eftersom Konsertföreningen, nuvarande Kungliga Filharmonikerna, ännu inte existerade var Hovkapellet Stockholms enda professionella orkester.

Även vänskapen med kollegorna var värdefull. Samtalen efter föreställningarna var enligt Alfvén mer lärorika än de formella studierna: ”Var och en tycktes sätta en ära i att uppenbara för mig alla de möjligheter som just hans instrument ägde” skrev han själv, liksom att han lärde känna ”klangliga egenheter och finesser om vilka läroböckerna inte nämnde ett ord.”

Trots att Alfvén hade nära kontakt med operan som konstform och att att han så gott som aldrig skrev helt absolut musik komponerade han aldrig någon opera. Däremot skrev han musiken till två baletter: Den förlorade sonen och Bergakungen. Idén till den senare kom ursprungligen från konstnären John Bauer som redan 1915 föreslog ett samarbete. Efter Bauers plötsliga död i en drunkningsolycka 1918 fick Alfvén efter två gemensamma arbetsår fortsätta på egen hand.

Skisserna blev liggande i flera år och arbetet återupptogs på allvar först på våren 1922, då med målsättningen att premiären skulle sammanfalla med Kungliga Teaterns 150-årsjubileum i januari året därpå. Till slut blev baletten färdig den 17 januari 1923 – dagen före jubileet – så uruppförandet kom att äga rum först den 7 februari.

Musiken till Bergakungen är mycket färgrik. Alfvén utnyttjade Hovkapellets hela besättning med exempelvis sex horn och två harpor. I en intervju berättade han att han ”hade plockat reda på varenda musiker, så ingen hade ledigt och då hatade de mitt stycke…” Bergakungen är utan tvekan en av Alfvéns mest färgrika orkestersatser. Arbetet med den här sagan om kärleken mellan vallflickan och vallpojken och om trollens ingripande gladde Alfvén mycket. Under arbetet, sade han, levde han i ett lyckorus, ”ty jag fick fullborda skildringen av det som jag har älskat mest i livet: människohjärtat och naturen.”

Text: Christina Tobeck

Det är långt ifrån någon vykortsvy
det är ingen vacker syn men den är vår så gör ditt namn hört till station
ända till station
för bänken nedanför den står där som din tron

Du är fri
Varje gård är en möjlighet Från balkongen
Vi äger allt våra ögon ser Från balkongen
en fotbollsplan vid ett järnvägsspår jag var dömd till vad jag såg
men jag såg allting därifrån från balkongen

Oskar Linnros, Från Balkongen från albumet ”Klappar och slag” (2013)

Detta var också min värld under många år av mitt liv. I mitt fall en lägenhet på första våningen. En balkong som nästan aldrig användes. En liten innergård med en lekplats. En fotbollsplan längre bort. Ett förortstorg. En pendeltågsstation med en bänk utanför som mestadels användes av områdets a-lagare eller dom tuffa killarna i övre tonåren. Detta var vår värld. Det här var vårt kungarike.

Pianokonserten, This Is Your Kingdom, är mitt tredje orkesterverk med ambitionen att skildra livet i utkanten. Utanför centrum och utanför strålkastarskenet. Mina verk Tales from Suburbia (sambeställt av BBC Symphony Orchestra & Sveriges Radios Symfoniorkester) och Bulletproof (beställt av Kungliga Filharmonikerna för min Tonsättarweekend på Konserthuset 2017) var dom första delarna i den här sviten. I pianokonserten finns dock betydligt mer ljus och en mer lekfull inställning. Solen skiner ju ibland även i förorten.

Stycket är beställt av Sveriges Radios Symfoniorkester för den amerikanske pianisten Conrad Tao.

Text: Albert Schnelzer

När 1800-talet gick mot sitt slut upplevde finnarna hur det ryska greppet om storfurstendömet Finland hårdnade. Reaktionerna lät inte vänta länge på sig; det nationella medvetandet växte och missnöjet pyrde och puttrade. Jean Sibelius kände själv en tydlig finsk identitet och hade ett starkt nationellt patos. Det härstammade åtminstone delvis från hans kärlek till naturen; som liten hade han ofta och gärna vandrat i naturen, fångat insekter, samlat växter. I tonåren mötte han musiken för första gången genom fiollektioner och efter en tids juridikstudier vid Helsingfors universitet hängav sig Sibelius åt musiken.

När den ryska överheten gjorde sig påmind svarade Sibelius med orkesterverken Kullervo och Lemminkäinen-sviten, båda inspirerade av nationaleposet Kalevala. Arbetet med sin första riktiga symfoni påbörjade Sibelius våren 1898 då han befann sig i Berlin, men han slutförde det hemma i Finland. Samma år skrev Sibelius Finlandia och i både det verket och i Symfoni nr 1 finns den karga atmosfären, det kärva och vemodiga.

Symfonin börjar dramatiskt men återhållet med en suggestiv melodi i soloklarinett mot en dovt mullrande puka. Naturkänslan är aldrig långt borta, inte ens i den tredje satsen med sina hamrande trumslag. I symfonins sista sats har det ensliga klarinettmotivet fått en ny, mäktig skrud. Denna melodi liksom flera andra större och mindre motiv vävs ihop i symfonins fyra satser. Sibelius utnyttjar gärna kontraster och musiken utmanar orkestern. Som violinist själv visste Sibelius mycket väl vad han kunde och inte kunde skriva.

Att hans första symfoni dröjde berodde inte, som för Brahms, på underdånig vördnad inför Beethoven, utan på ointresse för absolut musik, som inte hade någon handling. Men trots att hans symfonier inte är programmusik hände det ändå att Sibelius tankar gick i sådana banor: ”Mina symfonier är tänkta som musikaliska uttryck utan något som helst litterärt underlag. En symfoni skall först och sist vara musik. Naturligtvis har jag upplevt att en bild ofrivilligt har visat sig i mitt inre när jag skrivit, men fröet till och befruktningen av mina symfonier ligger på det rent musikaliska planet.”

Text: David Saulesco

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 10 min inkl. paus

14 mars kl 18.00:

  • Invigning av Svensk Musikvår med konserthuschef Helena Wessman, Jörgen Pettersson och Mattias Rodrick från Svensk Musikvår. I direkt anslutning till invigningen ges en konsertintroduktion.
  • Klockan 21.30 inne på Berwaldhallens scen ger Svensk Musikvår en halvtimmes konsert med Gustaf Sjökvists Kammarkör och Stockholms Saxofonkvartett under ledning av dirigent Florian Benfer. Klicka här för att boka din onumrerade gratisbiljett till konserten.

15 mars  kl 18:00:

  • Konsertintroduktion i Berwaldhallens nedre foajé 1 timme före konsertstart.